Quantcast
Channel: Västnyland - Nyheter, sport och aktuellt | Svenska Yle
Viewing all 29967 articles
Browse latest View live

Asfaltfusk behandlas i hovrätten

$
0
0

Helsingfors hovrätt börjar i dag behandla asfaltfusket som ägde rum för 15-20 år sedan. Under åren 1994-2002 prissatte flera asfaltsbolag arbeten utan inbördes konkurrens.

Tingsrätten dömde bolagen att betala drygt 37 miljoner euro i skadestånd till flera kommuner.

Målet är ett av de största i hovrättens historia.

- Afaltskartellen är nog ett exceptionellt vitt mål i hovrätten och i Finland överhuvudtaget, säger beredare Jenny Öberg vid Helsingfors hovrätt.

Rätten har reserverat 58 behandlingsdagar fram till oktober, det vill säga fallet behandlas i sju månader.

Kommunerna och staten betalade ett överpris på mellan 15-20 procent till följd av bolagens interna avtal.

Tingsrätten överraskade i november 2013 och förkastade statens yrkan om skadestånd eftersom rätten ansåg att en del anställda vid dåvarande Vägverket kände till kartellen.

Raseborg hörde till de städer som i tingsrätten fick betydligt mindre i ersättning än vad man krävde.

- Vi fick bara en tredjedel av summan som vi yrkade på, 250 000 euro, säger stadens jurist Leila Andersin.

Nu väntar Raseborg att hovrätten gör en annan bedömning än tingsrätten.

Asfaltföretaget Lemminkäinen, som ålades att betala de största skadestånden, hör också till dem som lämnat in besvär till hovrätten. Lemminkäinen anser att flera skadeståndsyrkanden har preskriberats och att bolaget därför inte är ersättningsskyldigt.


Skrotningspremie får kritik

$
0
0

Försöket med en skrotningspremie för att få folk att skrota sina gamla bilar och köpa nya i stället får kritik. Varken bilhandeln eller skrothandeln tror att systemet kommer att fungera.

För att få folk att köra nyare och miljövänligare bilar kommer staten tillsammans med bilbranschen att betala 1 500 euro då man skrotar sin minst tio år gamla bil och köper en ny i stället.

Kravet är att den nya bilen inte har varit registrerad i någon annans namn tidigare och att den har ett koldioxidutsläpp på högst 120 gram per kilometer. Försöket inleds i juli och tar slut vid årsskiftet.

Jyri Keinänen
Jyri Keinänen. Jyri Keinänen Bild: Yle/Robin Holmberg
Skrothandlare Jyri Keinänen är vd för skrotföretaget Romu Keinänen. Han tror inte att det här kommer att fungera.

- Det här kommer inte att öka återvinningen av gamla bilar, säger han. Premien är helt enkelt inte tillräckligt lockande.

Få vill köpa nytt

Enligt honom är det en väldigt liten andel av de som kör med gamla bilar som går och köper en splitterny bil. En ny bil kostar och det är få som är villiga att investera stora summor för tillfället.

- Eftersom den gamla bilen ska vara minst 10 år gammal och den måste bytas ut mot en ny bil med låga utsläpp så är det inte tillräckligt attraktivt.

- De som kör med gamla bilar byter nog bil av andra skäl än på grund av en skrotningspremie. De är inte en grupp som går och köper nya bilar. Eller i alla fall är det en väldigt låg procent som gör det, säger han.

Bil skrotas hos Romu Keinänen.
Bil skrotas hos Romu Keinänen. Bild: Yle/Robin Holmberg

Slopa bilskatten i stället

Idén är att man för sin gamla bil till skrothandlaren och får ett skrotningsintyg, som man sedan tar med sig till bilhandlaren för att få rabatten på 1 500 euro.

Meningen är att 3 000 gamla, miljöovänliga bilar på det här sättet ska bytas ut mot nya, utsläppsnåla bilar.

Men inte heller inom bilhandeln tror man att det här är tillräckligt för att få ner bilarnas medelålder i vårt land.

- För att vi ska få igång bilhandeln i vårt land så är det nog en skattereform som krävs, säger Tom Nylund, som är företagare inom bilbranschen. Det här kan vara en liten vitaminspruta, men någon helhetslösning är det inte i den här utsträckningen.

- Bilarna är dyra hos oss och det betyder att vi håller fast vid dem längre än vanligt. Om vi fick en vettig skattepolitik skulle det automatiskt hjälpa. Nu lockar man bara med lite godis.

Tom Nylund
Tom Nylund Tom Nylund Bild: Yle/Robin Holmberg
Enligt Nylund borde bilskatten slopas helt och hållet med en övergångstid på tre till fem år.

- Intäkterna till staten blir säkert betydligt större via mervärdesskatt. Dessutom skulle sysselsättningen öka om vi får igång bilhandeln.

Större premie är bättre morot

I Finland är bilar som skrotas i medeltal 20 år gamla, medan den genomsnittliga skrotningsåldern i EU är 15 år. Finland har också en av de äldsta bilparkerna i Europa efter exempelvis Grekland.

Redan nu används liknande skrotningspremier i bland annat Tyskland, Nederländerna, Frankrike och Spanien.

Bilhandel
Bilhandel Bild: Yle/Robin Holmberg
En högre summa än 1 500 euro skulle kunna fungera som ett bättre lockbete, tror Tom Nylund.

- I andra länder får man en större premie och då skulle också dyrare bilar kunna komma i åtanke, säger han.

- Spanien har haft motsvarande system och de har lyckats jättebra under de ungefär fyra år de haft systemet i bruk. Men där har summan varit mellan 2 000 och 3 000 euro beroende på biltyp. I Spanien är utgångspriset på bilar dessutom lägre.

Enligt Suomen Autokierrätys är medelåldern för personbilar i trafik i Finland 11,2 år och hela personbilsparkens medelålder är över 13 år.

Båda har dessutom stigit klart under de senaste åren. Inom EU är medelåldern mellan 8 och 9 år.

Av summan på 1 500 euro, som kunden får, står staten för 1 000 euro och bilbranschen för 500 euro.

Bilist körde allt för fort på riksväg 25

$
0
0

En bilist körde 132 km/h på riksväg 25 mellan Hangö och Ekenäs natten mellan fredagen och lördagen. Högsta tillåtna hastighet på området är 60 km/h.

Polisbilen körde i mötande körfil. Polispatrullens radare visade att bilen körde alltför fort.

Mannen som körde för fort blev genast av med körkortet och fick temporärt körförbud.

Mariannes man söp bort hem och familj

$
0
0

När Marianne Tapper var ung drömde hon om en stor familj där alla har tid med varandra. Mannens alkoholism, den eviga flyttrumban och Mariannes egen impulsivitet har gjort att hon känt sig otillräcklig som mamma. Drömmen om ett hus med egen täppa uppfylldes ändå för några år sedan.

Marianne Tapper har flyttat 25 gånger i sitt liv. En orsak till det kringflackande livet var exmannens alkoholism och den ständiga jakten på nya jobb. Men Marianne själv är också impulsiv av sig vilket lett till snabba karriärbyten, nya flyttlass och också en del problem i relationen till de fem barnen och den egna hälsan

Jag blev bekant med Marianne för många år sedan. Hon var den glada, rödhåriga kvinnan som jobbade i kassan i en mataffär i Ekenäs i mitten på 1980-talet. Jag sommarjobbade i samma affär och märkte att många äldre och ensamma gärna valde kön till Mariannes kassa trots att det skulle funnits kortare kassaköer. Hon gav sig tid att lyssna på dem och var alltid väldigt uppmuntrande. Jag valde själv också Mariannes kassa när jag handlade i affären. Det jag inte visste var att Marianne hade ett trassligt hemliv med en alkoholiserad exman som trakasserade henne. Jag visste inte heller att hon hade ytterligare ett jobb som avbytare på några mjölkgårdar.

Jag ville vara en mamma som pysslade med barnen och som fanns där som ett stöd för dem. Men så blev det nu inte riktigt

Marianne har hunnit fylla 65 och är pensionerad. Under de yrkesverksamma åren har hon hunnit med flera jobb. Hon har bland annat drivit ett litet café och hon har också jobbat med återvinning och kompostering. Allt det här har hon sysslat med i Ekenäs. I dag bor hon i Västanfjärd, men hon har också bott i bland annat Åbo, Lappvik och Helsingfors.

Hemskt att flytta till Åbo

Marianne är född och uppvuxen i Helsingfors. Redan som barn flyttade familjen flera gånger inom Helsingfors, men för unga Marianne var det en katastrof att som fjortonåring flytta till Åbo.

- Alla mina kompisar fanns i Helsingfors. Dessutom bytte jag från en samskola till ett flicklyceum. Det var en kulturkrock som hette duga.

Det var på grund av pappans jobb som familjen flyttade. Marianne som egentligen var rätt blyg av sig blev en vild tonåring.

- Jag försökte kompensera kompisbortfallet som jag hade blivit utsatt för. Vi hade ett sammansvetsat kamratskap i Hertonäs. Men man får foga sig i allting, mina barn har i sin tur varit tvungna att foga sig i alla våra flyttar.

Marianne är ledsen över att också hennes barn har varit tvungna att bryta upp från flera olika hem. Skillnaden är att Mariannes pappa flyttade med sin familj på grund av han avancerade på karriärstegen medan Mariannes barn varit tvungna att flytta på grund av att deras pappa söp bort sina jobb.

Man blev också ett kontrollfreak. Jag kunde ringa till hans jobb för att kolla att han verkligen var där.

Spriten var familjens fula spöke

Marianne träffade sin blivande man som adertonåring. Hon hade en dröm om sex barn och en önskan om att få vara en riktig pysselmamma som helhjärtat kunde ägna sig åt barnen och hemmet. Ganska snabbt fick Marianne och hennes man tre barn i Åbo. Men mannen hade stora problem med spriten och klarade inte av att hålla några jobb för en längre tid. Familjen flyttade flera gånger.

- Man blev också ett kontrollfreak. Jag kunde ringa till hans jobb för att kolla att han verkligen var där.

Småningom flyttade familjen till Lappvik i Hangö eftersom mannen fick jobb på en fabrik. I Lappvik utökades familjen med ytterligare två barn. I Lappvik köpte de också ett hus. För Marianne var det något helt fantastiskt med ett eget hus och egen gård. Till en början var allt bra, men när den första amorteringen skulle betalas fick hon en kalldusch.

- Jag hade sagt till barnen att vi skulle ha en fest samma dag som vi gjorde vår första amortering. Men när jag och barnen kom till banken sade banktjänstekvinnan att min man hade lyft pengarna och sagt att vi tänker byta bank!

- Min man var sedan borta en vecka och jag var tvungen att köpa mat på skuld. Till barnen måste jag säga att nu blev det nog ingen fest.

När mannen kom tillbaka hem sålde de en del grejer för att få ihop lite pengar, men ett halvt år senare bad Marianne sin man flytta ut. Hon hade fått ett jobb och tyckte det kändes bäst för familjen att de separerade. En tid bodde Marianne och barnen kvar i huset i Lappvik. Mannen mönstrade ombord på ett fartyg och det var närmast omöjligt att få tag på honom. Det tog därför ganska lång tid innan skilsmässopapperen nådde honom.

- När han fick min skilsmässoansökan var han visst i Kapstaden och tog första bästa flyg hem. Hemma i Lappvik möttes han däremot av ett tomt hus.

Marianne och familjens fem barn hade flyttat ut. Mannen försökte begå självmord genom att tända på huset och själv gömma sig i husets källare med en flaska sprit som sällskap.

- Men när lacket på trägolvet började ryka fick han hosta. Våra grannar hörde honom och lyckades rädda hans liv.

Mariannes exmake fick vård, först på ett vanligt sjukhus, därefter på mentalsjukhus. Den här tiden vill Marianne helst glömma eftersom hon blev förföljd och trakasserad av sitt ex. Hon konstaterar bara efteråt att hon och hennes barn borde fått hjälp långt tidigare.

- Skilsmässan gick igenom 1982 och då sa min exman att jag kommer aldrig att orka och att ingen vill vara ihop med en fembarnsmamma. Det här försökte jag sedan överbevisa. Det var nog ganska tufft. På grund av det här har jag aldrig kunnat vara den mamma som jag ville vara.

- Jag ville vara en mamma som pysslade med barnen och som fanns där som ett stöd för dem. Men så blev det nu inte riktigt.

Impulsivitet eller ADHD?

Mariannes familj har också flyttat flera gånger på grund av Mariannes jobbyten. Ibland har besluten fattats ganska snabbt.

- Ingen vill prata om bokstavskombinationer. Jag har eventuellt ADHD, men alla symptom passar inte in på mig. Kort och gott, jag gör hellre än bra och är väldigt spontan och impulsiv.

- Jag gör tusen olika saker, men blir aldrig färdig med något. Jag försöker vinnlägga mig om att lyssna på folk och låta dem tala till punkt, men det är svårt. Man skakar på huvudet en gång så är alla tankar redan i grannbyn.

- Jag har också haft ätstörningar. De var som mest på ytan när jag var runt trettio, men jag har haft dem väldigt länge. När jag var yngre satte jag fingrarna i halsen och kunde sedan fortsätta stoppa i mig mat. Sedan fick jag så himla ont i mellangärdet så jag kunde inte fortsätta med kräkningarna. Efter det började jag gå upp i vikt, sakta men säkert.

- Jag är som en alkoholist, fast för mig är maten problemet. Jag kan vara en hel dag utan att äta, men efter första tuggan är det hopplöst.

Marianne säger att hon har en övervikt på cirka tjugo till tjugofem kilo, men i övrigt är hon frisk. Läkaren säger till och med att hon är en totalt frisk 65-åring.

Längtan till landet har styrt Mariannes liv

Mariannes impulsivitet har gjort att hon varit snabb i att fatta vissa beslut, bland annat vad gäller jobb. Hon jobbade ganska länge i mataffären, men eftersom hon alltid haft en längtan till landet började hon också jobba som lantbruksavbytare där hon främst mjölkade kor.

Marianne har också levt enligt gröna värden och ideal. Förutom att bo på landet, har hon drömt om att få odla grönsaker och ha egna djur. Det här hann hon uppleva i huset i Lappvik, men i övrigt har hon mestadels bott på hyra i höghus eller betongbunkrar som hon själv kallar sitt tidigare boende.

I början av 1990-talet gick hon några kurser i avfallshantering och hyrde sedan en ladugård strax utanför Ekenäs. Hon hade getter och hon sålde getost Där började hon också med återvinning och kompostering. I praktiken gick det ut på att hon körde runt med sin gamla bil och samlade ihop andras ekoavfall.

- Jag körde runt med tomma sirapsämbar till folk som bodde i höghus. De samlade sitt ekoavfall i ämbaren. När ämbaren var fulla lämnade de dem utanför dörren, lite som mjölkflasksystemet i England. Jag samlade ihop ämbaren och komposterade avfallet utanför ladugården.

Avfallshantering och återvinning var rätt nya begrepp på den tiden och Marianne medger att hon hade vissa problem med komposten, bland annat råttor.

Återbrukscentralen stängde när ladugården behövdes till andra ändamål och det var dags för Marianne att pröva på nya saker igen, bland annat som caféinnehavare.

För sex år sedan flyttade Marianne från Västnyland till Västanfjärd i nuvarande Kimitoön. Hon hade länge letat efter ett hus och fann det efter rätt många husvisningar. Marianne säger att det bara sade ”klick”.

- För en tid sedan städade jag i mina papper och hittade då en text jag skrivit för väldigt länge sedan. Där står att jag vill ha ett ställe på landet med ladugård och gårdsbastu. Nu har jag det! Vid fyllda 59 uppfylldes drömmen, men visst är det samtidigt lite ironiskt, nog kunde man väl fått det här lite tidigare. Men så här är det när man mognar lite senare.

I huset, som är personligt och hemtrevligt inrett bor också Mariannes två hundar, Cocke och Onna. Utanför finns skogen och alla dess djur. Vintertid matar Marianne alla småfåglar, sommartid får snokarna små ostbitar som de nästan äter ur handen på Marianne.

För Marianne Taipale var flytten till huset i Västanfjärd den 25te. Flera gånger tänker hon inte flytta. De flesta av barnen och de nio barnbarnen bor kvar i Västnyland, men avstånden är inte speciellt långa.

- Det här är mitt paradis på jorden. Jag kommer aldrig att bli den som står här med en dammvippa i handen utan det är stora drag som gäller. Men jag gör dem med värme.

Samtal om livet med Marianne Tapper kan du lyssna på Radio Vega fredagen den 6 mars 2015 kl 11.03 och lördagen den 7 mars 2015 kl 20.03.

"Språket skiljer oss åt"

$
0
0

I Steinerskolan i Helsingfors delar finska och svenska elever skolbyggnad. Trots det finns det en tydlig gräns mellan språkgrupperna.

- Vi har väldigt få lektioner tillsammans, säger Amos Wallgren som går i årskurs 12 i den svenska Steinerskolan. Via elevkåren har jag ändå lärt känna några finskspråkiga.

Förstår de vad jag menar?

- Ingenting annat skiljer oss åt än språket, säger Melina Laakso, som går i den finska skolan. De svenska eleverna talar nog finska, men ändå undrar man ibland om de ändå riktigt förstår vad man menar. På samma sätt är jag rädd för att säga någonting dumt på svenska.

Amos systrar går i den finska skolan.

- De är ganska finskspråkiga men talar svenska, medan jag är svenskspråkig och talar finska. Vi är helt tvåspråkiga. Ändå umgås vi i olika språkgrupper och de sociala relationerna är annorlunda, fortsätter Amos Wallgren.

Benjamin Gripenberg, Nicole Flander och Amos Wallgren från åk 12 i den svenska Steinerskolan i Helsingfors.
Benjamin Gripenberg, Nicole Flander och Amos Wallgren ångrar att de inte har haft mera kontakt med den finska sidan av skolan. Benjamin Gripenberg, Nicole Flander och Amos Wallgren från åk 12 i den svenska Steinerskolan i Helsingfors. Bild: Yle/Berislav Jurisic

Erfarenheter påverkar hur vi förhåller oss till språk

Enligt professorn i sociologi Susan Sundback vid Åbo Akademi blir barn som växer upp i tvåspråkiga familjer med kärlek till båda föräldrarna ett slags brobyggare. De rör sig fritt på båda sidorna om språkgränsen och tar inte parti för varken det ena eller andra språket.

Ett dåligt förhållande till den ena föräldern kan däremot leda till att barnet ser mera negativt på den förälderns språkgrupp och kultur.

Professor Susan Sundback
Professorn Susan Sundback vet hur erfarenheterna påverkar vårt förhållande till språket. Professor Susan Sundback Bild: Yle

"På svenskt håll är det lite mera Mumindal"

Författaren Antti Tuuri är känd för sina skildringar av hemtrakterna i det finska Sydösterbotten. Men han gick i skola i Jakobstad och har sin andra bostad i lilla svenskspråkiga byn Molpe.

- De små österbottniska byarna är väldigt lika oberoende av språk. På svenskt håll är det lite mera Mumindal över det hela, men annars är det ingen skillnad, säger han. Skillnaderna hittar man mellan landsbor och stadsbor.

Författaren Antti Tuuri
För Antti Tuuri är tvåspråkigheten viktig. Författaren Antti Tuuri Bild: Yle/Jukka Tyni

Antti Tuuri är övertygad om att enspråkighet alltid är isolerande oberoende av språk. Tittar man bara på svensk teve och läser svenska tidningar tappar man bort en del av Finland.

- På samma sätt är det i östra Finland där man vill sluta läsa svenska i skolorna. De tänker inte på det att barnen i Joensuu inte har möjlighet att komma till västra Finland om de inte kan svenska. Föräldrarna klipper bort halva Finland för sina barn, säger han.

Språkgränsen märks också inom föreningsliv och idrott. Professorn Susan Sundback säger att det beror på att man vill använda sitt modersmål även utanför familjen och jobbet.

"Bevara handbollen svensk"

De stora sporterna som ishockey och fotboll domineras på nationell och klubbnivå ofta av majoritetsspråket, medan till exempel handbollen är svensk.

- Många vill att deras barn ska fortsätta vara svenskspråkiga och inte förlora kontakten med det svenska språket, säger hon. Språket är ett emotionellt och existentiellt medium. Vi skulle inte vara någonting om vi inte hade ett språk. Genom språket lär vi oss vem vi är och känna vårt djupaste känsloliv.

Teater utan språkgränser

Rampen-Ramppi i Vasa är landets enda flerspråkiga studentteater. Här har man rivit språkmuren helt och hållet.

- Det är teatern som binder oss samman, som är vårt gemensamma språk. De flesta här tänker inte på om man talar finska, svenska eller engelska. Det är teatern som är huvudspråket, säger skådespelaren Johanna Winberg.

Kulturskillnaderna är inte så stora egentligen för en stor del är tvåspråkiga. Jag ser språket som ett medel eller ett verktyg, säger producenten Tuula Närvä. Kulturskillnaderna märks mera mellan stad och landsbygd än mellan språk.

Närbild må. 2.3.2015, kl 20.00
Sänds även i Yle Fem, tisdag 3.3.2015, kl 17.25.

Trafikdrullar i farten i Västnyland

$
0
0

I Lojo körde en långtradarförare med farlig last i diket på söndagskvällen (1.3). I Karis körde en berusad bilist omkring och krockade bland annat med körrampen vid Karis järnvägsstation natten mellan söndagen och måndagen (2.3).

En långtradarförare från Tusby född 1981 förlorade herraväldet över sin fordonskombination på Hangövägen i Lojo sent på söndagskvällen.

Mannen körde i riktning från Hangö när hans släp fick sladd på den isiga vägen. Föraren försökte parera, men bilen välte på sidan i vänster dike.

Mannen tog sig ut ur bilen genom höger dörr.

Räddningsverket bärgade en tunna med farliga ämnen av klass tre ur lasten. Tunnan var ändå oskadd.

Efter det kunde ett bärgningsföretag lyfta upp långtradaren ur diket.

Föraren misstänks för äventyrande av trafiksäkerheten.

Berusad i Karis

I Karis blev en man född år 1980 av med sitt körkort. Han krockade med körrampen till järnvägsstationen och körde sedan iväg från platsen.

När polispatrullen hittade bilen var den fastkörd i en snödriva.

Föraren misstänks för grovt rattfylleri och äventyrande av trafiksäkerheten.

"Kanske det värsta i en match"

$
0
0

- Jag sku välja Dicken. Vi blev överkörda av dem i början av säsongen, men efter det har vi spelat okej mot dem, säger Pamela Degerman från BK-46 inför slutspelet i damernas FM-serie i handboll.

I slutspelets första omgång möter BK-46 antingen Helsingfors IFK, Sjundeå IF eller Dicken från Helsingfors. Karislaget BK-46 är det sjätte laget av sju som går vidare till slutspelet.

Oberoende vilket lag BK-46 möter blir det tufft. Det vet den rutinerade Degerman som själv nätat över 1 100 gånger i FM-serien.

Irriterande Sjundeå IF

Handboll är ett taktiskt spel och punktmarkering är ett helvete för en spelare. Att möta Sjundeå IF i slutspelet skulle därför vara extra jobbigt. Det laget kan sin markering.

- Det är jätteirriterande. Det är kanske det värsta jag vet i en match. Om Sjundeå IF punktmarkerar mig kommer jag inte därifrån, säger Degerman frustrerat.

Enformiga mästerskap

Ingen kan sia om vilket lag som tar hem titeln i år, men enligt Degerman känns det tråkigt att samma lag regerar. HIFK har vunnit de tre senaste mästerskapen.

Pamela Degerman i Sportmåndag 2.3.2015
Degerman har spelat över tio säsonger i FM-serien. Pamela Degerman i Sportmåndag 2.3.2015 Bild: Yle/Bubi Asplund

- De senaste åren har varit enformiga. Jag hoppas något lag överraskar, säger Degerman och menar att Sjundeå IF har bra chanser att knipa guldet i år.

Blickar man tillbaka på säsongen ser man att BK-46 vunnit endast 3 matcher och förlorat 14. En sjätte plats i serietabellen är ändå inte helt oväntad. Förutom Degerman och några andra spelare är laget ungt och orutinerat.

- Det är svårt att få spelare till exempel från Helsingforstrakten. Det är lättare fara dit än att komma hit, säger Degerman som själv valde familjen och Karis före ett liv som handbollsproffs utomlands.

Svåra tonårsval

Det är alltså svårt att locka spelare till Karis, men BK-46 har givetvis egna juniorer som Degerman ser potential i.

- Jag ser många som skulle ha möjligheter att klara sig. Jag hoppas på att de fortsätter, men de är 16-17 år gamla. Det är en svår ålder för flickor att välja om de ska fortsätta spela eller inte.

Den sista omgången i grundserien spelas på onsdag (4.3). Då möter BK-46 Åbo IFK. Matchen spelas i Karis bollhall.

Vriden tumme stoppar inte

Det återstår ännu att se om Pamela Degerman spelar. Som bäst vilar kasthandens tumme i ett stöd.

I morgon (3.3) kommer läkaren med besked om hur tummen i vänstra handen mår. Oberoende vad läkaren säger finns det en möjlighet att Degerman trotsar läkarens råd och ändå spelar.

- Du är inte den enda som säger så, skrattar Degerman åt redaktör Asplund.

Trots att säsongen 2015 är på slutrakan lär Degerman dra på sig den rödvita matchtröjan även nästa säsong. Hon är fortfarande nervös och taggad inför varje match.

- Det är många som frågar mig om det är dags att sluta så småningom. Speciellt släkt och vänner. Men jag känner mig inte färdig att sluta. Så länge kroppen håller så fortsätter jag.

KPV mot FF Jaro, Ekenäs IF mot Atlantis?

$
0
0

Den fjärde omgången i Finska cupen i fotboll lottades på måndagen och bland många intressanta matchpar återfinns bland annat derbymatchen KPV - FF Jaro. Ekenäs IF kan i sin tur igen få möta gamla bekantingarna från Atlantis FC.

KPV och FF Jaro har inte drabbat samman i tävlingsmatcher på många år, men bland annat den här klassikern från 1990 minns väldigt många fotbollsvänner i norra Österbotten.

Ekenäs IF firade i höstas avancemang till division ett, efter att ha besegrat Atlantis FC i kvalet och tog sig vidare till den fjärde omgången efter en enkel seger på söndagskvällen mot Nurmijärven Jalkapalloseura.

Nu kan Ekenäs IF möta samma lag i cupen, om Helsingforslaget lyckas besegra FC Futura från Borgå i den tredje omgången. Matchen Futura-Atlantis spelar tisdagen den 3 mars med start klockan 20:30 vid Söderkulla.

Förutom FF Jaro går också tre andra ligalag, KTP, IFK Mariehamn och KuPS, in i cupens fjärde omgång. Speldatum för fjärde omgången är 1 - 17 mars.

IFK Mariehamn kommer att möta det lag som föddes ur ruinerna av Tampere United, det vill säga TamU-K.

KuPS får möta PePo från Villmansstrand medan KTP ställs mot antingen division sex-laget Virky eller nybakade division ett-klubben MP.

De fyra ligalag som går in i Finska cupen i den fjärde omgången slutade på sista plats i sina respektive grupper i Ligacupen. De övriga ligalagen spelar vidare i kvartsfinalerna i Ligacupen.

I detta skede är 40 lag med i turneringen och laget som spelar i en lägre division får ännu automatiskt hemmafavör.

Cupfinalerna spelas i slutet av september i Valkeakoski.

I damernas Finska cup är matchen PK-35 - Åland United ett riktigt stormöte redan nu - lagen som gjort upp om FM-guldet de senaste säsongerna ställs mot varandra redan i den andra omgången.

Lottningen

TamU-K - IFK Mariehamn
FC Kontu / FC Myllypuro - PK K-U
MPS Atletico Malmi / NuPS - JanPa / Jomala IK
Allianssi Vantaa / BK-46 - FC Legirus Inter / RiPS
EsPa - HPS
SAPA / FC Espoo - Härmä / MuSa
PPJ / PK-35 Vantaa - KäPa / FC Lahti Akatemia
TPV / TPS - FC Jazz
PaiHa - FC Hieho / FC Honka
Ogeli / Töölön Taisto - P-Iirot / FC Haka
PEF / Sexypöxyt - Gnistan
TuPS / JäPS - FC Viikingit/2
FC Futura / Atlantis FC - EIF
KPS-62 / GBK - PS Kemi
KPV - FF Jaro
OTP - AC Oulu
PEPO - KuPS
VIRKY / MP - KTP
KajHa - SiPS
JIPPO - PK-37 / JJK

Damernas andra omgång

FC Espoo - FC Honka
TPS - HyPS / HJK
JäPS - MPS
Åland United - PK-35 Vantaa
Härmä - Ilves
Kokkola F10 - Palokan Riento / JyPK
TPV - FC Kuusysi
PEPO - Pallokissat


Utmarsch vid VR:s depåer – borde inte påverka trafiken

$
0
0

300 montörer har marscherat ut vid VR:s depå i Böle i Helsingfors. Orsaken till utmarschen är VR:s personalpolitik.

Utmarschen gäller de montörer som arbetar med att serva och reparera tågen.

Enligt Jyrki Fahlström, som representerar montörerna, gäller utmarschen hela personalen vid depån i Helsingfors. Det innebär att ungefär 300 montörer marscherat ut från sin arbetsplats.

Liknande utmarscher har inletts också i Uleåborg, Tammerfors och Kouvola.

Har inte påverkat tågtrafiken tills vidare

På grund av utmarschen finns det inte någon service tillgänglig ifall tågen går sönder. Enligt Ari Vanhanen på VR har det ännu åtminstone inte haft någon inverkan på tågtrafiken.

Fahlström säger att arbetstagarna och VR länge varit oense kring tolkningen av kollektivavtalet, men att de anställda fick nog då det blev bråk om semestertid och ersättningar för vardagsarbete.

Montörerna ska återvända till jobbet på tisdagsmorgonen.

Bankkortstjuvar fortfarande på fri fot

$
0
0

De två männen som för några veckor sedan stal bankkortet av en kvinna utanför en mataffär i Ekenäs är fortfarande på fri fot. Det har inte rapporterats om nya fall från Västnyland, men tjuvarna har rört sig på annat håll i Finland.

Enligt överkommissarie Mats Lagerstam vid Raseborgspolisen har tjuvarna fastnat på övervakningskameror på andra orter i Finland, men polisen har inte lyckats ta fast dem.

Ett liknande fall har ägt rum i en butik i Borgå.
En kund hade betalat sina uppköp i butiken med bankkort. När hon skulle backa ut sin bil på parkeringsplatsen blockerades hon av en annan bil.

Efter att hon pratat med mannen i den andra bilen märkte hon att hennes bankkort hade försvunnit. Tjuvarna hade hunnit lyfta ett större belopp från kvinnans bankkonto innan hon hann kontakta banken för att spärra kortet.

Polisen misstänker att tjuvarna hade lyckats få reda på bankkoden inne i mataffären. Händelsen är nästan identisk med den i Ekenäs för två veckor sedan.

Ekenäsband inspireras av UMK-vinst

$
0
0

Skivaktuella Trixstar från Ekenäs kan tänka sig att gå i Pertti Kurikan Nimipäiväts fotspår och skicka ett bidrag till Tävlingen för ny musik. Vi skulle nog våga, säger kapellmästaren Eddy Krook.

Rätt band vann UMK-finalen. Det är man rätt överens om vid arbetscentret Dagtek för funktionshindrade i Ekenäs.

Eddy Krook, Alex Fagerman och Kari Ström följde med UMK-finalen i lördags. De är alla överens att Pertti Kurikan Nimipäivät var en värdig vinnare.

- När jag såg programmet så tänkte jag att det där är rätt band att fara till Eurovisionen i Wien, säger Eddy Krook.

Han och Alex Fagerman ger tummen upp för för PKN:s uppträdande. Kari Ström är imponerad av att bandet själv hade komponerat låten.

- Det är väldigt bra gjort, säger Ström som själv gärna spelar trummor.

Bandet Pertti Kurikan nimipäivät gläds över att ha gått vidare till final i UMK.
Pertti Kurikan Nimipäivät vann UMK i lördags. Bandet Pertti Kurikan nimipäivät gläds över att ha gått vidare till final i UMK. Bild: Yle / Tiia Santavirta

Skulle våga spela i UMK

Kari Ström och Eddy Krook spelar i bandet Trixstar som kommer att släppa en egen skiva under våren. De kan tänka sig att vara med i Tävlingen för ny musik (UMK).

Krook tycker det skulle vara roligt att få spela för UMK-publiken.

- Varför inte, vi skulle nog våga, säger han.

Olle Stenström har också varit med i Trixstar men han lockas inte av UMK.

- Jag musicerar helst på egen hand.

"Dom kommer att vinna"

Han tittade inte på finalen utan han har hört låten i efterhand. Låten Aina mun pitää föll även honom i smaken.

- Det är en perfekt låt. Dom kommer att vinna, tror Stenström.

Eddy Krook har redan två favoriter i Eurovisionen. Han kommer att heja både på Finland och Storbritannien.

- Det ska bli roligt att följa med Eurovisionen, säger han.

Läs också:
Pertti Kurikan Nimipäivät vann UMK
”Alla med funktionsnedsättning borde vara modigare”
"Ni har aldrig hört något liknande"
Nicke Aldén: En historisk seger

Regnbågar, norrsken, stjärnor och andra galaxer i Sjundeå bibliotek

$
0
0

Tänk dig en exponeringstid på fyrtio timmar. Så länge och till och med längre har de suttit och väntat, astrofotograferna som nu ställer ut stjärnfotografier i biblioteket på Sjundeå station.

Antti Kuntsi M45. OBS Får användas endast i samband med utställningen i Sjundeå.
Antti Kuntsi M45. OBS Får användas endast i samband med utställningen i Sjundeå. Bild: Antti Kuntsi

Plejaderna är en öppen stjärnhop i Oxens stjärnbild. Stjärnhopen är även känd som M45, efter sitt nummer i Messiers katalog, eller Sjustjärnorna. Hopen går även under smeknamnet de Sju systrarna. De unga stjärnorna lyser upp det damm som blivit över när stjärnorna bildades. Fotograferat under september-oktober 2011 på Komakallio i naturliga LRGB-färger. Sammanlagd xponeringstid ca. 6 timmar. Fotograf Antti Kuntsi.

I biblioteket pågår en utställning som heter ”Läheltä kauas”. Utställningens namn kunde fritt översättas till ”Från när till fjärran”.

Också arrangörsföreningens namn tarvar en fri översättning, eftersom Kirkkonummen komeetta inte har något svenskt namn. Det fritt översatta namnet får vara Kyrkslätts komet.

Samuli Vuorinen: yöpilviä. OBS Får användas endast i samband med utställningen i Sjundeå.
Samuli Vuorinen: yöpilviä. OBS Får användas endast i samband med utställningen i Sjundeå. Bild: Samuli Vuorinen

Nattlysande moln är den molntyp i jordens atmosfär som ligger högst upp, på ungefär 85 kilometers höjd. Molnen har fått sitt namn av att de är så tunna att de inte syns på dagen, och samtidigt ligger så högt att de fortfarande är solbelysta även långt efter solnedgången. Fotograferat 21-22.7.2011 i Jockis (Jokioinen). Fotograf Samuli Vuorinen

Föreningen har ungefär 230 medlemmar och verksamhet i Kyrkslätts grannkommuner. Den mesta verksamheten är på föreningens utkiksberg i Vols.

- Där sitter nog varje kväll minst fem-sex fotografer och tar bilder av stjärnor, berättar föreningens viceordförande Ville Lindfors.

Fotograferna är aktiva under mörka kvälla, det vill säga under vinterhalvåret.

Från regnbåge till Andromedas galax

På utställningen i Sjundeå bibliotek finns ett tjugotal fotografier av olika objekt. Andromedas galax är väl det längst belägna motivet, medan regnbågen som Lindfors fotografer ligger närmast.

- Att fotografera en regnbåge kräver bara någon hundradels exponeringstid, säger han.

Ville Lindfors: Regnbåge OBS Får användas endast i samband med utställningen i Sjundeå.
Ville Lindfors: Regnbåge OBS Får användas endast i samband med utställningen i Sjundeå. Bild: Ville Lindfors

När solen är tillräckligt lågt kan man se en hel regnbåge vars båda ändar sträcker sig ner till marken. Bilden är tagen 10.5.2009 i Sjundeå Västerby. På bilden syns Tjusträsk och till vänster Sjundeå bad (Spahotell Rantasipi Siuntio). Bilden tagen på fri hand och sammansatt till en panoramabild av fem skilda exponeringar. Fotograf Ville Lindfors.

Exponeringstiderna vid fotografering av till exempel stjärnor kan vara flera timmar, förklarar Ville Lindfors. Däremot kräver inte månen eller solen långa exponeringstider.

- De är väldigt klara så exponeringstiden är kort.

Ville Lindfors med sin egen regnbådsbild i bakgrunden.
Ville Lindfors är viceordförande i Kirkkonummen komeetta. Ville Lindfors med sin egen regnbådsbild i bakgrunden. Bild: Yle/Bubi Asplund

Förutom stjärnskåderi eller fotografering av stjärnor kan föreningen Kirkkonummen komeettas medlemmar delta i de föreläsningskvällar som ordnas med jämna mellanrum.

- Jag brukar inte missa en enda föreläsning. Det är intressant att veta hur vi lever och hur hela universum ser ut, det är ju mitt i det som vi lever, säger Ville Lindfors.

Utställningen pågår i Sjundeå bibliotek fram till slutet av mars.

IIF fotboll och EIF samarbetar för att hålla kvar spelarna

$
0
0

Fotbollen inom Ekenäs IF söker sig österut, och fotbollen i Ingå söker sig västerut. Det leder till ett samarbete som på sikt ska få unga spelare att hållas kvar inom fotbollen.

Det är ju väldigt mycket annat som blir intressant här i livet senare i tonåren. Och om det inte finns ett lag att spela för, så är sannolikheten stor att man slutar helt med fotbollen.

EIF och IIF fotboll har därför slutit ett farmaravtal med varandra så att de kan utbyta spelare.

Attraktiv fotboll

Det här har vi diskuterat inom föreningarna en längre tid, säger Carol Österberg som tränar IIF fotbolls herrlag.

- För IIF fotboll betyder det att vi får ett herrlag som kanske spelar i division 4. Det gör det mera attraktivt för ungdomar som spelar fotboll för de ser att de kan komma vidare inom fotbollen. Det är viktigt att vi inte tappar dem då de fyller 16.

Samarbetet gäller även tränarna och verksamheten.

- Jag kommer att snegla på EIF:s tränare för att se hur de gör. Jag gör det kanske inte så mycket det här första året, men senare kan det bli frågan om tränarutbildning, att kunna diskutera med varandra om hur vi gör och vad som känns rätt, säger Österberg.

Alla ska ha eget lag

Patric Westerlund är junioransvarig inom EIF och för deras del innebär samarbetet att alla juniorer har ett eget lag i framtiden.

- Lagen är oftast för små då spelarna är i 15- till 16-årsåldern. Verksamheten avslutas då det inte finns tillräckligt med spelare. Nu kan vi upprätthålla lagen.

Nyttan med samarbetet syns senare för EIF:s del, säger Westerlund.

- Vi har en större bredd med juniorer som kan jobba tillsammans om några år. Då kan vi garantera att de får spela fotboll på den nivå som de vill.

Carol Österberg säger att nyttan kommer att synas ganska omedelbart för IIF fotboll.

- Laget blir attraktivt. Det är lätt för ungdomarna i Ingå att välja lag i grannkommunerna, men nyttan med samarbetet kommer att synas då de stannar hos IIF fotboll.

IIF fotboll vill ha konstgräs

Fotboll är stort i Ingå. Aktia Arenan som byggdes i Torp är en av orsakerna till att fotbollen är så populär. Nu kan Ingåborna spela fotboll inomhus på vintrarna.

Arbetet med att öka intresset för fotboll i Ingå startade för fem år sedan och IIF fotboll grundades för två år sedan. Föreningen försöker hela tiden får nya juniorer och satsar stort på till exempel knatteskola.

Intresset för fotboll är så stort att nu vill föreningen satsa på en konstgräsplan, säger Jyrki Määttä, ordförande för IIF fotboll.

- Vi behöver mera plats eftersom hallen är mycket bokad. Ingå kommun har ett utkast för hela området kring hallen i Torp, så vi ska ha möte om det med kommunen och olika föreningar i morgon (3.3).

Det är bara pengarna som fattas för att konstgräset ska kunna byggas intill hallen, förklarar Määttä.

Intresset för fotboll är stort också i Ekenäs.

-Vi har det jättebra och jobbar för att alla lag har det så bra som möjligt, säger Patric Westerlund.

"Det ser bra ut för EIF inför division 1"

$
0
0

Mittfältaren Juuso Aalto är klar för spel med Ekenäslaget EIF i divison 1 i fotboll. EIF prövar en ny spelare den här veckan och väntar på besked om två skadade spelare.

Juuso Aalto är från Raumo och har spelat i Jippo i division 1 i Joensuu. Jippo spelade nio säsonger i division 1, den här säsongen spelar laget i division 2.

EIF:s manager Peter Haglund säger att Juuso Aalto är en målmedveten och lovande ung spelare.

- Han kommer säkert att kämpa hårt om sin plats på mittfältet och han kommer att bredda vårt lag.

Kämpar om plats i EIF

Vili-Verneri Roivainen från Kuopio ska den här veckan visa för EIF vad han går för.

- Jag känner honom inte alls, men den här veckan provspelar han för oss.

Stommen till EIF:s lag inför division 1-säsongen är klar, säger Haglund.

- Det ser riktigt bra ut. Robert Lindqvist och Fisnik Gerxhaliu fortsätter med oss.

EIF/Akademis Robert Lindqvist skjuter.
Robert Lindqvist. EIF/Akademis Robert Lindqvist skjuter. Bild: YLE/Bubi Asplund

Två skadade spelare

Gerxhaliu och Casper Källberg är skadade just nu.

Källberg skadade ljumsken i en träningsmatch i fredags och Gerxhaliu fick en försträckning i baklåret i lördagens match.

- Jag vet inte hur allvarliga skadorna är och inte heller hur länge de kommer att vara borta från matcherna, säger Peter Haglund.

Försäljning av överbliven skolmat i flera Lojoskolor

$
0
0

Flera skolor i Lojo börjar sälja överbliven skolmat. Källhagens skola, finska gymnasiet och skolorna i Anttila och Nummi-Pusula säljer från och med den här veckan (2.3) skolmat för en billig peng.

I slutet av oktober inleddes försäljning av överbliven mat i skolan i Mäntynummi. Under drygt tre månader såldes 266 portioner. Maten kostar två euro per person.

Till en början såldes matbiljetter i Lojo stadshus Monkola och i biblioteket i Mäntynummi. I och med att försäljningen nu utvidgas går det också att köpa matbiljetter i Virkby bibliotek och i kommunens servicedisk i Nummis.

Staden ska nu undersöka möjligheterna att sälja biljetter på så många ställen som möjligt. Staden ska också ta reda på om det är möjligt att sälja överbliven mat i alla skolor.

Läs också:
Lojo säljer överbliven skolmat


Ingå kan ledigförklara tjänsten som bildningschef

$
0
0

Nu kan Ingå kommun ledigförklara tjänsten som bildningschef i kommunen. Fullmäktige har godkänt uppgiftsbeskrivningen och behörighetsvillkoren.

Bildningschefen i Ingå ansvarar för ledningen och utvecklandet av bildningsavdelningen. Chefen är bildningsnämndens föredragande och svarar för beredningen av ärenden inom ansvarsområdet.

Bildningschefen i Ingå ska också se till att avdelningens mål och ekonomi uppfylls.

Bildningsavdelningen omfattar grundläggande utbildning, småbarnsfostran, biblioteks- och kulturverksamhet, fritids-, idrotts- och ungdomsarbete och skolskjutsar.

Den som får jobbet ska bland annat ha lämplig högre högskoleexamen, känna till kommunalförvaltning och -ekonomi. Den nya chefen ska också ha erfarenhet av bildningsväsendet och ha goda muntliga och skriftliga kunskaper i svenska och finska. God interaktionsförmåga behövs också.

Frontveteraner får fördubblat stöd i Raseborg

$
0
0

En hemmaboende frontveteran i Raseborg får ansöka om stöd för öppenvårdstjänster till ett värde av 1000 euro.

Det här är dubbelt mera än tidigare år, då fick man stöd för tjänster värda 500 euro.

Med öppenvårdtjänster menas hemvård, men också mat- och tvättservice, städhjälp och transporter.

Statskontoret i Finland har beviljat Raseborgs stad ungefär 65 000 euro för öppenvårdtjänster för frontveteraner.

De krigsveteraner som deltog i kriget 1939-1945 och som har beviljats frontsoldat-, fronttjänst- eller fronttecken är berättigade till frontveteranrehabilitering.

Under ett års tid, april 2013 till mars 2014, fick 182 hemmaboende frontveteraner i Raseborg öppenvårdstjänster.

Elavbrottet över - men kaos väntas i tågtrafiken hela dagen

$
0
0

Ett elavbrott på Helsingfors bangård ledde till svåra förseningar i tågtrafiken under morgonen i Helsingfors. Elfelet är nu reparerat men förseningar är ändå att vänta hela dagen.

Tågen stod söderom Åggelby och Hoplax i Helsingfors. Elavbrottet uppdagades klockan kvart över sju i morse.

På Bantrafikcentralen säger trafikchef Jari Lindström att resenärer har tillåtits lämna tågen såvida man lyckats få tågen att stanna vid en järnvägsplattform. Om inte, har folk tvingats vänta tills elavbrottet blev åtgärdat.

Elavbrottet har återverkningar på tågtrafiken hela dagen. Också fjärrtågen kommer att drabbas av förseningar.

Friman föreslås bli kulturdirektör i Hangö

$
0
0

Långköraren med att välja ny kulturdirektör i Hangö närmar sig ett slut. Tillförordnande direktör för kultur- och medborgarverksamheten Jennika Friman vann i en jämn omröstning i går på stadsstyrelsens möte (2.3).

Enligt stadsdirektör och ärendets beredare Jouko Mäkinen skulle musikmagister Minni Ilmonen vara den bästa direktören för kultur- och medborgarverksamheten.

Eero Koli (Centern) hade en annan kandidat i åtanke, nämligen Jennika Friman. Hon har varit tf. direktör sedan augusti 2013.

Efter en jämn omröstning föll rösterna 5-4 till Jennika Frimans fördel.

Olika läger i SDP och SFP

Stadsstyrelsens SDP-politiker var eniga om att Friman får tjänsten.

Stadsstyrelsens ordförande Jouko Kavander (SDP), Aila Pääkkö (SDP), Bernt Förström (SDP), Birgitta Gran (Vänstern) och Eero Koli (Centern) gav sin röst åt Jennika Friman.

SFP-politikerna gav i sin tur sitt stöd till Minni Ilmonen.

Politikerna som ville ge direktörstjänsten till Ilmonen är Magnus Hellström (SFP och Sten Öhmans ersättare), Barbro Wikberg (SFP), Gunnel Helander (SFP) och Risto Alén (Samlingspartiet)

Fullmäktige fattar det slutgiltiga beslutet om att tillsätta kulturdirektörstjänsten.

Tjänsten söktes av 18 personer.

Jobb som stadsdirektör i Hangö öppet för sök

$
0
0

Snart kan hugade söka jobbet som stadsdirektör för Hangö stad. Stadsstyrelsen ledigförklarade tjänsten som stadsdirektör på sitt möte i går (2.3).

På tidigare stadsstyrelsemöten har det diskuterats om tjänsten ska vara tillsvidare eller tidsbunden. Stadsstyrelsen har nu beslutat att tjänsten är en tillsvidareanställning.

Enligt behörighetskraven måste stadsdirektören ha en lämplig högre högskoleexamen.

Personen ska också ha praktiskt erfarenhet av kommunförvaltning.

Ska kunna båda svenska och finska

Kaptenen som ska styra skeppet Hangö mot en ljusare framtid ska också ha goda språkkunskaper. Personen ska ha goda muntliga och skriftliga kunskaper i både finska och svenska.

Kandidater har en knapp månad tid att fila på sina ansökningar. Ansökningstiden går ut den sista mars kl. 15. Efter det följer arbetsintervjuer.

Beslut i juni

Stadsstyrelsen hinner ännu behandla ärendet i maj. Fullmäktige väljer stadsdirektör på sitt möte 9 juni.

Nuvarande stadsdirektör Jouko Mäkinen går i pension i höst.

Viewing all 29967 articles
Browse latest View live


<script src="https://jsc.adskeeper.com/r/s/rssing.com.1596347.js" async> </script>