I Sjundeå ser man med oro på framtiden, eftersom alla beslut om vad som skall ske med Sjundeå är ogjorda.
- I Sjundeå har det gått bra ända tills för två år sedan när ''klubbekriget'' började, säger Carl-Johan Grönberg, sjunde generationens jordbrukare på Mörsbacka gård.
Det är det ekonomiska som är orsaken, Sjundeå borde i det stora hela klara sig bra, men sjukvården och en åldrande befolkning tär på resurserna. Ändå är det bra att bo i Sjundeå, det ser man på den stora inflyttningen. Men kommunen har en liten självförsörjning av arbetsplatser, så en stor del av invånarna pendlar till sina arbeten i huvudstadsregionen.
- Det blir ganska tyst i trakten på dagarna, konstaterar Grönberg.
Inte tillräckligt bra kommunikationer
En negativ sak är att kommunikationerna inte är tillräckligt goda, enligt Grönberg är nyttan av järnvägen ganska liten.
På tal om kommunfusioner menar Grönberg, att hela Västnyland borde bli en kommun, med eller utan Lojo. Men efter alla svängar diskussionerna tagit i Sjundeå kan det bli vidare diskussioner först om några år. Det borde egentligen vara statsrådet som fattar beslutet om fusion. Grönberg tror inte att hembygdskänslan försvinner efter en fusion,
- Till exempel Tenalaborna är Tenalbor också i Raseborg, säger han.
Tjusterby daghem fungerar bra
Följande diskussion försiggår med två anställda vid det nya daghemmet i Tjusterby. Kirsti Lillman har bott sammanlagt 35 år i Sjundeå, med avbrott för studier på annan ort och ett år i Kyrkslätt. Hon tycker att daghemmet är en välfungerande och välplanerad byggnad.
Det gör också hennes arbetskamrat är Merja Marttila, som flyttade till Sjundeå i somras när hon fick jobb på daghemmet. Efter trettio år i Tammerfors ville hon tillbaka söderut. Hon håller på att bekanta sig med Sjundeå, där hon har funnit mycket positivt. Arbetet har börjat bra och när det gäller fritiden talar hom om naturen med skogar och havsstranden som är nära, ivrig simmare som hon är. Det som hon uppskattar är kommunens informationsblad, som hon får i brevlådan.
Kirsti Lillman fortsätter med att tala om det lilla Sjundeå. Befolkning är så liten, att ansiktena blir bekanta, vilket är förstås är både bra och mindre bra. Men i synnerhet för barn betyder det trygghet. liksom också att skolorna är rätt små enligt finländsk måttstock mätt. På den negativa sidan nämner hon, att kommunikationerna är dåliga för den icke-bilburna.
Lillman håller på Lojo
Kirsti följer med kommunalpolitiken och är bekymrad över att man inte vet hur framtiden kommer att gestalta sig bland annat för de kommunalt anställda. Hon önskar, att framtiden skulle vara klart utstakad för Sjundeå, hur framtiden är efter till exempel tio år. Hon tycker att det är det är trångsynt att tro att Sjundeå skulle kunna fortsätta som en självständig kommun. Kirstis val för kommunfusion har hela tiden varit Lojo, men hon tycker att hurudan en fusion än blir, så skall den genomföras med positivt samarbe, att man inte gör det med strid och split, oberoende vad det blir, Lojo, Kyrkslätt eller någon annan.
Kirsti lever i en tvåspråkig familj och hon är ledsen över att all diskussion i Sjundeå har väckt negativa känslor gällande svenskan. Själv vill hon i sitt arbete göra allt för en positiv attityd. Språken är en rikedom och det sätt på vilket vuxna grälar har gjort så mycket illa i det här avseendet.