Dialog och mera kunskap om vargarna efterlyses bland miljövårdsaktiva i Västnyland och Nyland. Utrotning är inte lösningen, säger tidigare miljöchef.
I lördags gjordes vargobservationer i Norrby i Snappertuna.
- Vi bommade vargparet som rör sig i den här trakten med ett par dagar, konstaterar Gustav Munsterhjelm, tidigare miljöchef i Raseborg och styrelsemedlem i föreningen Raseborgs natur och miljö.
Eftersom vargen nu efter 100 år har återvänt till vår miljö så måste vi bli bättre bekant med den, poängerar han.
- Vi måste lära känna vargens typiska beteendemönster för att veta om någon individ börjar avvika från ett grundmönster. Att jaga varg kan bli viktigt om det finns minsta lilla orsak att misstänka att den beter sig aggressivt, i synnerhet mot människor.
Vargar i Västnyland
I Västnyland finns en etablerad vargflock i norra Tenala och Pojo, på ett område mot Kisko och Koskis. Här finns ett etablerat revir med ett alfapar, en hona och en hane som har fått två kullar.
Ett liknande vargpar har också dykt upp i Snappertuna.
En liten grupp frivilliga jobbar intensivt med att kartlägga vargbeståndet och dess rörelser. Genom att samla upp avföringsprov har man fått tag på vargarnas DNA. Utifrån det kan man sluta sig till varifrån vargarna har kommit, förklarar Gustav Munsterhjelm.
- Varghanen är från Kjulo, Säkylä. Profilen är bekant och djuret kan spåras tillbaka till de områden där den rörde sig som liten valp.
Fälla eller inte fälla
När det gäller vargjakten påminner Gustav Munsterhjelm om att vi är bundna av EU:s lagstiftning. Den säger också hur vargstammen ska skötas. Lagen tillåter att man bedriver så kallad beståndsvårdande jakt.
- Det innebär att vi slår vakt om vargen men också har möjlighet att reglera stammen, speciellt om vi råkar ut för individer som beter sig avvikande.
I det större västnyländska reviret med den etablerade stammen har man ansökt om att få fälla två vargar.
I Snappertuna handlar det inte om beståndsvårdande jakt, man vill helt enkelt utrota vargarna. Det faller i utkanten av EU:s lagar, menar Munsterhjelm.
- Här borde diskussionen föras på fullt allvar. Juridiskt, miljömässigt och ur alla olika aspekter.
Rädd för vargen? Fästingen är min number One.
Gustav Munsterhjelm tycker att det är synd att vargdiskussionen är delad i två läger där parterna inte tycks kunna tala med varandra.
- Vargen innebär en reell del av naturen, vare sig man tycker om det eller inte. Vi har en lagstiftning som sätter gränser men vi borde skapa en saklig diskussion mellan jägare och naturvårdare, om en modell som vi kan enas om och hur viltcentralens kriterier ska tolkas.
Munsterhjelm understryker att det också handlar om att lära sig hur vargen fungerar.
Ingen orsak att skjuta
Finlands Naturskyddsförbund i Nyland säger i ett uttalande att man inte ser någon orsak att skjuta vargflocken i området Salo-Raseborg. Flocken består av sex vargar och är så liten att det inte borde beviljas tillstånd att fälla den.
Förbundet godkänner undantagslov om vargen orsakar allvarlig skada och om andra förebyggande åtgärder inte har fungerat tillräckligt väl. I allmänhet godkänner förbundet inte jakt på en art som är mycket utrotningshotad.
- Den här flocken har inte medfört allvarligare husdjursförluster. Däremot kan eventuell jakt öka risken för det. En decimerad eller skingrad vargflock kan inte längre jaga hjortdjur som utgör den naturliga och huvudsakliga födan, säger Tapani Veistola, naturskyddsexpert inom naturskyddsförbundets nyländska krets.
Naturskyddsförbundet förespråkar att förebyggande projekt som SusiAita fortsätter. Projektet som också inbegrep området Salo-Raseborg administrerades av Egentliga Finlands naturskyddskrets och avslutades vid årsskiftet.
Vargen lever farligt
Enskilda vargar rör sig emellanåt i Nyland men förflyttar sig snabbt mellan kommunerna. Vargen är rädd för människan men inom tättbebyggda områden kan en varg komma att röra sig nära bebyggelse.
En varg är i rörelse och jagar i första hand nattetid. Därför kan inte enbart observationer i närheten av bebyggelse ligga som grund för tillstånd att avliva vargen, anser förbundet.
- Vargflocken behöver vidsträckta enhetliga skogsområden och sådana finns det inte många kvar av i Nyland. Inom bebodda områden löper vargen risk att bli överkörd av bilar och tåg. Därför kommer vår vargstam också i framtiden att förbli liten, bedömer Veistola.