Hade någon synsk person för tre år sen berättat för mig att jag inom några år skulle inleda mitt första riktiga förhållande med en malaysisk man, och bosätta mig på en paradisö i det sydkinesiska havet skulle jag ha skrattat bort det hela. Det var nämligen ingenting jag planerade. Jag var ju bara trött på min tillvaro och mina studier i Malmö och skulle bara åka iväg och ha lite kul i Asien.
Och visst hade vi kul alltid. Jag spenderade den första månaden i Thailand tillsammans med ett gäng svenskar. Men Thailand för en backpacker innebär förutom sol och snorkling mycket fest och oftast de flesta dagarna i veckan. Så när jag i mitten av februari 2011 landade i Kuala Lumpur behövde jag en paus. I Malaysia väntade ett nytt resegäng som föreslog att vi skulle åka upp till några öar som hette Perhentian Islands. Och iväg bar det.
Först spenderade vi nästan tio timmar i en nattbuss som körde alldeles för fort på alldeles för små vägar genom djungeln upp mot norra Malaysia. Nattbussen var väl så bekväm som bussar kan vara men den kalla luftkonditioneringen gjorde att vår resa var allt annat än angenäm. Men den jobbiga resvägen tog inte slut där. För att komma ut till öarna fick vi även genomlida en skumpig båtfärd som gjorde oss illamående, så på den första hållplatsen där båten stannade rullade vi bokstavligen av, gröna i ansiktet.
Någon snäll person informerade oss om att vi nu var i Coral Bay på den lilla ön. Och för mig personligen var det kärlek vid första ögonkastet. Vacker strand med vit sand och under den turkosblåa ytan skymtade korallreven. Så satte vi ner oss på en restaurang på stranden och utsikten förbättrades ytterligare när jag tittade över till dykcentret där ett flertal brunbrända, muskulösa män med långa mörka hår var fullt sysselsatta. Jag vet inte hur länge det tog innan jag såg just Isa, men när jag såg hans vågiga halvlånga mörka hår och hans mörka ögon som intensivt betraktar sin omgivning var jag fast. Jag måste bara få lära känna honom.
Två kvällar senare satt vi tillsammans och skrattade. Mitt hjärta slog en volt och jag blev kär. När jag och min kompis lämnade ön ungefär två veckor senare var vi rätt så försenade i vårt reseschema. Singapore, Vietnam och Filippinerna väntade och jag intalade mig att Isa bara var en förälskelse och att det skulle ännu hinna komma många fler på vår resas väg. Men jag hann knappt ner med bussen till Singapore innan jag förstod att känslorna var starkare.
Och här sitter jag idag på mitt dykcenter och försöker minnas exakt vad det var som var speciellt mellan Isa och mig. Men det är något jag inte riktigt kan sätta fingret på. Det låter så klyschigt att säga att Isa och jag bara passar ihop som pusselbitar men jag tror det ligger något i det.
Om man lämnar sin trygga tillvaro med vänner, familj, jobb och kontaktnät för att kasta sig i en ny okänd kultur på andra sidan jordklotet då krävs det att man gör det för någon man verkligen, verkligen tycker om. Men man måste också själv djupt inuti ha en vilja att utforska något nytt och vara mentalt redo att klippa av navelsträngen till Skandinavien.
Så nu lever jag här på en paradisö med min asiatiska pojkvän, käkar ris tills det kommer ut genom öronen, duschar med en skopa över huvudet och sover på en rätt så eländig madrass på golvet. Men jag är lycklig. Ingen annan tillvaro kunde passa mig bättre just nu.