Det blåser snåla vindar på många håll inom skolsektorn idag och diskussionerna har den senaste tiden kretsat kring både hot och våld. Men när det fungerar - vilka är faktorerna som gör att det är bra?
Majlis "Maja" Lindholm är pensionerad lärare från Grännäs skola i Borgå. Hon bor numera i Ekenäs. Maj-Lis har ett 38 år långt perspektiv på läraryrket.
Hennes elever visar fortfarande sin uppskattning för hennes lärargärning och Maja håller mycket aktiv kontakt med en stor del av dem, trots att hon blivit pensionerad för 16 år sedan.
- Visa respekt och lyssna på barnen, poängterar hon. Och förutom det så behövs i läraryrket ett varmt hjärta och en stor famn.
Hela byn ska med
Maja talar varmt för rättvisa, att alla elever ska behandlas och värderas lika. Hon säger också att det hjälper att kollegerna drar åt samma håll och att den aktiva kontakten till elevernas föräldrar är faktorer som gjort att det fungerat bra.
- Hela byn kunde ibland vara engagerad.
På frågan om hon någonsin blivit arg svarar hon:
- Det blev jag nog väldigt sällan, jag höjde nog sällan ens rösten, det lönar sig inte att bli arg med barn. Men om det hade hänt något så fick den elev som hade gjort något stiga upp i klassen och be den andra om förlåtelse.
Hon minns att hon haft endast en kvarsittning under alla sina 38 år som lärare, först i Sjundeå under två år innan hon kom till Grännäs.
Hennes motto som hon pekat på för eleverna speciellt i knepiga situationer har varit "lär dig livets stora gåta: älska, glömma och förlåta".
Lärarpermitteringarna värst
- Den svåraste tiden under hela min tid som lärare var åren innan jag slutade då vi blev permitterade. Det var jobbigt, säger Maja. Men jag skulle inte ge bort en enda dag av mina år som lärare.
Hon ser inte heller med blida ögon på den byråkrati som lärarna idag är tvungna att syssla med mycket mer än förr, exempelvis under rasterna.
- Jag tycker att det är förkastligt att ägna så mycket av tiden åt det. På rasterna kunde vi ägna oss åt att till exempel lyssna på barnen om de vill prata.