Tre vänner sitter vid ett köksbord och pratar. Tonen är glättig och middagen har av allt att döma varit god. Värden Erik (Joachim Thibblin) mal på med detaljer om den perfekta tomatsås de nyligen ätit i Italien och hustrun Mia (Tove Qvickström) fyller på med detaljer från den perfekta resan. Gästen Sanna (Jonna Nyman) sitter tyst tills hon helt plötsligt yttrar de magiska orden. Orden som ändrar tonfallet, som ger den söta kakan en bitter eftersmak och som får den mentala tomatsåsen att stritta över de vita väggarna.
”Jens (Jerry Wahlforss) har lämnat mig. Han älskar mig inte längre. Han har gått ifrån mig. Han är borta. Han sade att han är förälskad i en annan.”
Vad händer sedan? Vad händer i en kvartett som under ett decennium svetsats samman av det kitt som delade erfarenheter utgör. Graviditeter, småbarnsår, biokvällar, parmiddagar och gemensamma semestrar. Vem kan man lita på när otroheten slår ner som en bomb? För det är ju inte bara en som drabbas utan tre. Och hurudan ter sig en relation som plötsligt står i skuggan av undergången?
Jonna Nyman och Tove Qvickström som studiogäster i Yle Västnylands studio inför premiären
I likhet med Yasmina Rezas nyligen aktuella ”Carnage” låter Donald Margulies ”Middag med vänner” två relationer avspegla sig mot varandra, mäta sig med varandra. Här har vi två medelålders par från den övre medelklassen som lever till synes snarlika liv, men vars relationer visar sig ha helt olika nyanser. Vem pratar egentligen mer – paret som grälar eller paret som verkar ha ingått någon form av tyst överenskommelse? Och vem är ärligare – paret som bryter upp eller paret som bygger vidare. Eftersom ”det praktiska väger tyngre än livets glädjeämnen”.
Det är i sig glädjande att Åbo Svenska Teater som första finländska teater tagit sig an denna Pulitzerbelönade pjäs som år 2001 filmatiserades av Norman Jewison med bl a Dennis Quaid och Andie MacDowell i huvudrollerna. Det som däremot dämpar glädjen är ironiskt nog turnéuppsättningens fokusering på det komiska på bekostnad av det dramatiska. Detta i kombination med ett hackigt stackatotempo som omöjliggör uppbyggandet av en intensitet.
Just när det bränner till i ett möte, i en dialog, förväntas miljöer växla, kulisser bytas och tid förflyta. Något som fungerar någorlunda i filmversionen, men som i teatertappning enbart åstadkommer ett känslomässigt vakuum hos åskådaren. I samma veva slår regigreppet en kil genom begreppet ”dramakomedi” och låter det dramatiska varvas med det komiska istället för att fläta ihop dessa. Vilket gör att texten aldrig riktigt får fotfäste i karaktärerna. Och hinner man inte känna deras sorg är det också svårt att le åt det tragikomiska.
Under premiären i Ekenäs är det å andra sidan många som helt hoppar över leendet och istället skrattar högt åt det som händer på scenen. Vilket är fullt förståeligt i och med att regissören Satu Rasila nästan genomgående satsar på det uttalat humoristiska. Här spelar man friskt med ironiska ögonkast, talande tystnader, skämt som tar sats under bältet och förstärkta stereotypier. Männens resonemang handlar om sex, kvinnornas om känslor. Männen tar en öl på krogen medan kvinnorna gråter och fnittrar i hemmet.
Skådespelarkvartetten gör ett gediget arbete, även om man kan önska att den fått ta ut svängarna mer. Mot bakgrunden av det vita hemmet framstår Thibblins och Qvickströms vitklädda Mia & Erik som prototypen för ett ”lagom”-par. Med goda inkomster, två barn och ett stort intresse för inredning, mat och resor. Wahlforss´ och Nymans Sanna & Jens är däremot det uppenbart omaka paret i form av den klichétunga kontrasten ”juristen & konstnären” – men det är naturligtvis de som står för dynamiken och förvandlingen. I den känslomässiga stormens kölvatten börjar Sanna klä sig färggrannare medan Jens går från att vara trist kostymnisse till att släppa loss ”det partydjur som varit fånget i en familjefars kropp”. Så kan det nämligen gå när man får ihop det med en tjugosexårig flygvärdinna. Ursäkta; ”travelplanner”.
Kontentan är att det tveklöst finns en publik som hungrar efter texter som är rika på den här typen av ingredienser, men att soppan i det här fallet gärna fått puttra ett tag till för att hinna ta smak av sina kryddor och få förutsättningar att mätta även efter det att middagen är över.