Föreningen Pomoväst för landsbygdens utveckling planerar en ny verksamhetsperiod och vill ha pengar av kommunerna. Pomoväst har som mål att skapa över 40 nya jobb och över 20 nya företag samt att sysselsätta 60 personer inom olika projekt under en ny 6-årsperiod.

Under den pågående perioden har Pomoväst inte uppnått sina mål vad gäller antalet nya jobb och företag. Projekten har däremot sysselsatt fler än planerat.

Pomoväst räknar med en budget på 10 miljoner euro fram till 2020. Hälften skulle komma från EU och resten från regionens kommuner och andra regionala aktörer.

Kommunerna skulle betala 2 euro per invånare varje år. Ingå kommunstyrelse har tidigare den här månaden godkänt förslaget.

Men kommunstyrelsen poängterar att de tre anställda inom Pomoväst borde satsa på fältarbete i stället för att jobba med föreningens egna projekt - det här för att lyckas med målet att skapa tiotals nya jobb och företag.

Anne Rikala inledde kanot-VM i tyska Duisburg övertygande. Hon tog sig enkelt vidare från försöken på K1 1000 meter och är klar för lördagens final.

- Jag fick en jättebra start på VM. Min form var ett frågetecken då jag varit sjuk och tränade förra veckan endast en gång, sade Rikala efter sitt försöksheat i Duisburg.

Rikala vann sitt eget kvalheat och kvalificerade sig direkt för A-finalen. Hennes tid 4.09,529 var den femte snabbaste. Polens Edyta Dzieniszewska klockades för den snabbaste tiden.

Däremot kom Rikala i par med Pauliina Polet inte till final i K2 500 meter efter att de slutat femma i sitt semifinalheat.

FN-steels nedlagda stålverk i Koverhar i Hangö har under sommaren dokumenterats. Museipraktikanten Paulina Rökman har fotograferat det gamla fabriksområdet.

Bilderna ska användas till en utställning i Hangö museum år 2017. Det är också viktigt med tanke på museets arkiv att det finns bilder från området.

– Hangö museum ville dokumentera Koverhar eftersom stålverket är en viktig del av Hangös historia. Det är viktigt att det här görs så länge det finns kvar.

Förutom att fotografera fabriksområdet har Paulina Rökman också intervjuat produktionschefen Jari Kolsi.

Ovanför matsalen i stålverket finns det också en miniatyrmodell av hur det såg ut på området på 1970-talet. Där finns bland annat byggnader som inte längre existerar.

Paulina RökmanMuseipraktikant Paulina RökmanYle / Börje Broberg

Det första intrycket Rökman fick av det gamla stålverket är att det är stort och mörkt och kusligt. Hon säger också att det är en häftig plats. Men det är på vissa platser är dammigt och smutsigt. Den allra smutsigaste platsen är slaggkrossen.

– Det ser ut som från någon film eller död dal.

Samtidigt är läget i Koverhar naturskönt och ligger mitt bland skog och hav och vacker natur.

– Det är en häftig plats att besöka, säger Paulina Rökman.

Stålhjärtat som slutade pumpa

I Ingå får familjedagvårdarna en garantilön som omfattar en lön för fyra barn oavsett hur många barn som vårdas hos familjedagvårdaren.

Det här beslutet fattade bildningsnämnden i Ingå igår kväll. Utöver garantilönen får familjedagvårdarna också en måltid- och kostnadsersättning per barn.

De familjedagvårdare som har egna barn och inte därför kan vårda fler än totalt fyra barn så för dessa familjevårdare blir antalet barn som vårdas givetvis färre. För närvarande innebär detta att kommunen betalar för tre vårdplatser som är tomma.

Vattenkvaliteten i Lojo sjö är stabil, visar en rapport från Västra Nylands vatten och miljö. Den största belastningen finns i närheten av Lojo centrum och vid Hållsnäsfjärden i södra delen av sjön.

Syreläget betecknas som bra. Syreläget är bra, säger rapporten. I de södra delarna hade situationen förbättrats. Det här beror bland annat på åtgärder vid pappersfabriken i Gerknäs

Sex reningsverk var med i undersökningen som gjordes år 2012. Två av de sex reningsverken hör till pappersfabriker, tre är kommunala och ett av reningsverken tillhör ett litet elevhem. Reningsverken fungerar i regel bra.

Stressade ejdrar har svårare att föröka sig. Det visar resultat från Forsknings- och utvecklingsinstitutet Aronia. Men all stress är inte negativ.

Forskarna har mätt stresshormonet kortikosteron på ruvande ådor i Hangö skärgård. De har också mätt ådornas kroppstemperatur.

Laboratorieanalysena har gjorts i Alaska i USA och resultaten publiceras i den vetenskapliga tidskriften General and Comparative Endocrinology.

Forsknings- och utvecklingsinstitutet Aronia upprätthålls av Åbo Akademi och Yrkeshögskolan Novia.

Länk till originaltexten

Yrkesutbildaren Axxell har fortfarande lediga studieplatser för kockar, datanomer och metallarbetare i Raseborg. Flera orter konkurrerar om studerandena.

Högstadieeleverna Emilia Männikkö och Sofie Kämpe lockas inte direkt av att bli metallarbetare eller kock.
– Jag är mera intresserad av någonting kreativt, som bildkonst eller handarbete, funderar Emilia. Hon tror att hon kanske kan hitta en sådan utbildning i regionen.

Sofie är redan säker på att hon kommer att fortsätta i gymnasiet.
– Sedan söker jag mig till en teater- och musikhögskola i Helsingfors.

Lediga platser vid Axxell

Många utbildningsprogram är välfyllda i år men vid kockutbildningen finns det ännu fem eller sex lediga platser i Karis. Metallsidan kan ännu ta in sex eller sju studerande och möjligen en person på billinjen.

I Ekenäs finns det två till tre platser lediga inom merkonomutbildningen, för datanomer fyra eller fem. När det gäller konstutbildningarna i Knipnäs kan två eller tre fortfarande börja studera vid trä- eller textillinjen.

Konkurrens inom matlagning och metall

– Motsvarande utbildningar finns också i Pargas, det kan vara en av orsakerna till att alla studieplatser inte har fyllts vid Axxell i Raseborg, säger studiehandledaren Kjell Forsman.

Marknadsläge och konjunkturer påverkar också intresset, liksom konkurser inom metallindustrin. En utbildning tar tre år så det är svårt för studiehandledaren att ge en pålitlig prognos om vilken bransch det lönar sig att satsa på.

– Jag brukar säga att de skall satsa på det som de är intresserade av. Sedan skall vi inte glömma att antalet ungdomar är begränsat.

Hälften till gymnasiet

I Raseborg kommer ungefär 250 elever att bli färdiga från högstadiet. Av dem går hälften vidare till gymnasiet och andra hälften till en yrkesutbildning.

– Antalet minskar dessutom från och med nästa år, vilket bör beaktas då våra studieprogram planeras, påpekar Kjell Forsman.

Utbildningarna har ett upplägg på fem perioder vilket gör att man kan börja på en ledig studieplats också senare under året.

I dagens läge omfördelas också studieplatser mellan utbildningslinjerna, för att bättre möta efterfrågan på utbildning.

En bilist och en scoterförare krockade i på en smal väg i Östra hamnen i Hangö i eftermiddags.

Ingen person skadades utan skadorna var endast materiella.

Vägen var smal och båda förarna körde antagligen för nära mitten av vägen.

Ett beslut om att fälla träd i Hangö har lett till en rättsprocess. Miljönämnden beviljade i juni tillstånd för en privatperson att fälla två björkar på sin tomt.

Grannar hördes innan beslutet fattades. Men en granne som inte hade hörts besvärade sig över nämndens beslut till Helsingfors förvaltningsdomstol. Han anser att träden utgör ett väsentligt inslag i landskapsbilden och att det skulle skada miljön att fälla träden. Han är också missnöjd över hur det gick till när grannarna hördes.

Miljönämnden anser inte att stadsbilden förstörs om träden fälls.

Nämnden säger i sitt svar till förvaltningsdomstolen att besväret saknar grund och ska avslås.

Larsmo, Vörå, Kronoby och Nykarleby hör till dem som tagit emot flest kvotflyktingar – i förhållande till kommunernas storlek. Men fortfarande är det bara var sjätte kommun som erbjuder kvotflyktingar ett hem, visar Yle Nyheters kartläggning.

3 400 kvotflyktingar från olika länder har flyttat till Finland under de senaste fem åren. Mellan 2008 och 2012 har knappt 50 kommuner erbjudit kvotflyktingar ett hem, alltså ungefär var sjätte kommun i Finland. Spridningen är stor: det handlar om allt från några enstaka till närmare 300 platser per kommun. Går direkt till kartan.

Problemet är att kommunplatserna inte räcker till för att uppfylla statens löften. Varje år väljer statens tjänstemän ut omkring 700 kvotflyktingar enligt en överenskommelse med FN:s flyktingorgan UNHCR. Dessa kvotflyktingar erbjuds ett hem i Finland. Löftet kan ändå infrias först då en kommun självmant går med på att ta emot dem.

Det leder till att många flyktingar tvingas vänta i undermåliga bostäder eller i flyktingläger i väntan på kommunernas beslut. För många kan väntan räcka i mer än ett år. Möt tre barnfamiljer som står i kö.

Av de kommuner som ändå välkomnat kvotflyktingar 2008–2012 placerar sig Rovaniemi först med omkring 270 platser. Sedan följer Jyväskylä och Vasa med omkring 230 platser var. Kajana, Kemi, S:t Michel, Kuopio och Torneå har tagit emot mellan 150 och 200 kvotflyktingar. Se hela listanöver kommuner.

Många kvotflyktingar, liten kommun

Jämfört med invånarantal har en rad små kommuner varit generösa med hur många platser de erbjudit kvotflyktingar. Kartan visar vilka kommuner som tagit emot kvotflyktingar. Ju mörkare färg, desto fler kvotflyktingar per tusen invånare. Vitfärgade kommuner har inte tagit emot kvotflyktingar 2008–2012. Klicka på kommunerna för mer information!

Pröva en annan version av kartan om den fungerar dåligt i mobilen eller på pekplattan.

Enligt jämförelsen är Hirvensalmi i närheten av S:t Michel i en klass för sig. Den minimala kommunen med 2 400 invånare har tagit emot hela 50 kvotflyktingar, alltså 21 flyktingar per tusen invånare. Ungefär jämnstora Punkalaidun mellan Åbo och Tammerfors har erbjudit 37 kvotflyktingar ett hem.

I jämförelsens topp finns flera små österbottniska kommuner. På tredje plats är Larsmo som välkomnat 40 kvotflyktingar som stått i kö för att flytta till Finland. Vörå, Kronoby, Nykarleby och Pedersöre har gett mellan 25 och 40 kvotflyktingar ett hem. Det är relativt många platser för kommuner med omkring 10 000 invånare.

Storstädernas flyktingar syns inte i statistiken

Hangö med 35 flyktingplatser och Raseborg med 65 platser placerar sig rätt högt i jämförelsen, likaså Borgå med 96 platser. Längre ned på listan kommer kommuner i Åboland och huvudstadsregionen, med undantag för Grankulla med 14 platser. Kyrkslätt har tagit emot bara två kvotflyktingar och kommer knappast att ändra sin inställning – läs hur kommunpolitikerna argumenterar.

Storkommunerna Helsingfors och Vanda placerar sig i botten av jämförelsen. Förklaringen är att det i de största städerna hur som helst bor många flyktingar: asylsökande som fått uppehållstillstånd och flyktingar som flyttat till Finland på grund av familjeåterföreningar. Dessutom väljer många kvotflyktingar att flytta till stora städer efter några år i en mindre kommun.

Klicka på rubrikerna för att sortera listan.

Staten betalar för de första åren

Varje kommun bestämmer självmant om den tar emot kvotflyktingar. Förhandlingarna förs med den regionala NTM-centralen som har hand om fördelningen av kvotflyktingar mellan kommunerna. Flera kommuner har förbundit sig att emot kvotflyktingar under de närmaste åren, medan de flesta kommuner inte lovat något konkret.

Staten ersätter kommunen under kvotflyktingarnas fyra första år, i vissa fall längre. Grundersättningen är 6 845 euro/år för under 7-åringar och 2 300 euro/år för övriga. Därtill kommer ersättningar för bland annat social- och hälsovård, arbetsmarknadsstöd, tolkning, rese- och flyttkostnader samt administrativa kostnader.

Läs också:

• Inga kvotflyktingar till Kyrkslätt
• Elisabeth Rehn: "Bittert med Kyrkslätt som inte tar emot flyende"
• Egentliga Finland tar knappt emot några kvotflyktingar
• Motionen om kvotflyktingar i Pargas fortfarande i skrivbordslådan
• Kvotflyktingar väljer ofta att stanna i Västnyland
• Raseborg som nytt hem – läs om Muhammeds och Hibas historier
• Österbotten behöver flyktingkommunikatörer
• Nytt samarbete ska hjälpa flyktingar och kommuner i Österbotten
• Sibbo förbereder sig för att ta emot flyktingar
• Kvotflyktingar – börda eller tillgång?
• "Ersättningarna för kvotflyktingar släpar efter"
• Janina Svaetichin: "De mest lämpade får komma till Finland

Många av de kvotflyktingar som tagits emot av små kommuner i Finland väljer att flytta till större städer. Med det här är en trend som inte gäller i Västnyland, där de flesta hittills har valt att stanna.

– Västra Nyland är ett unikt område i Finland eftersom man redan i ett tidigt skede började ta emot flyktingar och sedan dess kontinuerligt har fortsatt, berättar invandrarkoordinator Börje Mattsson.

Kvotflyktingarnas nationalitet i VästnylandYle/Sofia Lindahl

Nya kvotflyktingar på kommande till Raseborg?

Börje Mattsson berättar att nya kvotflyktingplaner för tillfället är under beredning. I mitten av september kommer frågan om nya flyktingar att tas upp i stadsstyrelsen i Raseborg. Raseborg har sedan år 1990 tagit emot totalt 255 kvotflyktingar. I Hangö har kvotflyktingar tagits emot med cirka tre års mellanrum, den senaste gruppen från Burma kom till Hangö i fjol. Staden har sammanlagt tagit emot 136 flyktingar genom åren.

Nej i Sjundeå och Lojo

Sjundeå är den enda kommunen i Västnyland som hittills inte har tagit emot kvotflyktingar över huvudtaget, berättar Mattsson. I Lojo har man inte tagit emot någon grupp på väldigt många år, men där kommer man att göra ett nytt försök så småningom, tillägger han.

Vad är en kvotflykting?

Kvotflyktingar är inte asylsökande som fått uppehållstillstånd eller familjeåterföreningar. Riksdagen bestämmer årligen hur många flyktingar Finland utser till kvotflyktingar, och kvoten har sedan 2001 varit 750 personer per år.

Några gånger per år åker en finländsk delegation till FN:s flyktingorgan UNHCR:s flyktingläger för att intervjua och välja ut de flyktingar som anses lämpliga. De godkända kvotflyktingarna får komma till Finland först då de tilldelats ett hem i en kommun. Drygt 300 redan utvalda kvotflyktingar för tillfället i kö, enligt Migrationsverket.

Läs också:
Raseborg som nytt hem – nu och då
Så tar din kommun emot flyktingar – se kartan
De väntar på ett tryggt hem i Finland – möt tre flyktingfamiljer

Attityderna gentemot kvotflyktingar har bland invånarna i Västnyland förändrats genom åren. Här kan du läsa Muhammeds och Hibas historier.

Muhammed "Hama" Zahir kom till Ekenäs med sin familj år 1996. Hans pappa och syster Midya, som hade skadats i kriget, hade kommit till Ekenäs året innan.

Hama berättar att det i början var väldigt svårt att vänja sig vid det nya hemlandet.

- Vi hörde till de första familjerna som kom hit, det var främmande både för oss och för invånarna i Ekenäs, berättar han.

Hama flyttade till Ekenäs år 1996.Muhammed, kvotflykting till Ekenäs 1996.Yle/Sofia Lindahl

- Det har bara blivit svårare och svårare byråkrati under åren, konstaterar han.

Med jämna mellanrum reser Hama till Kurdistan för att träffa både släkt och vänner.

I dag är den autonoma regionen Kurdistan i norra Irak mer eller mindre ett paradis, enlig Muhammed. Sedan Saddam Husseins regim föll år 2003 har allting förändrats och området har utvecklats i snabb takt. Till stor del tack vare det svarta guldet, oljan.

Hiba vill bort från Karis

Hiba flydde från Irak till Syrien tillsammans med sina man och sina barn. I Syrien bodde de fem år innan de för tre år sedan, år 2010 fick veta att Finland skulle ta emot dem. Då hon fick beskedet hade hon aldrig tidigare hört om landet.

- Vad som helst dög bara vi skulle slippa livet på flykt.

Den första mars år 2010 anlände familjen Warda till ett snöigt Finland. Och visst var det en chock med kylan. Men människorna i Karis tog emot oss med öppna armar, berättar hon. Folk hälsade och var hjälpsamma och vänliga ända från början.

Numera är Hiba frånskild och bor ensam i Karis tillsammans med sina barn. Resten av hennes släktingar finns utspridda över världen bland annat i Irak, Kanada, USA och Frankrike.

Hiba Warda, lärde sig i motsats till Muhammed, finska då hon flyttade till Västnyland. Att inte tala svenska har varit svårt och planen är att flytta till Lojo eller Vanda så småningom, berättar hon.

Läs också:
Kvotflyktingar väljer ofta att stanna i Västnyland
Så tar din kommun emot flyktingar – se kartan
De väntar på ett tryggt hem i Finland – möt tre flyktingfamiljer

Delgeneralplanen för Sandö läggs ännu inte fram till allmänt påseende. Hangö miljönämnd remitterade frågan vid sitt senaste möte.

Nämnden vill ha en noggrannare redogörelse för planstrukturen i förhållande till strandplanen.

Hangö stad och Finlands frikyrka som äger största delen av området har förhandlat om planeringen av det 440 hektar stora området.

I utkastet till Sandö deltaljplan finns största delen av bebyggelsen norr om Sandö gårdsväg. Med undantag för Sandö betong är största delen av områdena mellan gamla landsvägen och stamväg 25 avsedda för jord- och skogsbruk.

Finlands frikyrka har för avsikt att lämna Hangö om några år. Frikyrkan sålde ifjol hälften av sitt 900 hektar stora område på Sandö till affärsmannen Antti Herlin.

Frikyrkan i Finland lämnar Hangö

Cheferna inom grundtryggheten i Raseborg håller inte tillräckligt bra reda på hur mycket pengar som går åt längsmed året. Det säger grundtrygghetsnämndens ordförande Karl von Smitten (SFP).

Dålig koll på kassaflödet

Karl von Smitten från SFP, säger att cheferna inom grundtryggheten inte har haft koll på hur mycket pengar staden har använt i år. Det beror kanske på en organisatorisk sak, säger han.
- Alla enheter, eller arbetspunkter, ska följa med den här budgeten hela tiden och se om man går över.
Då cheferna ser att enheten använder för mycket pengar, måste de göra någonting, förklarar von Smitten.
- Cheferna kan bli överraskade av att det går åt för mycket pengar. Orsaken till detta är troligen att man inte får uppgifterna tillräckligt snabbt och därför inte reagerar tillräckligt snabbt. Och det här är ju väldigt illa.
Enligt von Smitten kan det här leda till "panikbromsningar", så att man sedan skär ner utgifterna panikaratat.
- Och det är nog det som vi kanske står inför.

Men enligt von Smitten kommer cheferna från och med nu att ha bättre koll på läget.

Karl von SmittenKarl von Smitten var en av SFP:s röstmagneter i RaseborgYle/ Marica Hildén

Vikariestopp

Vikariekostnaderna inom grundtryggheten i Raseborg hör till de utgifter som har skjutit i höjden. Så för att bromsa utgifterna har staden beslutat att varken ta in vanliga vikarier eller hyrd arbetskraft. Vikarier kan tas in om det är helt nödvändigt, men om det måste man alltid besluta enskilt från fall till fall.
- Vikariestoppet kan leda till att vissa funktioner inte fungerar så bra som man tänker sig, säger Karl von Smitten.

Längre köer till åldringshem

Enligt honom kan stadens sparprogram leda till att man måste fortsätta stänga anstaltsplatser.
- Och det betyder att köerna till åldringshemmen och resurserat boende blir längre.
De längsta väntetiderna lagen möjliggör är ofta ganska tuffa, säger von Smitten.

Ekenäs IF förstärker sitt lag i herrarnas division 2 i fotboll. Brasilianska ytterbacken Tiago Dos Santos Moura är med Salon Palloilijat om en vecka (7.9).

Tjugotvå år gamla Moura har den här och förra säsongen spelat för Tusbyklubben PalloKerho Keski-Uusimaa. PK-KU spelar den här säsongen i division 2, östra zonen, dit laget steg i fjol från division 3.

I morgon 31.8 möter Ekenäs IF Karislaget BK-46 på sportplanen i Karis i säsongens tredje Raseborgsderby. EIF har vunnit de två första Raseborgsderbyna den här säsongen. I maj var EIF bättre med siffrorna 1-0 i Karis och i juli slog EIF Karislaget på centrumplan i Ekenäs med 2-1.

Ingå kommun håller sig nästan till budgeten inom grundtryggheten. Det visar siffror för årets första sex månader.
Kommunen har använt 51,8 procent av pengarna i stället för idealet 50 procent.

Av pengarna för personalutgifterna inom hälsovården har man rentav använt bara omkring 40 procent.

Den dyra specialiserade sjukusvården har gått bara aningen över budgeten med 60 000 euro.

Hyrläkare och hyrtandläkare kostat mer än man har räknat med. För köp av tjänster har kommunen använt omkring 200 000 euro för mycket.

Socialservice har kostat 40 000 euro mer än kommunen har tänkt, bland annat för att antalet utkomststödsklienter har ökat. Under våren och sommaren har ovanligt många sökt ekonomisk hjälp för bland annat risk för vräkning och avstängning av el. Under den första halvan av året har det kommit in 38 barnskyddsanmälningar, jämfört med 62 st. för hela år 2012.

Barn och ungdomar i Pojo kyrkoby får möjlighet att hålla till i ungdomslokalen också på fredagar. Föräldrar kommer med talkokrafter att hålla ungdomslokalen öppen under fredagseftermiddagar och -kvällar.

Raseborgs stad håller lokalen öppen på måndagar och onsdagar. Men föräldrarna vill att ungdomarna kan träffas också under veckosluten.

Därför kommer föräldrar från och med september att övervaka ungdomslokalen på fredagar. Föräldrarna kommer att arbeta i par. Ett 15-tal frivilliga deltar.

Det är Pojo kyrkoby byförening som tillsammans med Raseborgs stads ungdomsarbetare som koordinerar verksamheten. Byföreningen planerar också att renovera skejtrampen i Pojo kyrkoby.

Raseborgs aktivitetscenter kan fortsätta sin verksamhet.

Det står klart efter mötet i går (29.8) i grundtrygghetsnämnden i Raseborg.

Det säger grundtrygghetsnämndens ordförande Karl von Smitten (SFP).

Staden vill förhandla med föreningen Raseborgs aktivitetscenter om att köpa fler halvdagstjänster än för tillfället.

Raseborgs aktivitetscenter har tidigare meddelat att det måste upphöra, om det inte får mer pengar.

Mitt under året kan nämnden inte ändra på enhetspriset, förklarar von Smitten. Men i och med den här lösningen kommer centret att få mer pengar.

Föreningen Raseborgs aktivitetscenter fick redan i sommar avslag då den bad om att för den rehabiliterande verksamheten få 25 euro per dag och person under resten av året också för personer som är med i verksamheten en halv dag.

Halvdagspriset är 15 euro per person.

Ett jättebygge av mjölkkartonger planeras i Bromarv. Vad exakt som ska byggas är oklart, men alla som känner sig hugade får bidra med kartonger och idéer.

Det är bybutiksinnehavarna i Bromarv som har startat projektet. Ragna-Lise Karlsson säger att det är en galen idé som ska bli något stort.

- Vi ska bilda en arbetsgrupp som ska fundera ut vad som ska byggas och hur det ska ske, säger hon. Ett problem är att vi inte vet hur vi ska fästa mjölkkartonger i varandra.

För att underlätta insamlingen får man gärna sätta kartongerna i pafflådor och skriva på hur många mjölkkartonger de innehåller. Kartongerna ska inte vikas ihop.

Ragne-Lise Karlsson och hennes affärskompanjon åker till Ekenäs en gång i veckan och då kan de plocka upp sopsäckar och lådor med kartonger längs med vägen.

Hittills har de samlat ihop närmare 6000 mjölkkartonger.

Nu är det två tävlingar kvar och om han är bland de två bästa i åtminstone en av dem så kan han kamma hem mästerskapet.

- Det finns ingen hemlighet bakom framgångarna, allt har bara gått som vi har tänkt för en gångs skull, säger han.