Produkter, tjänster och berättelser presenteras i kommunens nya servicekatalog som nu söker sina företagare.

Projektet startar på Aleksis Kivi-dagen den 10 oktober och avslutas den 31 dececember. I servicekatalogen presenteras de tjänster som kommunen och olika företag erbjuder.

Närservicen viktig

Enligt Sjundeås utvecklingschef Antti-Pekka Röntynen är tanken att öka kommuninvånarnas vetskap om den lokala service som erbjuds. Man vill också sporra Sjundeåborna att köpa tjänster på nära håll och således välja Sjundeå.

- Sjundeå är en liten, naturnära kommun som har mycket att erbjuda. Servicenivån kan betecknas som hög i jämförelse med andra kommuner av samma storleksklass.

Annonser och synlighet

Företagens uppgifter publiceras i katalogen mot en avgift på 20 euro. Samma belopp berättigar också företagen att finnas med på kommunens webbsida Välj Sjundeå. I servicekatalogen säljs även annonsutrymme för företagens annonser. Priset för en helsidesannons är 200 euro.

I samband med projektet Välj Sjundeå ordnas också olika evanemang och tävlingar. Skolelever och daghemsbarn deltar i en rittävling. Alstren samlas sedan till en utställning på biblioteket i november. Som en del av projektet publiceras berättelser med orten som tema. Här fattar bland annat fullmäktigeledamöterna pennan.

För att kunna berätta min historia var jag tvungen att mentalt förflytta mig omkring 15 år tillbaka i tiden. Det är inte det lättaste eftersom jag har jobbat hårt på att förtränga allt det jobbiga, allt det som gör ont. Men i barndomshemmet i Ekenäs, längst in i garderoben finns de böcker som väcker allt till liv igen. Inlåsta i ett träskåp som jag själv har gjort för länge sedan ligger mina dagböcker från lågstadietiden.

Jag har förträngt så pass mycket av min lågstadietid i Österby skola att jag inte helt kan lägga fingret på exakt när allt det jobbiga började. Men jag kommer ihåg en incident väldigt tydligt. Mina föräldrar hade varit på resa till Estland och i gåva fick jag ett par rosa byxor. Jag tyckte väldigt mycket om dem och gick stolt med dem till skolan nästa dag. Men de andra flickorna tyckte inte om dem. De tyckte de var fula och de sa till mig att jag liknade en gris. I den första dagboken från 1999 skriver jag, åtta år gammal: Jag är för ful för att få leva, jag borde dö.

Alla de här känslorna fanns i mitt huvud när jag var mellan åtta och tolv år gammal. Hemskt, tycker jag idag. Jag kan inte för allt i världen förstå att den lilla flickan som skrivit alla de här dagbokssidorna faktiskt är jag själv.

Idag känner jag inte några bittra känslor för de som gjorde mig illa. Jag har insett att situationen i Österby skola med bara fyra lika gamla flickor i min klass inte var den bästa utgångspunkten. Jag tror inte ens att de förstod vad de gjorde mot mig när de sa alla de där hemska sakerna.

Men vad jag ännu inte i denna dag kan förstå är varför skolan inte gjorde något. Mina föräldrar kopplade in både lärare, rektorn och kuratorn. Man lovade att när flickorna byter skola och börjar i högstadiet i centrum så skulle ingen bli på samma klass. Men det löftet var länge glömt några månader senare när klasslistorna sattes upp på dörren och alla våra namn fanns i samma klass.

Trots att vi fortsatte gå i samma klass så tog mobbningen slut när vi började sjuan. Kan inte sätta fingret på vad som förändrades men det kändes skönt. Men känslorna och osäkerheten fanns kvar och spökade i mitt tonårshuvud.

Men ständigt frågar jag mig - vad hade hänt om personalen på skolan hade ryckt in tidigare? Hade jag haft alla dessa minnen i bagaget om skolan hade tagit det på allvar? Ingen vet. Men jag hoppas att skolorna idag är mera på sin vakt. En lågstadietid som min egen önskar jag inte ens min värsta fiende.

Läs också:
Marcus Rosenlund: Mobbning är en dyrköpt erfarenhet
Nicke Aldén: Mobbaren bröt av mitt långfinger
Camilla Fagerholm: Arbetsplatsmobbningen gav ärr för livet

Det är viktigt att Hangö köper FN-Steels gamla hamn i Koverhar så att ingen konkurrent köper upp hamnen istället, säger Hangöpolitikerna Ulf Putte Lindström (SDP) och Barbro Wikberg (SFP). Båda hoppas att stadsfullmäktige enhälligt ska godkänna köpet av alla mark- och vattenområden utom fabriksområdet i Koverhar av FN-Steels konkursbo.

I avtalet ingår markområden på 530 hektar och vattenområden på 117 hektar.

Hamnen viktigast

Både Ulf Putte Lindström och Barbro Wikberg understryker att det är hamnen i Koverhar som lockar allra mest.

Barbro Wikberg och Ulf Putte Lindström. SFP:s Barbro Wikberg och SDP:s Ulf Putte Lindström i Hangö. Bild: yle/Petra Thilman

– Vi har inte råd att lämna området oköpt. Det är ett värdefullt fint område med fin hamn och en fin farled till hamnen. Det skulle vara en katastrof att släppa dit en konkurrent till vår nuvarande hamn, säger Lindström.

Trots att Hangö hamn inte ännu har fått några skriftliga löften av företag som skulle använda hamnen i Koverhar i framtiden är både Wikberg och Lindström övertygade om att den frågan inte blir något problem eftersom hamndirektören har signalerat att det finns gott om intressenter.

Dessutom är hamnen i centrum trång och skulle behöva utvidgas. Att bygga ut nuvarande hamn genom att till exempel flytta vågbrytare eller bygga nya djupare farleder blir minst lika dyrt som att köpa en helt ny hamn.

Lindström poängterar också att läget i Koverhar är bra.

– Hamnen kan utnyttjas på ett helt annat sätt än hamnen mitt i staden. I Koverhar har vi inga grannar bredvid. Det finns möjligheter för bland annat bulkvaror.

Priset

Både Wikberg och Lindström säger att det har varit en viss armbrytning om priset för hamnen. Exakt vad konkursboet till en början begärde vill Lindström och Wikberg inte säga, men det är klart att bägge parter har försökt driva sina intressen.

– Jag vet inte vem som vann dragkampen, säger Lindström.

– Det har varit tal om olika delar av området som staden skulle kunna köpa. Till sist blev det så att Hangö köper allt utom fabriksområdet, säger Wikberg.

En del av de områden staden nu köper finns vid Gennarbyviken som fabriken har använt som sötvattenreservoar. I köpet ingår också utrustning som pumpstationer och vattenledningar till fabriken.

Hangö stad använder numera Gennarbyvatten för att tillverka konstgjort grundvatten.

Det var viktigt för staden att trygga också den saken, säger Ulf Putte Lindström.

– Det är ju en säkerhetsventil för sötvatten. Hangö stad har uttrycklig sagt - då man har tänkt sig släppa ut sötvattnet ur viken - att man inte får göra det.

Fabriksområdet

Vad som kommer att hända med fabriksområdet på 70 hektar, som alltså inte ingår i köpet, är oklart.

Eftersom konkursboet efter FN-Steel inte har hittat någon som vill ta över stålverkets verksamhet är tanken att rivningsbolaget Delete köper största delen av maskinerna och byggnaderna i Koverhar.

Byggnaderna jämnas med marken och materialet tas till vara. Det arbetet beräknas ta två år, men vad som händer efter det är oklart.

Några planer på att Hangö skulle köpa de markerna finns inte, säger Ulf Putte Lindström och Barbro Wikberg.

– Från första början har man ju ansett att det här området är det som är mest nedsmutsat. Vad där egentligen finns vet vi ju inte, men vi har uttryckligen uteslutit det från den här planen, säger Wikberg.

Skogen

Vad staden ska göra med de skogsområden som också ingår i köpet vet Wikberg och Lindström inget om ännu.

– Jag tycker vi nu drar igenom den här affären och hoppas att fullmäktige tycker att det är lika bra som vi tycker det är. Sedan får vi se vad som komma skall, säger Wikberg.

Wikberg konstaterar också att det alltid är värdefullt för staden att äga mark. Dessutom är läget bra med bara försvarsmakten som rågranne.

Hon kan inte tänka sig bostäder i området, men stänger inte helt dörren till planerna på vindkraft som i något skede var aktuella i området.

– Kan så vara. Jag vet inte. Det har inte ännu varit frågan om det. Det är ett intressant område ur många perspektiv.

Ulf Putte Lindström säger också att han inte vet vad skogsmarkerna ska användas till, men han säger att det finns många möjligheter för området.

– Vi har en stor landsväg, vi har järnväg på båda sidor om området som ligger utanför fabriksområdet och vi har järnväg intill fabriken som också kommer att ingå i köpet. Jag ser enorma möjligheter i framtiden, men jag tror mest på något industriellt med tanke på både järnvägen och landsvägen.

Nej till besvär

Både Wikberg och Lindström hoppas på att ett enigt fullmäktige ska godkänna köpet av området. Sedan kan planeringen komma igång.

Lindström säger också att han inte vill ha en utdragen process.

– Jag hoppas verkligen att våra besvärsställare skulle förstå att det här vill vi inte ha besvär på utan vi vill ha det här köpet. När fullmäktige har sagt amen till det här så blir det kamrerens uppgift att börja söka fram pengar för att betala åt konkursboet, men det får vi ta ställning till senare.

På torsdagen (8.5) ville Hangö stad inte ge Yle Västnyland en karta över de områden staden nu vill köpa. Avdelningschef Jukka Takala uppgav för Yle Västnyland att en karta eventuellt skickas ut på fredag (9.5) och han lovade återkomma så fort som möjligt.

Läs också:
Hangö köper nästan allt av FN-steel
Föravtal hägrar mellan Hangö stad och FN-steels konkursbo
Hangö låter kontrollera markerna i Koverhar

På lördag (10.5) är det vernissage för utställningen "By" i Galleri Elverket i Ekenäs. Utställningen som pågår fram till början av augusti flyttar efter det till Frankfurt i Tyskland.

Utställningens kurator och scenograf Bo Haglund säger att utställningen bjuder på ett äventyr för både barn och vuxna.

- Vi har byggt upp en utställning där vi presenterar finlandssvenska illustratörer och deras sätt att arbeta. Vi har arbetat i två år med det här konceptet och det har varit ganska mycket jobb på grund av att vi kommer att ställa ut på ganska många olika ställen, säger Haglund.

Enligt Sabina Westerholm, vd för Pro Artibus, försöker man få utställningen till så många ställen som möjligt.

- Kanske några ställen i Tyskland och sedan möjligtvis Norge och Sverige och sedan Österbotten i Finland. Efter det kommer den sakta söderut igen, säger Westerholm som är väldigt glad över att Pro Artibus fått dessa nio konstnärer till Elverket i Ekenäs.

Utställningen är öppen fram till den tredje augusti.

Ralf Törngren-priset vid Åbo Akademi går i år till Fredrika Åkerö och Esbjörn Hägerstedt.

Fredrika Åkerö Bild: Svensk Ungdom

Prissumman är 6000 euro.

I prismotiveringen nämns att Fredrika Åkerö har engagerat sig såväl samhälleligt som i uppgifter inom Åbo Akademis Studentkår och Åbo Akademi vid sidan av sina studier. Bland annat har hon varit ledamot i studentkårens fullmäktige och medlem i Åbo Akademis styrelse.

Esbjörn Hägerstedt Bild: Yle

Stiftelsen för Åbo Akademi delar ut Ralf Törngren-priset till Fredrika Åkerö och Esbjörn Hägerstedt för deras helhjärtade insatser för studentkårens och Åbo Akademis bästa.

Riksdagsledamoten och förre statsministern Ralf Törngren var själv ordförande för Åbo Akademis studentkår.

Han verkade bland annat också som lärare vid Handelshögskolan vid Åbo Akademi; han var skattmästare vid Stiftelsen för Åbo Akademi; medlem av direktionen för Handelshögskolan vid Åbo Akademi och hedersdoktor vid Handelshögskolan vid Åbo Akademi.

Det är ännu inte bestämt var skateparken kommer att byggas i Raseborg. Fritidsnämnden remitterade ärendet ikväll (8.5) efter att den tänkta platsen vid Karis idrottspark lett till klagomål och en namnlista.

Det nya alternativet för skateparken ligger vid Idrottsgränd. Karta över Karis idrottspark med det tänkta området för en skatepark inrigat i rött. Bild: Google Maps

Parken planeras ännu i Karis

Fritidsnämnden ska nu utreda en ny alternativ plats. Även den här platsen finns inom samma område och ligger bredvid den så kallade BK-stugan vid Idrottsgränd. Platsen är lite längre bort från bostäderna i området.

Stenman tycker det är bra om skateparken byggs i Karis. Karis är mera centralt än till exempel Ekenäs. Tidigare har skejtare från Salo, Kyrkslätt, Lojo och Ingå kommit till Raseborg för att skejta.

Den tidigare tänkta platsen vid Karis idrottspark ledde till klagomål. En karta över var den plnaerade skateparken kunde byggas i Karis Bild: Raseborgs stad.

Stenman hoppas skateparken byggs i betong. Betong har många fördelar, inte bara för de som åker skateboard.

- Betong dämpar också oljudet, förklarar han.

Läs också:
Karis kan få skateboardpark
Raseborg får skatepark

Matkahuoltos gamla barack vid den tidigare busstationen i Ekenäs ska flyttas. Baracken ska i framtiden finnas invid marknadsplanen där idrottsförvaltningen ska få använda den.

Baracken ska vara till för idrottsförvaltningens personal. Baracken ska också användas som förråd och omklädningsrum.

Matkahuolto i Ekenäs finns idag i resecentret. Stationsbyggnaden i Ekenäs Bild: Yle/Sofia Lindahl

Fritidsnämnden fattade beslutet vid sitt möte 8.5.

Matkahuolto finns numera i Ekenäs resecenter i den gamla tågstationen.

Styrelsen för Karisklubben BK-46:s fotbollssektion har sparkat representationslagets tränare Kari Kannisto. Andre tränaren Kalle Tallqvist tar nu över tränaransvaret för laget som spelar i herrarnas division 2.

Enligt BK-fotbollens ordförande Tom Pihlström är majoriteten av spelarna missnöjda med Kari Kannisto. Den sparkade tränaren tror inte att motståndet var så stort.

- Säkert finns det i laget några spelare som tycker att jag borde sparkas, men jag vet att många spelare var nöjda, säger Kannisto.

Kari Kannisto blev tränare för laget i början av februari. Tom Pihlström som är ordförande för fotbollssektionen i BK-46, säger att sektionens styrelse anser att Kannistos sätt att elda laget inte är det rätta.

- Laget har tränat väldigt mycket fysik, också strax före matcher. Kannisto har inte berättat för vare sig spelarna eller oss andra i laget hurdan taktik laget ska följa i matcherna ska vara, säger Pihlström.

- Personkemin har inte heller fungerat mellan tränaren Kannisto och en del av spelarna. Vi har ett väldigt internationellt lag där det talas upp till fem olika språk och då Kannisto helst talar finska eller behjälplig engelska, har han inte kunnat kommunicera med lagets utländska spelare, tillägger Tom Pihlström.

Några spelare tar för stor roll

Kari Kannisto säger att några spelare i laget tar en alltför stor roll och fungerar inte för lagets bästa.

- I dagens BK-46 finns spelare som man med fog kan kalla fotbollsproffs, men sedan finns där en rad spelare, som bara tänker på sitt eget bästa, säger han.

Kannisto säger också att BK:s sätt att betala ersättning åt vissa spelare för antalet gjorda mål, inte för segrar, är förbryllande.

- Det är ju självklart att sådana spelare spelar i egen påse.

Tom Pihlström säger att Kannisto inte vet hurdana kontrakt spelarna i BK-46 har med klubben.

- Han kan inte veta hurdan ersättning de olika spelarna får, eftersom spelarnas avtal med klubben finns endast i min mapp och han har aldrig sett dem, säger Pihlström.

Resultatet betyder ingenting

BK-46 hann spela tre matcher före Kannisto fick sparken. BK har en seger, en oavgjord och en förlorad match så här långt. Tom Pihlström säger att det aningen svaga resultatet inte påverkade styrelsens beslut.

- Det här var ett tungt beslut att ta. Men, då stämningen i laget blev allt sämre, var vi tvungna att at det här beslutet, säger Pihlström och berättar att åtta styrelsemedlemmar deltog i mötet där beslutet togs.

- Vi som sitter i styrelsen brukar inte blanda oss i hur laget tränas, men nu var motståndet mot tränaren så stort att vi måste ingripa, tillägger Pihlström.

Kari Kannisto säger att han inte är bitter mot BK-46.

- Nu tar jag en liten paus och så riktar jag blicken framåt, säger Kari Kannisto.

Tom Pihlström säger att Kalle Tallqvist möjligtvis fortsätter som tränare resten av säsongen.

- Vi har nu en estnisk mittfältsspelare på try out och om han passar i laget, har Kalle sagt att han kan bli tränare på heltid. Vi får se hur det går, säger Pihlström.

Bemanningspunkten för VR:s konduktörer i Karis upphör. Det betyder att alla inte längre kan inleda och avsluta sin arbetsdag i Karis, utan gör det i stället i Helsingfors.

Bemanningspunkten i Lahtis upphör också, men VR gör ett undantag för Karis.

Topi Simola, som är direktör för närtågstrafiken, säger att en del av de konduktörer som bor i Karisområdet även i fortsättningen kan börja arbetsdagen i Karis om det går med tanke på trafiken.

E-post av VR

Den 29 april fick konduktörerna e-post av VR där det står om nyordningen och att deras arbetsförhållanden upphör i slutet av oktober om de inte tar emot erbjudandet att börja arbetsdagen i Helsingfors.

Y-tåget går mellan Karis och Helsingfors Bild: YLE/Helena Rosenblad

VR vill vinna

VR går in för de här förändringarna eftersom Helsingforsregionens trafik konkurrensutsätter närtågstrafiken. Konkurrensutsättningen startar 2015.

Topi Simola förklarar också att bemanningspunkten i Karis är väldigt liten och att det till exempel är svårt att få allt att fungera effektivt bland annat under semesterperioderna.
-Det nya sättet att arbeta är också kostnadseffektivt och det hjälper oss i anbudstävlingen.

VR vill vinna, det betyder att vi måste utveckla vår verksamhet så att vi säkert är det bästa bolaget i tävlingen, säger Topi Simola.

Ingå församling får lov att bygga två flervåningshus i närheten av församlingshemmets parkeringsplats och lekplatsen invid.

Bland annat det blir möjligt när detaljplanen över det som kallas Ingå Centralpark nu äntligen står klar och skickas från samhällstekniska nämnden vidare till kommunstyrelsen och fullmäktige som har sista ordet i planefrågor.

Församlingen får enligt planförslaget 1 250 kvadratmeter byggrätt för det ena huset och lite mera för det andra.
Byggplatserna för husen ligger norr om församlingshemmet och husen får byggas i högst fyra våningar.

Det kan eventuellt bli frågan om hus för äldre.
Parkeringsplatsen krymper i och med byggplatserna men lekplatsen ska inte krympa.

Ordföranden för samhällstekniska nämnden i Ingå Peter Siggberg från SFP beskriver hela Centralparksplanen som lyckad eftersom detn bevarar det öppna gröna landskapet i Ingå kyrkby.

Degerbybon Sten Johansson samlar på pansarvagnar och krigsmateriel från andra världskriget och har en av de största samlingarna i Finland med ett tjugotal pansarvagnar. Degerbyborna Lena Selén och Berndt Gottberg samlar på berättelser från Porkalaparentesen.

En bit från Ingå centrum, i Torp, finns också ett krigshistoriskt museum med allt från kanoner till militärfordon och annat krigsmaterial. Ett flertal samlingar med krigsminnen finns i Ingåtrakten. Krigets spår syns i samlandet i Ingåtrakten, men nu börjar det äntligen vara okej att samla krigsminnen.

Jag besöker Sten Johansson på hans gård i Degerby, Degerö gård. Han öppnar en stor hall bredvid bostadshuset och hakan faller på mig då jag ser att hallen är full av pansarvagnar och andra militärfordon.

Sten Johansson äger några hallar fulla med militärfordon. Sten Johansson, pansarvagns- och militärfordonssamlare. Våren 2014. Bild: Yle/Kristiina Lehto

Efter att ha åkt en tur med en av pansarvagnarna går vi till den gamla ladugården bredvid som också är full med fordon. Det hela känns smått absurt. Men på ett mycket positivt sätt. Tänk att någon kan vara så passionerat intresserad.

Vi går längs rader av fordon på båda sidor om mig, Det är ett lätt skumrask medan Sten beskriver en tysk halvbandvagn, en liten lastbil som visar sig vara en kopia på en amerikansk Studebaker använd på Porkalaområdet och en Uisko-båt som använts i Dragsvik. När vi kommit riktigt långt in i den stora byggnaden öppnar han ytterligare en dörr.

- Varsågod och stig in. Det här är är den hemliga ryssbaren, Sovjetbaren.

Sten Johanssons hobby har i dagens läge blivit också ett levebröd. Men han har inte samlingen öppen för allmänheten utan tar emot exempelvis företagsgrupper och hyr ut fordon, uniformer och annan utrustning, främst till teatrar och filmer.

- Jag har också uniformer så att jag kan förse en grupp med ryska, tyska eller amerikanska uniformer och fordon så att det blir ett komplett paket.

Började på allvar i mitten av 1990-talet

Sten bodde i höghus i Helsingfors då han skaffade sina första mindre grejer i början av 1980-talet men insåg att han behövde större utrymmen för att kunna samla.

- Jag började sedan på allvar efter 1996 då när jag hittade den här gården och flyttade ut hit till Degerö. Det var en del av mitt komma-loss-från-ekorrhjulet.

Degerö gård har dessutom en stark historisk anknytning till hans samlarintresse. Den var under Porkala-parentesen gränsstation nummer ett. Bredvid gården fanns en pansarvagnsbas och på gården har pansarvagnar underhållits och reparerats.

Sten Johanssons senaste pansarvagn kom till honom för någon vecka sedan.

- Jo, jag har fått familjetillökning. Den hade stått instängd i tiotals år i London, ingen hade kört den. Nu kom den på måndagen via Nordsjö hamn och sedan transporterades den till mig.

Internet är ett mycket effektivt ställe att hitta fordon idag på.

Det är en stor hobby ute i världen att samla på militära föremål. I synnerhet i England, i USA också. Men egentligen hör Finland till det liberalaste länderna att samla militärfordon i då det gäller licenser och byråkrati. Till exempel i Tyskland är det mycket svårare.

Lena och berndt samlar på Porkala-berättelser

En annan samlare i Degerby är Lena Selén som tillsammans med Berndt Gottberg driver museet Igor med minnen från Porkalaparentesen. De samlar främst berättelser. Jag träffar dem i museet Degerby Igor, ett litet trähus mitt i Degerby. Stället som en gång varit kommungård är nu prytt med saker och historier från golv till tak. På gården står en röd liten sidobyggnad som innehåller fler historier, fler föremål.

- Det började med att Ingå kommun bad mig skriva en bok om Degerbybornas upplevelser av evakueringen. Då började det komma berättelser och föremål. Sedan kom Bernt kom med fler bilder, fler föremål, fler berättelser. Och mitt i allt satt vi där med en massa föremål då boken var färdig. Exempelvis en taggtråd, ett dörrhandtag.

År 1997 öppnade Igor där både föremål och historierna samlades. Det har också blivit två böcker till.

- Just nu håller vi på med en bok om karelarnas historier. De är förvånade över Porkala och känner inte till att finländarna också varit evakuerade.

Lena och Berndt formligen bubblar av berättelser. De berättar om kulturen på området under Porkalaparentesen och om damerna som bott i Igor, som tidigare varit kommungård.

- Vi försöker plocka de berättelser som inte varit internationellt kända, säger Lena och Berndt.

Intresset ökat bland unga

Både Sten Johansson och Lena Selén talar om ett ökat intresse för krigshistoria bland unga.

- Vi har nu börjat få hit 30-40-åringarna, det är ett nytt fenomen, säger Lena Selén.

Lena Selén till vänster och Berndt Gottberg. Till väster Lena Selén och Berndt Gottberg håller igång museet Degerby Igor. Bild: Yle/Kristiina Lehto

Det har under en lång tid funnits en motvilja mot att samla på gamla krigsminnen i Porkala-trakten.

- Det börjar dö ut nu. Det var närmast de som kom tillbaka och såg förödelsen som Porkalaområdet hade mött. De ville glömma så snabbt som möjligt. Det såg man i Estland efter 1991 - esterna ville glömma allt som hade att göra med Sovjettiden - och förstöra allt som hade med
Sovjettiden att göra. Men onekligen, det är en del av historien. Och förstör man historia så är det att förstöra kultur.

- Förut kom inte alls veteranerna hit till Degerby Igor ,säger Berndt Gottberg.

- Det fanns så hemskt mycket aggressioner. Det fanns hemskt många som var sura. Men nu börjar det bli så länge sedan, fyller Lena i.

Visioner för framtiden

Så vad blir kvar för eftervärlden av allt det arbete som dessa samlare av krigsminnen har gjort?

- Våra böcker, säger Lena. Men framtiden ligger nog också i den byaportal på nätet som vi jobbar med. Där kan vi lägga ut mer information i form av berättelser och bilder. Vill man nå en bredare publik så är det via nätet.

- Där är också viktigt att vi har text också på ryska, säger Berndt.

Sten Johansson strävar efter att i något skede kunna öppna samlingarna för
allmänheten.

- Jag har ju en dröm, att det ska bli ett museum det här en dag, jag börjar ju ha utrymmen. Men det ska inte bara vara fordonet utan tilläggsutrustningen, uniformer, vapen...

Vi avslutar rundturen hos Sten Johansson genom att åka till hans lager en bit bort. Men det som han kallar för lager visar sig vara tre stora hallar fulla med fordon och ett stort uteområde, också fullt med grejer. När jag ser allt tror jag inte mina ögn. Det kan ju inte vara möjligt. Men det är det.

Jag frågar Sten vad han lagt ut för pengar på sin hobby genom åren.
- När, jag har inte räknat. Och jag vågar inte ens räkna i det här skedet...

När han beskriver sina pansarvagnar, lyfter upp händelser ur den finska krigshistorien och berättar om det kommande projektet att åka till Normandie om några veckor så glittrar det i hans ögon. En passion som kännetecknar alla stora samlare. Jag ser samma passion som också glittrade i Lenas och Berndts ögon då de beskrev detaljer ur Degerbys historia.

Det glittrar alldeles speciellt då Sten berättar om de riktigt stora maskinerna.

- Jojo. Det är mitt pojkhjärta som bultar än. Det har inget med åldern alls att göra...

Imorgon möter EIF:s damer FC Honka/2 i Esbo. Matchen väcker förväntan hos Hanna Kultanen och Fanny Kainulainen.

EIF har fått förstärkning från Kimito SF (KSF) med sex spelare från deras lag i division 1.

- Det lyfter upp laget jättemycket. Litet ovant var det i början med nya spelare men efter tre månader är vi samspelta, säger Fanny.

Laget har en ny tränare, Jörgen Pind. Enligt flickorna har han gett god vägkost och poängterat att de ska spela rakt och på mål. I övrigt är det inte så jättestor skillnad mot förra tränaren Rosa Lappi-Seppälä.

Hanna Kultanen och Fanny Kainulainen från EIF Bild: Yle/Monica Slotte

Ålder oviktig

Fanny Kainulainen är 15 år och går i högstadiet. Hanna Kultanen är 17 år och går på ettan i gymnasiet. Äldsta spelaren på plan har fyllt 30.

- Man tänker inte på åldersskillnaden så mycket. Den märks inte på plan, där är vi alla jämna.

Som mittfältare och anfallare hoppas Hanna kunna utveckla sitt målskytte och sin spelblick. Mera speltid och skicklighet inom passningarna är också ett personligt mål.

Fanny jobbar som mittfältare och back på att bli snabbare och hårdare med passningarna.

Spännande säsong

Målet för säsongen är att vara minst lika bra som förra säsongen då EIF landade på en tredje plats.

- Vi hoppas kunna stiga till division 1. Kanske inte denna säsong, men nästa.

EIF har ett samarbete med Lojolaget LoPa ur division 4. En välkommen förstärkning med goda spelare, enligt Fanny och Hanna.

Första hemmamatchen spelas lördagen den 17 maj i Ekenäs.

- Vi har nytt lag och ny tränare och mycket har ändrat sen förra året. Det lönar sig att komma och se vad vi går för! Vi tror att det blir en intressant säsong.

Vattenverket i Raseborg har beviljats 400.000 euro i understöd av NTM-centralen för den nya förbindelseledningen mellan Karis och Svartå.
Den totala kostnaden kommer att uppgå till ungefär 2 miljoner euro.

Enligt Seija Kannelsuo-Mäntynen (SDP), ordförande för direktionen för Raseborgs vatten, ska vattentornet i Ekenäs först saneras. Det handlar om att förstärka behållare och tätning av ytor. Det arbetet beräknas vara klart i oktober och kostar 800.000 euro.

Förbindelseledningen ska trygga tillgången på rent vatten i Svartå. Avloppsvattnet kommer att ledas till Karis-Pojo reningsverk varefter Svartå reningsverk kan stängas.
Den nya ledningen betjänar 350 hushåll i Svartå. Dessa hushåll är redan kunder hos Raseborgs vatten så nyanordningen förorsakar inga extra utgifter.

Också reningsverket vid Mjölbolsta sjukhus kan stängas om den av Folkhälsan ägda sjukhusfastigheten ansluter sig till den nya ledningen.
För nya anslutningar debiteras 8000 euro. Alla hushåll längs ledningens sträckning har möjlighet att ansluta sig.

Det är Sweco Ympäristö, tidigare Airix, som planerar byggandet av förbindelseledningen mellan Karis och Svartå.

Enligt vattenverkets chef Tom Törnroos vore det också aktuellt att koppla samman vattenledningssystemen i Ekenäs och Karis.

- Det är ett mindre projekt på ett par kilometer ledningar. Det innefattar vägunderfarter men är i övrigt inte så krävande. Det projektet får vi ännu vänta med, först på listan är vattentornet i Ekenäs.

Enligt långvariga SDP-påverkaren Arja Alho har Antti Rinne forutsättningar att styra in SDP på en ny kurs. Samtidigt känner hon med Jutta Urpilainen som in i det sista kämpade för ett återval.

- Om man vill vinna kan man inte tänka på möjlighten att man förlorar. Jag tror det blir tufft för henne att lämna ordförandeskapet då hon dessutom sagt att hon inte vill fortsätta som finansminister.

Att socialdemokraterna ställde sig bakom Rinne visar på ett stort behov av förändring inom socialdemokraterna, menar Alho. Avgörande är hur man lyckas kommunicera sitt budskap till de väljare som i dagens läge lockas av den populistiska högern.

- Timo Soini är kunnig som retoriker, men inte lika kunnig i substansfrågor. Jag hoppas att Antti Rinne kan kombinera vara bra på retorik omen också behärska substansfrågorna.

Vägval för socialdemokraterna

31 minuter

Spela upp klipp på Arenan: Vägval för socialdemokraterna

Någon lätt uppgift står Antti Rinne ändå inte inför, påminner Alho. Nu gäller det att snabbt försöka sluta leden efter den intensiva ordförandekampen och fokusera på de kommande valen:

- Det är tre tuffa val på kommande och partiet måste verkligen går framåt som parti och vinna tillbaka folkets stöd!

Se hela debatten med Arja Alho och forskaren Mika Helander i Slaget efter tolv!

Känslorna är blandade bland socialdemokraterna i Västnyland när det kommer till partiets nya ordförande Antti Rinne. Förhoppningarna på den nya ordföranden är höga, nu ska det bli slut på nedförsbacken.

Heimberg tycker det är på tiden att partiet byter ordförande eftersom en ändring i partiet behövs.

- SDP har lidit ganska mycket. Vi har tagit stryk i både de lokala och de riksomfattande valen och det måste bli ett slut på det, säger Heimberg.

Ulf Heimberg stödde Antti Rinne från början. Ulf Heimberg är stadsstyrelsens ordförande i Raseborg. Bild: Yle/Marga Sandström

Alla jublar inte

Röstningen blev väldigt jämn. Rinne vann med 257 röster mot Urpilainens 243. Med andra ord finns det många socialdemokrater som hade hoppats på att Jutta Urpilainen skulle få fortsatt förtroende som ordförande. En av dem är Britta Lindblom i Ingå. Lindblom blev ganska förvånad när hon hörde att partiet bytt ordförande.

- Jag hade trott att Urpilainen skulle ha haft ett större stöd, säger hon och tillägger att nu får alla de som stött Urpilainen böja sig inför partikongressens beslut.

SDP är inte splittrat

Britta Lindblom hade hoppats på Urpilainen. SDP:s Britta Lindblom i Ingå. Bild: YLE/Petra Thilman

Slut på nedförsbacken

Förväntningarna på Antti Rinne är milt sagt höga. Det viktigaste just nu är enligt Britta Lindblom att tron på socialdemokratin återskapas.

-Den här nedförsbacken som pågått i flera val kan inte fortsätta, säger hon bestämt.

Heimberg är inne på samma linje. Det är viktigt att få mänskorna samlade under samma ideal som socialdemokratin ska stå för, det vill säga en jämlik service och att försöka skapa arbetsplatser för alla.

Blir Rinne ny finansminister?

Det är ännu oklart om Antti Rinne tar över som finansminister. Antti Rinne valdes med knapp majoritet till ordförande för Socialdemokraterna Bild: Aimo-Antti Koivisto/Lehtikuva

- Han utmanade inte bara henne utan också de poster hon satt på, anser Lindblom.

Heimberg å sin sida anser nog att Rinne borde bli minister men att han inte nödvändigtvis måste bli finansminister.

Läs också:
SDP-valet: Rinne gjorde det
Nya SDP-basen vill ha mera stimulans
Alho: Nu kan vi gå framåt
Urpilainen får stöd endast i Hangö

Maten till daghemmen i Karis kommer från och med augusti att tillredas i yrkesskolan Axxells tidigare storkök på Stabsgatan. Det här föreslår chefen för intern service Arne Nummenmaa.

Orsaken är att Karis centralkök i Karis svenska högstadium ska grundrenoveras. Renoveringen beräknas vara färdig i början av år 2015.

Fyra blir av med arbetet

Eftersom storköket på Stabsgatan enbart kan producera 550 portioner per dag, räcker maten bara till daghemmen i Karis.

Det innebär att matportionerna till Karis centrumskolor och Svartå skolor och daghem måste tillredas någon annanstans. Därför föreslår Nummenmaa också att den produktionen upphandlas externt. Beslutet om leverantörer borde fattas i början av juni.

I och med grundrenoveringen av centralköket i Karis blir åtminstone fyra fast anställda utan arbetsuppgifter.

Direktionen för intern service ska på sitt möte 14.5 ta ställning till det tillfälliga arrangemanget på Stabsgatan och till hyresavtalet mellan Raseborgs stad och Kustregionens utbildningscenter, som äger fastigheten.

Extra tid för kosthållsrapport

Av den stora kosthållsreformen som planeras i Raseborg är det bara grundrenoveringen av Karis centralkök som har fått grönt ljus. Arne Nummenmaa föreslår också att direktionen för intern service anhåller om tilläggstid för att kunna presentera en uppdaterad plan för resten av kosthållsreformen och för att kalkylera portionspriser för år 2015.

Nästan varje dag sänder Yle Västnyland direkt från fältet. Då ska tekniken funka och den biten sköter Yle Västnylands tekniker Christoffer Westerlund.

Den här gången handlar det om en livesändning från Hangö museum och slaget om Rilax. Reporter Minna Almark intervjuar och Tekniker-Toffe ser till att sändningen hörs utan störningar i hela Västnyland.

Raseborgs stad vill undersöka vad eleverna tycker om maten i skolorna. Därför ska en enkät genomföras i skolorna nästsista veckan i maj (19-23.5) för att staden ska kunna utveckla och förbättra skolmaten.

Enkätfrågorna handlar bland annat om hur ofta eleverna äter mat hemma och hur passligt kryddad de tycker att skolmaten är. Frågorna tar också upp hur trivsam matsalen och hur vänlig kökspersonalen är. Däremot tar enkäten inte upp frågor som berör elevernas hälsa och välbefinnande eftersom de frågorna hör till elevvården.

Alla elever i årskurs tre och uppåt får svara på enkäten. Svaren kommer att presenteras i september och samtidigt arrangeras det också en paneldiskussion där skoleleverna får delta.

Direktionen för intern service tar ställning till enkäten på sitt möte 14.5.

Sjundeå IF:s handbollsherrar vann brons i årets FM-liga. Den andra bronsmatchen, som spelades i en fullsatt Karis bollhall, visade sig vara en formalitet, så pass mycket betydde den seger SIF tog i den första delmatchen över Karislaget BK-46.

Sjundeå IF bronslag 2013-14. Sjundeå IF 2013-14 Bild: Yle/ Patric Westerlund

SIF-flaggan vajade högt i Karis bollhall. SIF-flaggan vajade i Karis bollhall. Bild: Yle/ Patric Westerlund

SIF-målvakten Roni Leven spelade med en skyddsmask för ansiktet. Roni Leven, SIF Bild: Yle/ Patric Westerlund

Karisspelarna kämpade nog hela första halvleken, men på fredagen var Sjundeå helt enkelt det bättre laget. En bit in i den andra halvleken kastade BK-46 mer eller mindre in handduken och de sista minuterna spelades för att en halvlek räcker trettio minuter.

SIF-spelarna njöt av den väldigt goda stämningen i Karis bollhall och sköt in bollar på löpande band. I slutskedet av matchen tömde bägge tränarna sina avbytarbänkar och spelare som inte tidigare i matchen fått speltid fick nu gå ut på planen.

Den andra bronsmatchen slutade 23-31 (8-9). Eftersom SIF hade vunnit den första delen med sex måls marginal (26-20), vann gulskjortorna bronset med det sammanlagda resultatet 57-43.

SIF var speciellt bra i sitt försvarsspel och målvakten Ron Leven storspelade igen. Gästerna visade upp också en rätt bred repertoar i anfallsväg och trots att Mikael Heinonen gjorde en bra insats i hemmamålet, var BK-46 mer eller mindre chanslöst.

SIF:s Patrik Grönberg på väg i skottläge. 1 bronsmatch 9.5.2014 Bild: Yle/ Patric Westerlund

Tränaren var nöjd

SIF-tränaren Kaj Hagman lyste som en sol efter matchen.

Sjundeås tränare Kaj Hagman får en kram. Sjundeås tränare Kaj Hagman får en kram Bild: Yle/ Patric Westerlund

Inför den andra bronsmatchen hade Kaj Hagman seger receptet klart:

- I sista palavern före matchen snackade vi inte alls taktik. Jag sade bara att ”vi gör det vi vet att vi kan göra. Och såhär blev det, sade Hagman som några gånger under säsongen var tvungen att själva dra på sig spelskjortan.

I bronsmatcherna fick han dock koncentrera sig på coachandet.

- Vi gjorde ett väldigt bra play off. Mot Cocks var det lite svårt, då de matcherna kom så snabbt på, men i övrigt är jag stolt över laget, sade Sjundeåtränaren.

Nervöst före matchen

SIF: Anton Luuppala i skottläge. Sjundeås Anton Luuppala i skottläge Bild: Yle/ Patric Westerlund

- Vi bättrade på hela tiden under säsongen och vi var vassa i de sista matcherna. Jag är också personligen nöjd med min säsong, jag har fått mycket speltid och utvecklats massor, sade Luuppala.
- Hela dagen har vi nog alla varit jättenervösa. Åtminstone jag ha varit det, skrattade Luuppala.

På frågan hur hans framtid ser ut inom handbollen, svarade han kryptiskt:

- Jag vet inte ännu. Det är något smått på gång, men det är för tidigt att säga något.

Ville lite för mycket

BK:s bäste man och 9-måls skytt Johan Skogberg tyckte att BK-46 nog var ett taggat lag inför bronsmatcherna.

- Vi ville kanske lite för mycket och därför gjorde vi speciellt i försvaret många fel, sade Skogberg.

Johan Skogberg sade att den fjärde platsen i stort sett nog var riktigt okej.

- Såhär direkt efter en förlorad bronsmatch kanske det inte känns så, men vi har ju haft en del motgångar under säsongen, så jag tror nog vi kan vara nöjda, sade han.

Domarduon Jan-Erik Leandersson – Christopher Metsämäki kom relativt enkelt undan i matchen.

BK-46: Mikael Heinonen (mv) 1, Olli-Pekka Korpimäki 1, Sam Sjöman, Robin Karlsson, Jasper Hellberg 1, Johan Skogberg 9, Robin Mattsson, Mario Karuse 1, Niclas Zweigberg (mv), Victor Westerlund 3, Alex Lignell 2, Sebastian Säkkinen, Oscar Udd 3, Tatu Riihimäki, Theo Westerlund 3.
SIF: Rony Leven (mv), Patrik Grönberg 5, Stig Thilman, Gustav Svanbäck 2, Henri Mannonen 2, Jaan Kauge 2, Anton Luuppala 2, Antti Tahvanainen 5, Ravo Voosalu, Alexander Holmberg 1, Albert Rehnberg 1, Christoffer Modig 6, Niklas Sillman, Janne Korpimäki 5, Richard Rehnberg, Stefan Thilman.

God säsong av BK-46

Efter matchen var Jan Silén, ordförande för BK:s handbollssektion givetvis besviken. Men då han summerade säsongen kunde han konstatera att föreningen lyckats minst sagt hyfsat.

- Spelar man om medalj är det ju bra. Damerna gjorde en ok säsong och på juniorsidan var vi ju riktigt bra, sade Jan Silén.

Ekenäslaget EIF/Akademi besegrade FC Kontu på fredagskvällen i herrarnas fotbollstrea. Matchen spelades i Gårdsbacka i Helsingfors.

Slutresultatet blev 0-2 (0-2).

Matchen som spelades i ösregn på konstgräsplan dominerades av Ekenäslaget. Speciellt i första halvleken hade EIF/Akademi flera frilägen.

Akademilagets tränare Jens Mattfolk var nöjd med sitt lags insats.

- Vi spelade väldigt stabilt, särskilt i försvaret. Egentligen hade inte Kontu mer än en målchans. Vi skapade ganska många bra lägen, men det kan vi nog bli bättre på, sade Mattfolk.’

Matchens första mål kom redan efter ungefär tio minuters spel. Målskytt var Benjamin Källman. En dryg kvart senare gjorde Jonathan Törnroos Ekenäslagets andra mål i ett friläge. I slutet av första halvleken skadade gästernas Anton Brotkin vristen och tvingades utgå. Christoffer Lindholm kom i stället för Brotkin på plan.

HPS nästa på hemmaplan

En kvart in i andra halvleken fick hemmalaget en spelare utvisad och efter det tog EIF/Akademi igen övertaget i matchen.

EIF/Akademi har nu spelat två matcher i serien. Första matchen mot Etelä-Espoon Pallo slutade 0-0. Sin följande match spelar laget onsdagen den 14:e maj på hemmaplan mot Helsingin Palloseura.

Här hittas matchprogram, resultat och tabell för division 3, zon 1.

EIF/Akademi: Lucas Lönnqvist; Joel Lahtivuori, Dennis Lindroos, Jimmy Pulkkinen, William Lindqvist; Robert Lindqvist (78 min Matias Wikholm), Anton Brotkin (v) (30 min Christoffer Lindholm), Calle Forsström (65 min Daniel Haglund), Rico Selenius (70 min Jens Mattfolk); Jonathan Törnroos, Benjamin Källman (90+1 Abdullah Hastiar).