För Henrika "Ika" Österlund har sedan hon knappt kunde gå vistats på frivilliga brandkårens station i Lappvik. Frivilliga brandkåren har varit ett stort intresse för Ika ända sedan dess.
När Ika Österlund var yngre sysslade hon också med idrott i Hangö IK. Tack vare den förstående tränaren Inger Roos gick det bra att syssla med både fbk och idrott på fritiden.
-Vi sade att på onsdag kväll är det brankkis och då hinner vi inte med något annat och då fredade hon onsdagskvällarna, berättar Ika och skrattar.
När Ika blev äldre slutade hon med idrotten, men intresset för frivilliga brandkåren fanns fortfarande kvar. Vid 18 års ålder började Ika rycka ut tillsammans med de andra frivilliga brandkåristerna i Lappvik när larmet gick.
-Det är en speciell känsla att mitt i natten i full storm åka ut för att såga träd, förklarar Ika, som numera bor i Vasa. Tack vare att hon inte mera är i närheten har brandkårskläderna åkt på när det handlat om brandkårsläger eller specifika övningar, de tre senaste åren.
-Det värsta med att flytta bort för att jobba eller studera är att man inte kan vara här när det händer, säger Ika som saknar utryckningarna.
Henrika Ika Österlund i full mundering.Henrika Ika Österlund i full mundering. Yle/Malin Valtonen
Men trots att hon numera bor i Vasa är hon inte mindre aktiv inom frivilliga brandkåren. Istället har hon tagit intresset ett steg längre. Idag är hon, tillsammans med Dennis Olander, verksamhetsledare för Västra Nylands Brandkårsförbund och så sitter hon också med i ungdomsarbetsutskottet i Finlandssvenska Brand- och Räddningsförbundet.
-Inom frivilliga brandkåren kan man hitta nya uppgifter och vara aktiv på distans.
När Ika Österlund var yngre ville hon bli brandman. Men idrottsskador satte stopp på brandmanskarriären.
-Jag kanske inte riktigt ville blanda mitt största fritidsintresse med jobb, skulle man ha orkat fortsätta med frivilliga brandkåren om man också skulle ha jobbat inom det området, frågar sig Ika.