Clik here to view.
- Jag var väldigt övermedicinerad. Det var zombie-mode på hela tiden. Det finns perioder i mitt 26-åriga liv som jag inte minns någonting av, som är helt borta... raderade. Det är skrämmande!
Det här säger Frida Flythström, född och uppvuxen i Sjundeå, numera bosatt i Karis. Frida har diagnosen emotionell, instabil personlighetsstörning. Dessutom lider hon av depression.
- En diagnos är en diagnos. Den sätter dig inte någonstans, du är dig själv. Jag anser att grundpersonligheten finns där någonstans, den kan inga mediciner dämpa. Ibland funderar jag om en läkare ens vet vad han eller hon medicinerar en person för.
Frida Flythström berättar att hon har fotografier på sig själv där hon är tom i blicken. För några år sedan började hon ifrågasätta de mediciner hon åt. I dag har hon trappat ner eller slutat helt med sin medicinering och säger att hon mår bättre än på många, många år.
Tolv år och deprimerad
Frida bor tillsammans med sambo och tre katter i en ombonad, trivsam höghuslägenhet i Karis. Hon har fått ett jobb, hon motionerar regelbundet, lagar hälsosam mat och trivs med sina nya rutiner. Men så har det inte alltid varit.
Fridas illamående började när hon var tolv år gammal. Då började hon skära sig själv. Hon var nedstämd, deprimerad och ville ta sitt liv.
Men så exploderade allting och alla känslor vällde fram på en gång.
Diagnosen emotionell instabil personlighetsstörning betyder för Fridas del att hon har haft svårt att hantera sina känslor, skapa kontakter och framför allt svårt att vara vän med sig själv.
- Jag hade lust att stänga in mina känslor i en låda med lock. När det lyckades kände jag ingenting, jag var helt tom. Men så exploderade allting och alla känslor vällde fram på en gång.
Så här beskriver Frida sina problem. Frida vill inte tala om sjukdom, hon föredrar att tala om psykisk ohälsa eller problematik.
Svängdörrspatient på Ekåsen
Som 18-åring blev Frida intagen på sjukhus på grund av akut psykos. Hon hörde röster.
- I ett skede blev jag en svängdörrspatient. Jag var intagen, blev utskriven för att några dagar senare bli intagen på nytt.
- På sjukhuset kunde de säga åt mig ”att du är ju så smart, du har så mycket resurser, varför mår du dåligt?” Och då blev jag väldigt arg. För jag ville känna något annat än kaoset inuti mig. Det var som råttor i mitt bröst som åt upp mig inifrån.
Det var under den här tiden Frida började äta flera olika mediciner. Och när hon åt mediciner gick hon upp i vikt, vilket gjorde att självförtroendet sjönk ytterligare.
- För ett par år sedan beslöt jag mig för att sluta med neuroleptika och det är väl nog det bästa beslutet jag har fattat i mitt liv, säger 26-åriga Frida.
- Jag vaknade upp ur dimman, jag gick ner i vikt, jag började orka mera, det började kännas bra!
Läkarna rekommenderade inte att Frida skulle sluta med medicinerna, men Frida höll fast vid sitt beslut.
- Det konstiga var att mitt humör stabiliserades när jag trappade ner och slutade med medicinerna.
Frida uppmuntrar däremot ingen att sluta med mediciner. Hon mår bättre, men det här är helt hennes egna reflektioner och val.
- Jag har också sagt ja till elchocksbehandlingar och magnetstimulering av pannloben. I dag är jag arg över att jag gått med på sådant. De hade ingen nytta. Jag undrar istället vilka följderna är på lång sikt.
Rutiner är A och O
Frida återkommer till personligheten, hurdan man är. Och att personligheten inte går att förändra med hjälp av mediciner.
- Det jag tror mest på i dag är goda levnadsvanor, regelbundna tider, motion med mera.
Clik here to view.
Frida med hittekatten Zacke. I bakgrunden brorsan AlexYLE/ Tiina GrönroosFrida Flythström funderar ibland på orsaken till att hon insjuknade. Barndomen var bra och förhållandet till föräldrarna var också bra. Men hon säger att hon kände sig ensam.
- Jag kanske bara är en väldigt känslig person. På den tiden talade man inte om psykiskt illamående bland ungdomar. I dag är det eventuellt annorlunda. Och med min berättelse vill jag nå ut till andra som mår dåligt.
Frida har en blogg där hon har skrivit om sin ångest. Hon har bloggat både hemma och på sjukhuset. Hon har också börjat skriva en bok. Men i dag är Frida osäker om hon överhuvudtaget vill skriva färdigt boken.
- Det gör ganska ont att läsa den. Jag känner mig inte mogen att på nytt ta tag i projektet. Att försöka förmedla alla känslor, mitt liv… Jag tänker dessutom annorlunda idag än vad jag gjorde för fyra år sedan när jag började skriva på den.
- För tillfället hinner jag inte skriva så mycket på bloggen heller. Jag vill hellre träffa mina kompisar efter jobbet!
Hör mera om Frida Flythström i Samtal om livet på torsdag 23.01.14 kl 13.03 och lördag 25.01.14 kl 20.03.