Sändarvargens liv och död: Här jagade Auli

När en varg förses med en GPS-sändare kan man följa med noggrant var den rör sig. Det här är berättelsen om sändarvargen Aulis liv.

Berättelsen om Auli börjar i en helikopter

I Pöytis kommun i området kring Yläne hade man bestämt att förse ett vargpar med GPS-sändare för att samla information om en lokal vargflock. Hur många vargar finns det? Hurudant är vargarnas revir?

Vargarna får GPS-sändare på våren. Då är de lättare att fånga, eftersom skaren inte bär dem.

Det här kan låta enkelt. Men processen är krånglig. Först gäller det att konkurrensutsätta hyran för en helikopter. Sedan samlar man in färska spår av djuren i terrängen och väntar på lämpligt flygväder.

Den sövande sprutan sköts ned från helikoptern. När vargarna kroknade tog en grupp forskare som väntat i skogen hand om dem och lade halsbanden med sändare på plats.
I snödrivan låg nu ett alfavargpar. Det är ett par som tillsammans med sina ungar bildar en flock.

Forskarna kallade till en början vargarna tiken och hanen från Yläne. Senare får tiken namnet Auli.

Man samlade in prover på saliv och päls från vargarna. De vägdes och mättes.

Vikt: 37,5 kg. Mankhöjd 69 cm. Kroppens längd: 71,5 cm. Vargen är i gott skick. De här observationerna dokumenterades om Auli.

Dessutom fick vargarna förstås var sitt halsband. De var gula. GPS-sändaren i halsbanden sparade information om vargarnas rörelser med fyra timmars mellanrum och skickade ut informationen till Vilt- och fiskeriforskningen med 28 timmars mellanrum.

Den första observationen av Auli kom från ett berg med gott om barrträd i närheten av en gård vid namn Kuusela. Auli befann sig på en plats där två stigar korsar varandra. Observationen kom in den 21 januari år 2011 kl.12:00:26. Aulis liv som sändarvarg hade börjat.

Auli rör sig på gårdar

På kartan kan man se varje position som GPS-sändaren har lagrat som en punkt. Kartan visar hur nära bebyggelse Auli har rört sig och hur stort revir hon har.

Det finns många punkter i närheten av nationalparken i Kurjenrahka nära Rautsuo kärr. Där har vargen tillbringart mycket tid i slutet av år 2011.

Forskaren Samuli Heikkinen från Vilt- och fiskeriforskningen har bekantat sig med informationen om Auli. Aulis hade ett revir på 1237 kvadratkilometer. Enligt Heikkinen är det ett typiskt revir för en varg. Området är sex gånger större än Helsingfors.

Heikkinen har räknat ut att Auli en gång befann sig bara 4,4 meter ifrån närmaste byggnad. Auli besökte alltså gårdar.

Som längst bort befann sig Auli 3,3 km ifrån bebyggelse. Längre än så kan man inte komma. Gårdarna ligger rätt så tätt i Yläne.

Aulis partners sändare tystnade i juli. Hanen hann bära sin sändare bara ett halvt år. Man vet inte om sändaren slutade fungera eller om vargen miste livet.

När Aulis flock mötte en hund

Torsdag 1 september 2011, Virmo.

Femtiden på morgonen släpper en man ut sin hund. En stund senare kallar han på hunden, men den kommer inte. Kanske den har gått till grannen, funderar mannen.

Senare ringer mannens fru. Hon har sett en varg i närheten av komposten ett par hundra meter från huset. Frun ringer också till en jägare som bodde i granngården. Jägaren finner snabbt de första vargspåren.

- Ungefär trettio meter från ytterdörren fann vi de första spåren av en blodig kamp. 150 meter senare sig vi resten. Det enda som fanns kvar av hunden var framtassarna, berättar mannen.

Sändarens uppgifter bekräftar att Auli var på plats samtidigt. Hon besökte också gården senare.
När hunden dött började mannens barn åka med taxi till skolan. Resorna kallades vargskjutsar. Arrangemanget fortsatte till mars månad. Skolan låg ungefär en och en halv kilometer från mannens hus.

- Efter hundens död rörde sig vargar i par eller i små flockar på tre djur nära mannens hus ungefär en gång i månaden. De tassade bakom huset och tog en rutt kring sopkärlet som också barnen gick förbi när de går till skolan. Efter att man sköt två vargar i Pöytis har läget blivit lugnare, säger mannen.

Fårslukare

Augusti 2011, Yläne.

Jordbrukaren Heimo Pohjanpalo diskuterade med sin granne på lördag förmiddag. Grannen hade sett en varg i närheten.

Ett par dagar tidigare hade Pohjanpalo hämtat tre av sina får från skogen och satt dem i en inhägnad nära gårdsplanen.

- Natten mellan lördag och söndag såg vi fåren i inhägnaden. Nästa morgon gick min dotter för att hämta posten vid åttatiden. Då såg hon att ett av fåren hade dödats. Det hände knappt trettio meter från vår ytterdörr, säger Pohjanpalo.

Pohjanpalo rapporterade om fallet och myndigheterna inspekterade gården. Största delen av fåren hade blivit uppätna. Enligt uppgifter från GPS-sändaren hade vargen Auli rört sig i området i början av augusti.

Aulis sista dag

”Skottet som dödade vargen hade träffat vänstra sidan av bröstkorgen. Haglen hade splittrats nästan i hela kroppen. Vargens vänster framfot hade gått av till följd av skott nära vristen samtidigt som de dödliga haglen avfyrades. Skadorna var nya. Dessutom fann man inkapslade hagel i vargens högra framtass och vänstra baktass. De hade träffat vargen mycket tidigare. De äldre skadorna var lindriga och försvårade inte märkbart vargens rörelser. Alla hagel som återfanns i vargen var av kopparbelagda blyhagel på 6.2 mm. Vargen var fri från rabies och trikinellaparasiter.”

Så här står det i ett undersökningsbevis från Evira daterat 13 februari 2012. Då ägde Aulis obduktion rum.

Söndag morgon 15 januari år 2012 samlades ungefär 130 jägare i Pöytis. De hade beviljats jakttillstånd några dagar tidigare. Man skulle jaga en varg som hade strukit omkring bland hus och gårdar.

Gruppledarna styrde jägarna i en passkedja och jakten inleddes på förmiddagen. Man fick snabbt fart på vargarna. Om en stund avfyrades de första skotten.

Radiotelefonen förmedlade ett budskap att en varg hade skadats och befann sig inom passkedjans område. Jägarna bestämde att de inte kunde lämna det sårade djuret i terrängen och jakten fortsatte.

Efter en tid fick en av jägarna sikte på en svårt haltande varg. Jägaren beslöt att skjuta vargen. Senare blev det klart att den varg som skadats av de första skotten fortfarande befann sig inom passkedjan. En jägare som var på väg bort från kedjan stötte på det sårade djuret och sköt det.

Först då märkte jägarna att de hade fällt två djur.

Vargen som hade skjutits av misstag var Auli. Jägarna rapporterade om händelsen till polisen.

Sommaren 2012 fattade åklagaren beslut om att inte väcka åtal. Jägarna frigavs från misstankar om brott.

Jyväskylä nästa?

Forskaren Samuli Heikkinen är förvånad över hur diskussionen kring vargar har blossat upp.

- Tidigare var det naturskyddet och jägarna som deltog i vargdebatten. Nu har också mammorna kommit med, konstaterar Heikkinen.

Heikkinen ser att händelserna följer ett mönster. Först anländer en vargflock till ett område där det inte tidigare har funnits vargar. Det kan räcka ett till ett par år tills invånarna lägger märke till nykomlingarna. Sedan inleds en debatt utan ände.

Heikkinen förutspår att en liknande situation kommer att uppstå om ett år norr om Jyväskylä.