Arto Tuominens mor har en Alzheimerdiagnos, men hon har klarat av att bo hemma i Antskog i Pojo.
I höstas var det inte längre möjligt. Staden ansåg att hon inte klarade sig hemma - alla andra var av annan åsikt.
- Min mor klarade sig med sin Alzheimer - och det gjorde vi anhöriga också, berättar Tuominen.
- Mor och far fick hemvård tre gånger per dag, vi hade handikappanpassat huset och barnbarnet bodde i samma hus och fanns till hands. Dessutom var jag med mor och far från morgon till kväll två dagar i veckan, eftersom min far var på dialys 4 gånger varje vecka. Min mor var nästa aldrig ensam, säger Arto.
- Hon hade sina rutiner, levde med att läsa och se på tv. Hon var inte en Alzheimerpatient som var varken aggressiv eller som rymde ut.
Nu är det slut
När mamman fick lunginflammation, togs hon tillfälligt in på sjukhus men repade sig .
Sedan hände det som Arto Tuominen inte förstår.
- Hemvården ringde strax efter det och sade att nu är det slut med att bo hemma. De ansåg att hon var i så dåligt skick.
- Men det galnaste av att allt var att hemvården påstod att mamma ville till Mjölbolsta - då hade hon veckan innan sagt att aldrig mer anstalt. Och så sade de att mor var mycket ensam - men det stämde ju inte heller.
Men det blev Mjölbolsta för Arto Tuominens mamma trots att ingen ville det, varken mamman själv, pappan eller de anhöriga.
Pojoåldringar får sämre service
Vård i hemmet ger i Raseborg vård dygnet runt. Men inte i Pojo. Arto försökte få hjälp under vissa tidiga morgnar - men fick till svar att här jobbar man endast vissa tider och inte på natten.
- I Karis och Ekenäs finns nattpatruller. Också i Pojo fanns det en sådan innan kommunerna slogs ihop. Nu har staden haft snart fyra år på sig att ordna så det fungerar, men det gör det inte, säger Tuominen.
- Jag har vakat och undrat vart de äldre som behövt hjälp nattetid har tagit vägen eftersom den här nattpatrullservicen ju tidigare har behövts, säger Arto.
Han är rädd för att äldre i speciellt Pojo blir mer eller mindre tvingade in på anstalt - precis så som han upplever att hans mor blev. Det är lättare så för hemvården. Det är jobbigare med långa avstånd. Men att de flesta inte officiellt vågar klaga eftersom de är rädd att deras anhöriga ska behandlas illa. Och också hos honom själv finns en rädsla.
"Staden uppfyller inte vad den lovar"
Staden Raseborg säger på sin webbplats:
Klienterna har möjlighet att vid behov få hjälp, vård och omsorg dygnet runt av en pålitlig och yrkeskunnig personal.
Verksamheten går ut på att hjälpa klienterna att bo i sitt eget hem så länge som möjligt.
För varje klient görs upp en egen vårdplan som beaktar de individuella behoven.
I planen tar man hänsyn till vad klienten vill och kan göra själv, vad anhöriga och vänner kan bistå med samt vad vi inom Vård i hemmet kan hjälpa med.
Vårdplanen är flexibel och justeras när vårdbehovet ändrar.
Arto Tuominen känner inte igen stadens beskrivning av verksamheten.
Han är också orolig över att hans föräldrar blir dåligt bemötta för att han som deras enda son lyft upp problem som han ser att många fler än han och hans föräldrar påverkas av.
Produktionschef produktionschef Jeanette Pajunen, kvinnan som ansvarar för all den vård som staden själv producerar, är medveten om att de anhöriga kan vara rädda för att ta kontakt med staden på grund av brister i vården eller bemötandet på Mjölbolsta.