I Raseborg tvingas 16 gamla flytta från sina serviceboenden på grund av en upphandling. Det är vardag i kommunerna i dag att de kommunala tjänsterna köps och säljs på marknaden som vilka produkter som helst. Men för de gamla och deras anhöriga är det en katastrof.
Kyllikkis dotter Juanita Moed vill fortfarande inte ta hotet om flytten av mamma på allvar. Första gången hon fick reda på att något var i görningen viftade hon bort det hela.
- Jag trodde inte det var sant. Jag kan inte säga att jag blev arg, jag tänkte ju att det aldrig går igenom. Så naiv är jag. Nej, jag tog det verkligen inte på allvar, säger hon.
Men allvar var det. Raseborgs stadsrevisorer hade hittat några tillsvidareavtal från tiden före kommunsammanslagningen som inte uppfyllde stadgarna i lagen om offentlig upphandling. Alltså konkurrensutsattes avtalen.
Stadens anbudsförfrågan om 16 platser i effektiverat serviceboende för dementa fick två svar: Ett från Folkhälsan Syd Ab, i vilkas två demensboenden de gamla nu bor i och ett från Attendo Oy, som också driver serviceboende för äldre i Raseborg. Folkhälsan förlorade upphandlingen.
- Staden valde det helhetsekonomiskt fördelaktigaste Attendo. Beslutet grundades på priset till 85 procent pris och på kvalitet till 15 procent, säger grundtrygghetsdirektör Arne Nummenmaa.
Ärendet till domstol
Förloraren Folkhälsan Syd Ab har besvärat sig till marknadsdomstolen. De anser att det begåtts ett formfel under upphandlingsprocessen och vill att marknadsdomstolen skall ta ställning det.
Ett besvär till marknadsdomstolen betyder att Raseborgs stad inte får verkställa sitt val av Attendo till ny producent av serviceboende för de 16 gamla innan marknadsdomstolen säger sitt. Medan staden väntar på marknadsdomstolens beslut har man ingått ett tillfälligt avtal med Folkhälsan Syd så de gamla får bo kvar åtminstone tills domen faller.
Grundtrygghetschefen Arne Nummenmaa är inte en lycklig man när han måste förklara situationen. Han säger att han är den första att konstatera att de är tragiskt när det blir så här.
- Staden startar ju inte upphandlingar av pur illvilja, vi måste följa gällande lagstiftning i landet, säger Nummenmaa.
Sjuksyster Kyllikki
Juanita Moeds mamma Kyllikki flyttade till serviceboendet Blomsterhemmet, ett av de effektiverade serviceboendena för minnespatienter, för drygt 3 år sedan. Då var hon 97 år gammal och ännu klar i tanken. För Kyllikki, som fyllde 100 år i september, är det hennes hem nu.
- Hon säger att hon aldrig haft det så bra i hela sitt liv. Hon har ju alltid skött om alla andra och nu blir hon omskött och ompysslad, säger Juanita Moed.
Juanita Moed är fortfarande inte arg, det leder ingen vart. Men orolig för sin mamma är hon. Hon tror inte att mamma skulle klara en flytt.
- Hela hennes miljö, trygghet och existens skulle gå fullständigt i kras. Du kan förklara för en dement hur det är, men lite senare har hon glömt det. Jag tror inte hon skulle leva länge till, säger Moed.
Juanita Moed har inte talat om för sin mamma vad som pågår.
Talterapeuten Magdalena
Eriks Rönnbergs fru Magdalena har Alzheimers sjukdom, den vanligaste formen av demens. Sedan ett och ett halvt år tillbaka bor hon på Seniora, ett hem för personer med demenssjukdomar.
Erik och Magdalena har varit gifta i över 50 år. Ändå var de inte helt unga när de äntligen blev ett par. De hade träffats tidigare men möttes på nytt i jobbets tecken. På den tiden arbetade Erik Rönnberg på HUCS och en dag stod Magdalena där och sökte tjänsten som talterapeut.
- Hon fick den tjänsten sen också och har varit verksam länge på öronkliniken som talterapeut. Så det är ju lite ödet ironi att hon är talterapeut men har svårt att kommunicera, säger Erik Rönnberg.
Erik Rönnberg tror att hustrun skulle drabbas av svår ångest om hon tvingas flytta. Ångest och oro hör starkt till många former av demens. Att flytta en dement person från ett ställe till ett annat är bland det värsta man kan utsätta hen för. Erik har inte berättat för sin fru om den förestående flytten.
Varför tvingas gamla flytta?
Spotlight har talat med fler anhöriga som inte ville ställa upp med namn, men ändå vill berätta sina historier. Dem kan du läsa här intill.
Men att äldre och dementa tvingas flytta när serviceproducenten byter är ingalunda en ovanlig situation – det har hänt i Raseborg förut, det händer i andra kommuner i landet och det händer också i andra EU-länder där man upphandlar tjänster inom social- och hälsovården.
I Raseborg vill man på lång sikt lösa problemet med att själv äga fastigheterna som servicen ges i. På så sätt kunde man konkurrensutsätta endast vården och de boende skulle inte behöva flytta även om personalen byts. Men vägen dit är kantad av dålig kommunal ekonomi. Det är en klen tröst för de anhöriga och gamla som nu väntar på när flyttbeskedet kommer.
Läs också: