Årets markinventering av storvilt genomfördes under veckoslutet. Bland annat antalet älgar, vitsvansar, rådjur och dovvilt räknades utgående från spårobservationer av närmare 100 jaktlag i Västnyland.
Samtliga hjortdjur har minskat i antal flera år i rad, men tack vare en försiktig avskjutning har vitsvansstammen nu repat sig. Enligt inventeringsresultaten är vitsvansstammen nu cirka 20 procent större än för ett år sedan. Det betyder att den är tillbaka på samma nivå som för fem år sedan. Variationerna i täthet är ändå väldigt stora i olika delar av Västnyland. Siffrorna som presenteras kommer från inventering i Ekenäsnejdens jaktvårdsförening, Hangöudd jvf, Ingå-Snappertuna jvf, Karis jvf, Pojo jvf, Sjundeå jvf och Tenala jvf.
(Genom att föra markören över graferna får du mer information.)
Också älgstammen är nu lite större än för ett år sedan. Den är cirka 5 procent större än i fjol, men fortfarande cirka 20 procent mindre än för fem år sedan.
Enligt inventeringen har rådjuren ökat med nästan 10 procent sedan fjolårets inventering. Stammen är ändå drygt 20 procent mindre än för fem år sedan och 30 procent mindre än för tio år sedan. Rådjur påträffas nu sparsamt i hela Västnyland efter att tidigare ha varit utrotat i flera hundra år.
I motsats till de andra hjortdjuren har dovviltets nedgång fortsatt oavbrutet. Enligt veckoslutets inventering finns det cirka 40 procent färre dovvilt i Västnyland än för fem år sedan. Dovviltbeståndet finns på gränsen mellan Ingå och Raseborg och härstammar från djur som introducerades i Ingå skärgård på 1930-talet.
En av orsakerna till att bestånden av hjortdjur har svängt kraftigt under senare år har varit svårigheten att uppskatta de stora rovdjurens inverkan på bestånden. Det har gjort det svårt att anpassa avskjutningen. Också felmarginalen i inventeringsresultaten är svår att bedöma.