Framtiden för vår vanligaste sjöfågel ejdern ser mörk ut.
Stammarna rasar och nu senast debatteras Ålands beslut att tillåta ejderjakt.
I Västnyland har kustforskarna vid Aronia stenkoll på ejdrarna i Tvärminne som inte heller klarar sig så bra trots att häckningen i fjol lyckades fint.
Markus Öst förbereder som bäst årets fältexpeditioner. En fyrkantig grej susar på arbetsbordet.
- Vi måste tömma hårdskivorna på videokamera för att få plats för nytt material när vi om 3-4 veckor igen ska filma kullarna.
Det är en hektisk period.
Många små detaljer ska skötas innan forskargruppen kan sätta sig i båtar i Tvärminne. De ska ha med sig rätt provrör och en uppsjö av annat material.
Det känns ändå bra, myser Öst.
- Det är roligt men samtidigt nervpirrande.
Allt ser dåligt ut men ejderforskare hoppas
Specialforskaren Markus Öst vill inte tro att loppet är kört för ejdern.
Det är kanske för tidigt att säga att arten dör ut.
- Det är kanske för tidigt att säga att arten dör ut, det är ju fortfarande Östersjöns vanligaste sjöfågel. Men alla kurvor pekar kraftigt nedåt.
Det finns alltså skäl att vara bekymrad.
Men någon enkel lösning på problemet finns inte. Stammarna krymper överallt men orsakerna varierar från den ena platsen och ejderpopulationen till den andra.
Orsakerna varierar, följden blir den samma
I Hangö har honorna rekordsvårt att överleva, de blir byte helt enkelt, förklarar Markus Öst läget i Tvärminne.
- Honornas överlevnad från ett år till ett annat är väldigt låg, det har vi märkt när vi fångar dem och sedan försöker hitta dem på nytt.
Det tyder på predation som en viktig faktor i just vår population.
Predation betyder i praktiken att havsörnar, minkar och mårdhundar tar ådor.
I Stockholms skärgård minskar ejdrarna också men där är orsaken en annan - dålig näring.
- Blåmusslorna där verkar må väldigt dåligt: de har väldigt lite kött i förhållande till skalmassan.
Mera forskning!
Hur kan vi då rädda ejdern? Markus Öst vet inte.
- I vår lilla population har vi vidtagit åtgärder. Vi har försökt få bort minkar och mårdhundar men havsörnarna kan man inte göra så mycket åt. Det är naturens gång.
När det gäller blåmusslorna, är det svårare. Det behövs mera forskning.
- Man borde titta mera på växtplankton som musslorna får i sig på Sveriges östkust där problemet är stort.
I Finska viken mår blåmusslorna mycket bättre än där.
- Det är överraskande när man ändå hör mycket om övergödning. Så det finns fortfarande många frågetecken, säger Markus Öst.