En stor andel av de nyinvalda fullmäktigeledamöterna med svenska som modersmål kommer från andra partier än Svenska folkpartiet. Inga officiella siffror finns ännu att tillgå, men en koll med Svenska Yle:s regionreportrar över hela Svenskfinland ger ändå ett riktgivande resultat.
SFP:s position bland de svenskspråkiga väljarna varierar mellan olika kommuner. I många fall har svenskspråkiga i övriga partier samlat fler röster i kommuner där andelen svenskspråkiga är större. I Larsmo har över 90 procent svenska som modersmål. Det är den kommun där andelen svenskspråkiga är störst. Där röstade bara cirka 40 procent på SFP. Klart är ändå att svenskan dominerar fullständigt i fullmäktige.
I Södra Finland har Raseborg den största andelen svenskspråkiga. SFP fick knappt hälften av rösterna trots att över 65 procent talar svenska. Om man räknar med ledamöterna i övriga partier har de svenskspråkiga totalt ändå fått fyra femtedelar av kommunfullmäktigeplatserna. Situationen är liknande i Pargas där två av tre ledamöter talar svenska, men SFP är i en knapp minoritet.
I övrigt verkar SFP:s grepp om de svenskspråkiga väljarna i södra Finland vara starkare i Östra Nyland och huvudstadsregionen. Där överstiger partiets röster i regel den svenska befolkningens andel.
I Östra Nyland och Egentliga Finland har SFP i de flesta fall fått mindre röster än andelen svenskspråkiga bland befolkningen, men andelen ledamöter från övriga partier höjer den totala andelen svenskspråkiga i fullmäktige över andelen i kommunen.
I svenska Österbotten där svenska språkets ställning är stark fick Socialdemokraterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet många röster. Bilden är ändå inte entydig. I Vörå, Korsnäs och Närpes där över 80 procent talar svenska fick SFP över 90 procent av rösterna.
SFP:s grepp om svenskan svagare i städerna
I huvudstadsregionen där de svenskspråkigas andel är låg motsvarar SFP:s andel av rösterna ganska långt de svenskspråkigas andel av befolkningen: I Helsingfors är stödet en aning lägre. I Esbo och Vanda en aning högre än andelen svenskspråkiga. Ett undantag är Grankulla där SFP har en absolut majoritet trots att endast en dryg tredjedel av invånarna har svenska som modersmål.
I Helsingfors där SFP fick fem platser av 85 kan man notera att andelen svenskspråkiga eller någorlunda tvåspråkiga ledamöter ser ut att stiga till en femtedel när man räknar med fullmäktigeledamöter i övriga partier. Antalet svenskspråkiga ledamöter är kanske totalt inte så många, men i procent överstiger de klart den svenskspråkiga befolkningens andel i huvudstaden.
I Vasa där var fjärde är svenskspråkig fick SFP drygt 22 procent av rösterna, men i fullmäktige har mer än var tredje ledamot svenska som modersmål.
I Jakobstad är de svenskspråkiga ledamöterna i klar majoritet, men SFP:s andel är bara 42 procent. I Kristinestad har SFP en klar majoritet, vilket inte hindrar att en del av de övriga partiernas ledamöter också har svenska som modersmål.
I Åbo har SFP:s dåliga valframgång väckt uppmärksamhet. Där fick SFP endast in tre ledamöter. Om man räknar med de kända svenska profilerna i övriga partier stiger antalet svenskspråkiga till det dubbla. Då stiger andelen svenskspråkiga i fullmäktige till nio procent, vilket är klart mer än andelen bland invånarna som ligger på 5,3 procent.
I Hangö är nästan hälften av stadsfullmäktige svenskspråkigt, men SFP:s andel är under en tredjedel.
I Ingå där drygt hälften av befolkningen talar svenska har SFP en knapp majoritet i fullmäktige. I grannstaden Sjundeå där färre än var tredje har Svenska som modersmål översteg SFP:s röster en aning den svenskspråkiga befolkningens andel. Om SFP lyckas få med sig svensk- och tvåspråkiga ledamöter i övriga partier ser de tillsammans ut att kunna uppnå en knapp majoritet i fullmäktige.
I Sibbo påminner situationen lite om läget i Ingå. De svenskspråkiga är i majoritet i fullmäktige, men SFP:s andel är 37 procent, vilket är ungefär lika mycket som andelen svenskspråkiga bland kommuninvånarna.