
Enligt Veikko Kauppinen funderar de flesta på vad de nu ska ta sig till. Måste huset säljas, måste man flytta eller borde man grunda eget, är några av de frågor som har diskuterats.
- Frågorna är många, säger han och det kommer ännu att dröja innan man får någon rätsida på problematiken.
Veikko Kauppinen jobbar på Metallarbetarförbundet och har hand om anställningsvillkor. För en metallarbetare finns det i princip inte några jobberbjudanden alls här i regionen. Den närmaste masugnen finns till exempel i Brahestad.
Närvårdare behövs
Rune Westerlund från Arbets- och näringsbyrån i Raseborg säger att det gäller att vara flexibel.
- Det är nog omskolning som gäller, säger han. Inom hälso- och socialvården finns det efterfrågan på personal, men helt realistiskt är det inte att alla metallarbetare ska börja jobba inom vården.
En anställd vid FN-steels fabrik i Koverhar har förtjänat mellan 3 000 och 4 000 euro i månaden, bland annat tack vare skiftes- och söndagstillägg. Enligt Veikko Kauppinen är det i övre kanten jämfört med metallarbetares lön i genomsnitt. Det innebär alltså att de som är lyckliga nog att hitta arbete knappast kommer att få en lika bra lön. Sisu Auto i Karis söker till exempel 10 till 20 montörer och den lönen är lite på 2000 euro i månaden.
Kurser enligt individ
Men också Veikko Kauppinen anser att det är omskolning som gäller. Stora fabriker som har hundratals anställda blir allt ovanligare, så de 270 som nu har blivit arbetslösa måste söka jobb på olika håll och i olika branscher.
Enligt honom är det nu viktigt att både kommunen och staten satsar på att erbjuda kurser åt dem som har blivit av med sina jobb. Och han understryker att det inte får vara kurser som man går på bara för syns skull - utan sådana som verkligen skräddarsys enligt de individuella förutsättningar som finns.
- Om man till exempel har avbrutit en utbildning inom sjukvården så kunde man bygga på där man slutade, säger han.
Enligt honom klarar sig kommunerna inte ensamma med det här, utan staten måste hjälpa till. Och förstås kräver det också att varje person som berörs av uppsägningen också själv är aktiv.