Kåre Karlsson knäböjer vid asp efter asp i Skogböle i Pojo. Krafsar bort löv, kollar mossan som växer på stammens nedre del. Någon timme senare och några kilometer bort hittar han äntligen det han söker: orangefärgade små korn och brun mossa. De små kornen är så färska att det alldeles säkert sitter en flygekorre och trycker i sitt bo ovanför Kåre Karlssons huvud.

Kåre Karlsson studerar till miljöplanerare på Yrkeshögskolan Novia. I somras inventerade han beståndet av flygekorrar i Pojo.

Avföringen är orange eftersom flygekorrarna tycker om aspens löv och hängen. Det är pollenkornen som färgar avföringen. Flygekorrens urin färgar mossan vid stammarna brun.

Flygekorrar gillar asphängen. Asp i blom Bild: Magnus Östman/Natur och Miljö asp,asphängen,följ med våren,populus tremula,vetamix

Den nya inventeringen bygger på de observationer som anmäldes till Närings-, trafik- och miljöcentralen under 1995-2007. Den nya genomgången i somras gjordes på uppdrag av naturinventerare Esko Vuorinens företag Silvestris luontoselvitys.

Kåre Karlsson gick alltså i somras i Pojoskogarna för att kolla om flygekorrstammen har förändrats. Utöver de gamla observationsplatserna kontrollerade Karlsson också några nya ställen där det finns mycket asp. Det är sådana träd som flygekorrar gillar väldigt mycket.

De gamla inventeringarna (1995-2009) visade att det fanns mest flygekorrar i Skogböle. Och det är antagligen därifrån de spridits till resten av Pojo.

Flygekorren har försvunnit från nästan alla platser i Pojo. Den syns nu endast i Skogböle. En grå flygekorre på en fågelholk. Bild: Wikimedia commons Flygekorrar,Flygekorre,flygekorre

Kåre Karlsson kan nu efter sin inventering konstatera att antalet flygekorrar har minskat. Flera av områdena i inventeringen är fortfarande sådana att de skulle lämpa sig för en flygekorre att bo på. Ändå syns inte ett spår av dem.

Nästan 150 flygekorrspunkter granskades på nytt

Naturinventeraren Esko Vuorinen berättar att 41 av de granskade 145 punkterna i Pojo hade blivit odugliga som boplatser för flygekorrarna. Det beror bland annat på avverkninga, det vill säga kalhyggen och gallringar.

I inventeringen kunde man notera att endast 35 punkter fortfarande var bebodda. Det betyder inte att det finns 35 flygekorrar eftersom en flygekorre kan ha flera bon.

Alla positiva observationer gjordes i Skogböle. På de andra gamla observationsplatserna i Pojo gjordes inga positiva observationer, där fanns alltså inte längre märken efter flygekorrar.

Esko Vuorinen konstaterar att antalet punkter där man observerat flygekorrar minskat i Pojo.

- Det verkar som om de försvunnit från vissa delar av Pojo där det tidigare fanns bra stammar.

Esko Vuorinen. Esko Vuorinen Bild: Yle/Minna Almark backsvala,backsvalbo,esko vuorinen,naturskydd,raseborg,raseborgs natur och miljö,svala,vuorinen,västnyland

Flygekorrarna har försvunnit till exempel på området mellan Pojo kyrkby och Tenala. Åren 1999-2000 observerades flygekorrar där. Vuorinen har några hypoteser om varför flygekorrarna minskat eller försvunnit.

Esko Vuorinen konstaterar att flygekorrarna kräver skog som består av barrträd och stora aspar. Det finns några sådana skogar ännu, men det börjar vara glest mellan dem och då trivs inte flygekorren.

- Honorna vill inte bo tillsammans med allt för många andra honor. En hona vill ha ett stort område, minst 3-4 hektar.

Det blir allt svårare för flygekorrarna att hitta sammanhängande skogsområden som de gillar. Skogarna blir nu allt mera splittrade på grund av avverkning, jordbruk och unga skogar som växer upp.

Flygekorrstammen har följts upp på nationell nivå sedan 2006. Stammen har på kort tid rasat. Den minskade med 23 procent mellan åren 2006 och 2015.

Information om flygekorrens föröknings- och rastplatser och andra platser där den setts finns i den statliga miljöförvaltningens datasystem Hertta Eliölajit eller i NTM-centralernas egna databaser. Därifrån förs informationen över till Finlands skogscentral.

Just nu finns det ungefär 21 500 observationsplatser införda i Hertta Eliölajit-databasen, men de är inte alla föröknings- och rastplatser.

Aspens nedre del är brun av flygekorrens urin. Mossan på en stam har blivit brun och det betyder att en flygekorre har urinerat på stammen. Bild: Yle/Marica Hildén flygekorre,flygekorre urin,pojo,skogböle,västnyland

Ser du de små små kornen som är orangefärgade? Det är inte lätt att hitta flygekorrens avföring, men då du hittar så här färsk avföring så finns det med största sannolikhet en flygekorre i trädet. Små små korn av flygekorrens orangefärgade avföring gömde sig under några löv i Pojo. Bild: Yle/Marica Hildén flygekorre,flygekorre avföring,pojo,skogböle,västnyland

Här uppe i någon av aspens håligheter borde det finnas en flygekorre eftersom det finns avföring och urin under trädet. En bild på en asp där det finns hål i stammen och en flygekorre bor i något av hålen. Bild: Yle/Marica Hildén asp,flygekorre,flygekorre asp,pojo,skogböle,västnyland

Men Kåre Karlsson är ännu inte särskilt bekymrad. Det behövs mera forskning för att med säkerhet fastställa att stammen minskat. Dessutom hittade han några nya boplatser i Skogböle.

Han räknar upp flera möjliga orsaker till varför arten inte längre kunde observeras på de gamla platserna:

- En del av områdena hade avverkats eller gallrats och då har flygekorrarna antagligen flyttat.

- Det kan hända att de finns på nya platser som de inte gillade tidigare. Och de områdena var inte med i den här inventeringen.

- Det är svårt att hitta spår efter flygekorrar om det regnar kraftigt: avföringen försvinner då.

Det i sin tur kan ha lett till att Karlsson inte hittade boplatsen. Så flygekorren kan finnas kvar, men det vet man inte då spåren inte syns.

Skogsägaren har ansvaret

Skogsägarna har i dag ett större ansvar än tidigare för flygekorrarnas framtid. Kravet på att skydda flygekorrarna består. Det är med andra ord förbjudet att förstöra eller försämra artens föröknings- och rastplatser.

Tidigare fattade Närings-, trafik- och miljöcentralerna beslut om avgränsningar för flygekorrarnas föröknings- och rastplatser; det här skedde i samband med anmälningar om användning av skog. Men nu har lagen ändrats.

I och med den nya naturvårdslagen som trädde i kraft i april i år beslutar NTM-centralerna inte längre om var man på grund av flygekorren inte får avverka.

Lagen ändrades för att lätta på byråkratin. NTM-centralerna fattade tidigare beslut om cirka 500 avgränsningar varje år.

Tidigare trivdes en flygekorre i linden på andra sidan vägen trots att bilar kör fram och tillbaka. Den senaste inventeringen visar att flygekorren övergett boet i linden. En lind ståtar längs en väg i Pojo och i linden har det bott flygekorrar för länge sedan. Bild: Yle/Marica Hildén flygekorre,flygekorre lind,gran,gran lind,lind,pojo,skog,skog pojo,träd,västnyland

Nu ska skogsägarna själva komma ihåg att beakta flygekorrarna i samband med planeringen av avverkningar. Markägarna får information om platser där flygekorrar har observerats via tjänsten minskog.fi.

Flygekorren gillar aspar och skymning

Flygekorre (Pteromys volans) sträcker sig från Finland till Baltikum och vidare österut ända till kusten av Stilla havet.

Flygekorren är en strikt skyddad art i Finlands och EU:s lagstitfning.

Webbplatsen Ut i naturen berättar att Noux nationalpark har en av de tätaste kända stammarna av flygekorre i Finland. I Noux finns nästan 200 skogsbestånd som är bebodda av flygekorrer.

En flygekorre sitter på en trädgren flygekorre,vetamix,videostill

Flygekorren är mindre än den vanliga bruna ekorren. Den väger mellan 130 och 160 gram. Flygekorrens kropp är ungefär 15-20 centimeter lång och svansen 9-14 centimeter.

Pälsen är grå och magen är något ljusare än ryggen.

I brosket mellan fram- och bakbenen finns en hudflik som flygekorren breder ut när den glidflyger.

Stora aspar och björkar ger flygekorren mat. Aspar med hål i stammen kan också fungera som boplats.

En flygekorre på en trädgren Bild: Yle flygekorre

På sommaren äter flygekorren nästan enbart blad från träd. På försommaren livnär den sig helst på nya mjuka blad från lövträd, så som från al och asp.

Då löven fallit äter flygekorren främst al- och björkhängen. Tallens knoppar, blomställningar och årsskott hör också till kosten.

Flygekorren har flera bon i bruk samtidigt. Den kan ha fyra gamla hackspettsbon och 1-2 risbon, som den använder för lagring av födan, övernattning och parning.

Flygekorren rör sig oftast i skymningen.

Kåre Karlsson befarar att det innebär att betydligt flera flygekorrar kommer att försvinna eftersom markägaren inte längre behöver anmäla till NTM-centralen eller Finlands skogscentral att det finns flygekorre. Men det gäller alltså att se till att inte förstöra omgivningen.

- Det är egentligen bara de som är intresserade av naturen som håller reda på dem. Markägarna kanske inte har den kunskap som behövs för att hitta flygekorrarna.

Det händer lätt att man avverkar fel.― Kåre Karlsson om flygekorrens livsmiljöer

- Då vet man var det är mest sannolikt att hitta dem och markägarna får veta var de ska söka. Skogsägarna vet vad de har för skog, men jag tror att majoriteten inte vet var flygekorren trivs.

Då händer det lätt att man avverkar fel, säger Karlsson.

Han efterlyser också en morot så att skogsägarna skulle bli intresserade av att ta reda på mera om flygekorren. Karlsson skulle gärna se att markägarna fick kompensation om det finns flygekorre på deras marker.

Skogsägarna har numera ett stort ansvar vad gäller skyddet av flygekorre. Det gäller att ta reda på om den finns på de egna markerna. Om det finns flygekorre så måste man vidta åtgärder så att deras rast- och förökningsplatser hålls intakta. Markägarna måste däremot inte meddela att det finns flygekorre, men NTM-centralen vill gärna veta var de finns så att de kan markeras i kartor. Avsågade tallar mellan Hangöbanan och gamla Ekenäsvägen i Karis. Bild: Yle / Pia Santonen avverkning,hangöbanan,hyggesrester,järnväg,karis,raseborg,räls,skogsavverkning,stubbar,tall,tallar,vr,västnyland

Skogsägarna kan få ersättning om skyddet av flygekorren leder till märkbara förluster, sägs det i jord- och skogsbruksministeriets rådgivningsmaterial.

Ministeriet konstaterar att det kan vara bra att skydda området om det uppfyller kraven i Metso-programmet. Metso gör det möjligt för skogsägare att mot ersättning freda skogar med särskilda naturvärden.

Lola uppochner är en gåtfull berättelse om unga i en finlandssvensk småstad. I Flatnäs råder en patriarkal ordning och en stram hierarki. Pengar och makt har koncentrerats till ett fåtal och de andra får foga sig, också de unga.

En rad dödsfall gör det extra spänt i ett litet samhälle där det redan från tidigare bubbla under ytan.

I centrum av berättelsen finns fyra unga flickor: Minnie, Ca, Anita och Lilja. Den energiska Minnie Backlund kommer från en fin familj och är mycket medveten om sin ställning. Hon är hård på ytan men längtar efter kärlek och är rädd för att förlora sin plats i centrum av händelserna.

Förutom Minnie har vi systrarna Ca och Anita Bäck, vilkas bakgrund är betydligt mer anspråkslös och smärtfylld. Ca drivs av en stor frihetslängtan och uppfattas av många som trotsig och påstridig. Hon flyr sina tråkiga hemförhållanden på alla tänkbara sätt. Bland annat genom en relation till den mycket äldre kommunpampen Birger Stenqvist.

Anita är en begåvad ung kvinna, som på grund av en obotlig muskelskada är tragiskt fjättrad till sin rullstol. Hennes tankevärld är mörk och våldsam och mänskors ondska fascinerar henne.

I Flatnät träffar vi också nyligen inflyttade femtonåringen Lilja Marton, som räddhågset och osäkert söker sin plats i den nya miljön och i vuxenvärlden. Här finns också Henrik som vill vinna flickornas gunst samtidigt som han måste parera kusinen Flemming som inte drar sig för att retas med allt och alla.

Stort persongalleri och komplicerade roller

Även om Lola uppochner främst är en berättelse om de unga, har även de vuxna männen en viktig roll. I fokus står Birger som är villig att se mellan fingrarna bara Flatnäs inte dör ut samt företagaren Martin, Minnies pappa, som satsar allt på ett kort och ser allt gå upp i rök. I dessa fadersgestalter kan de unga spegla sig själva och sina handlingar.

När Flatnäs inom kort tid drabbas av en rad dödsfall blir också polisen en del av serien. Berättelsens tyngdpunkt ligger dock inte i mordutredningarna eller polisarbetet, utan fokuserar snarare på de mekanismer som ligger bakom morden samt på småstadens förunderliga förmåga att hitta en ”passlig” syndabock.

Jag blir rädd på riktigt när jag tittar. Det beror ganska lite på intrigen men istället finns det en hemlighet, en gåta någonstans och den finns mitt ibland oss.― Monika Fagerholm

Utöver detta finns också föräldrar, det nyinflyttade konstnärsparet som är framgångsrika men malplacerade samt Ca och Anitas biologiska pappa som med sin blotta närvaro sprider osäkerhet bland småstadens invånare.

Det hela bäddar för ett brett persongalleri i dramaserien som baserar sig på Monika Fagerholms roman med samma namn. För Fagerholm är det en ära att se sin bok bli tv-serie samtidigt som hon gärna lyfter fram skådespelarinsatserna.

- Jag är helt tagen av regissören Ulrika Bengts vision. Det liknar min bok och samtidigt är den helt egen. Jag tycker dessutom att varje avsnitt har sin egen prägel, berättar Fagerholm

- Sen måste jag också nämna de unga skådespelarna. Alla gör ett underbart bra jobb och de har verkligt svåra roller. Det här är realism på sätt och vis men det finns hela tiden en annan nivå där. Mimosa Willamo som spelar Ca bäck gör det jättebra men jag tänker främst på Li Krook som spelar Anita Bäck, flickan som sitter i rullstol och är trött på livet och sarkastisk men samtidigt otroligt sårbar.

- Jag blir rädd på riktigt när jag tittar. Det beror ganska lite på intrigen men istället finns det en hemlighet, en gåta någonstans och den finns mitt ibland oss.

En stad med två ansikten

Ulrika Bengts som både regisserat serien och skrivit manus tillsammans med Annina Enckell sticker inte under stolen med att det varit en utmanande bok att göra tv-drama på. Samtidigt är berättelsen om den finlandssvenska småstaden lockande. Känslan att nu återvända och se det slutliga resultatet av det man jobbat så intensivt med är omtumlande.

- Det känns lite som man skulle ha fött ett barn och lämnat det i skogen. Nu börjar det komma krypande emot en, skrattar Bengts.

- Vi befinner oss i ett mikrokosmos. En småstad där alla tror att de kan ha sina hemligheter men egentligen vet alla allt om alla. Och här finns det många hemligheter.

- Man kan också säga att det är en stad som har två ansikten och att det handlar mycket om unga kvinnors konfrontation med en manlig vuxen värld.

Bengts har också haft sina egna trick för att återskapa den mångskiftande värld som Fagerholm skapat.

- Konstigt är härligt så vi har försökt bejaka alla konstigheter som Monika Fagerholm har hittat på. Jag har valt att närma mig de olika skikten i romanen genom att blanda genrer. Så här finns drama men också komik och buskis rentav. Vi leker med thrillergenren och så finns det också melodram.

- Det här är en vuxenserie som också ungdomar kan se.

Bilder ur Lola uppochner

Tv-drama som liknar film

Mimosa Willamo som spelar Ca Bäck beskriver serien och produktionen av den som lite hemlighetsfull. När produktionen började i mars i fjol så visste hon inte riktigt hur det skulle bli. Manus avslöjande inte heller helheten. Nu när man ett och ett halvt år senare ser helheten så kan hon ändå konstatera att det blev bra.

Willamo som varit aktuell med bland annat långfilmerna Bodom och Teit meistä kauniin ser också många likheter mellan att spela in långfilm och drama-serie.

- Vi hade inspelningar i tolv veckor och när man gör en film så är det kanske sex veckor. Så det är mycket längre och man är längre tid med kollegerna. Men det blir ändå mer bråttom när man gör en tv-serie eftersom det är fler scener.

- Man märkte nog att Ulrika har regisserat långfilmer också. Hon gav tid och hade en bra touch för vilka scener som är jätteviktiga och vad hon ville. Jag tycker serien är lite filmaktig.

Citaten i texten baserar sig på de intervjuer som gjordes under pressvisningen av Lola uppochner 8.12.2016

I rollerna: Mimosa Willamo, Li Krook, Julia Korander, Geoffrey Newland, Carl-Kristian Rundman, Vivi Lindberg, Mats Långbacka, Niklas Groundstroem, Caisa Calin m.fl.
Regi: Ulrika Bengts
Manus: Annina Enckell & Ulrika Bengts
Produktion: Långfilm Productions

Under de senaste 20 åren har klädkonsumtionen exploderat, vi konsumerar allt mera. Elin Sandholm är sömmare och designer, hon tillverkar ekologiska kläder och hoppas att flera ska tänka mera hållbart.

– Vi lever i ett överflöd av kläder. Jag har därför valt att göra kläder på ett sätt som varken är skadligt för människor eller för miljön, jag satsar på etiskt tillverkade kläder, säger hon.

Under de 20 senaste åren har klädkonsumtionen ökat med 40 procent. Det har lett till ökad produktion som tär på miljön och leder till dåliga arbetsförhållanden för många textilarbetare.

– Då vår konsumtion ökar måste textilarbetare jobba mera för samma lön, säger Elin.

En stor del av textilerna i Europa tillverkas i Asien, till exempel i Laos. Textilarbetare på en fabrik i Laos. Bild: EPA/Barbara Walton Laos,textil- och konfektionsindustri,textilfabrik,Textilindustri

Svårt att hitta ekologiskt producerade tyger

Elin har därför valt att tillverka etiska kläder, hon har total kontroll över klädproduktionen.

– Kläderna tillverkas här i Finland av mig personligen, och jag har hand om hela produktionskedjan själv, säger hon.

Elin medger ändå att hon inte har koll på alla råvaror, eftersom det är svårt att hitta etiskt producerade och ekologiska material.

– Det är svårt att veta om uppgifterna om varans ursprung stämmer, säger hon.

Att odla och tillverka kläder ekologiskt kräver mera resurser och tid. Därför är ekologiska kläder lite dyrare än andra kläder. Jag hoppas att det i framtiden blir vanligare, då får man också ner priserna.― Elin Sandholm

Få är villiga att dra ner sin konsumtion

– Vi vill ha ekologiskt och etiskt men samtidigt vill vi ha jättemycket kläder. Vi är inte villiga att dra ner vår konsumtion, det är motsägelsefullt, säger Elin.

Att fortsätta konsumera i samma takt men samtidigt kräva ekologiskt fungerar det inte, eftersom en ekologisk odling genererar mindre och det då tar längre tid att få samma mängd kläder.

– I framtiden hoppas jag att kläder kan vara både ekologiska och billiga men för tillfället är det svårt. Att odla och tillverka kläder ekologiskt kräver mera resurser och tid. Därför är ekologiska kläder lite dyrare än andra kläder. Jag hoppas att det i framtiden blir vanligare, då får man också ner priserna.

Ekokläder borde bli en trend

Enligt Elin kunde priserna pressas ner genom mera konkurrens mellan ekologiska företag.

– Man borde försöka göra ekologiska och etiska kläder till en trend, då blir också ekologiska odlingar vanligare.

Ju flera som sysslar med ekologisk odling, desto lättare att få tag på eko, och desto flera producerar också ekologiska kläder.

– Jag skulle gärna använda endast ekologiska tyger, men jag har fysiskt svårt att få tag på dem, säger hon.

28-åriga Elin Sandholm är redan en erfaren sömmare och designer. Arkivbild. Elin Sandholm designar och syr kläder. Bild: YLE/Malin Valtonen elin sandholm,karis,kläddesign,kläddesigner,kläder,raseborg,sandholm,sandholm elin,skiss,teckning,unga förmågor,unga förmågor i västnyland,västnyland

Svårt att hitta rätt bland ekomärkningar

Att hitta rätt bland ekologiska och rättvisemärkta kläder och tyger är en enda djungel.

– Vissa märkningar kan betyda att tyget är ekologiskt producerat, men då vet man inget om tillverkningen av klädesplagget varit etisk. Andra märkningar betyder att kläderna tillverkats etiskt, men då kanske det inte finns någon info om hur tyget är producerat, säger Elin.

Förutom att det är svårt att hitta rätt bland märkningarna är det dessutom svårt att veta om de olika märkningarna verkligen stämmer.

– Det kan vara knepigt att veta om man kan lita på att de olika märkningarna stämmer och om någon verkligen följer upp dem, säger hon.

Helhetstänk är ekologiskt

Elin anser att man inte ska stirra sig blind på rättvisemärkningar och ekomärkningar utan tänka på helheten.

– Jag tänker mera på om jag kommer att använda kläderna en längre tid. Jag vill bidra till att plagget får en längre livscykel och vara ekologisk på det sättet. Tänk på hur länge tror du att plagget kommer att hålla och hur länge kommer du att använda det. Det är också ett sätt att vara ekologisk, säger hon.

Försvarsmakten motsätter sig bolaget RKK Groups planer på att bygga en byggnad för inkvartering i Tvärminne. Försvarsmakten hänvisar till buller från Syndalen, men miljönämnden ser inga hinder för bygget.

RKK Group söker med fullmakt av fastighetsaktiebolaget Vita Villan att få riva den gamla bostads- och ekonomibyggnaden (Örnboet) på området. I stället vill man bygga en inkvarteringsbyggnad på 350 kvadratmeter och en ekonomibyggnad på 50 kvadratmeter.

Sedan tidigare har företaget planer på en 250 kvadratmeter stor restaurangbyggnad på tomten invid hamnen i Tvärminne.

Försvarsmakten: Inte en trivsam miljö

Örnboet har fungerat som bostäder för arbetare och tjänstemän vid det tidigare tegelbruket. Byggnaderna har stått oanvända och det är omotiverat att bevara dem, har miljönämnden redan tidigare konstaterat.

Området i fråga ligger vid havet i Tvärminne. Utsikt från fabriksbryggan i Tvärminne. Bild: YLE/Malin Valtonen cykelsemester,cykelturism,cykla,fabriksbryggan,fabriksbryggan i tvärminne,från hangö till lappvik,hangö,hav,skärgård,sommar,västnyland

Försvarsmakten anser att byggplatsen inte uppfyller målen i lagen om byggande för en hälsosam, trygg och trivsam miljö.

Buller inget hinder

Miljönämnden säger ändå att området för Tvärminne by redan är bebyggt. Det finns en generalplan som gäller för området och den möjliggör byggande.

Den byggnad man ansöker om tillstånd för ligger på gränsen till bullerområde 55 till 60 decibel. Enligt riktvärden för skjutbanebuller är rekommendationen att det maximala bullret på fritidsområden ska vara 60 decibel.

Nämnden konstaterar att inkvarteringsbyggnaden kan jämföras med fritidsbosättning och att bullret inte utgör något hinder för byggande.

Bolaget har nu två år på sig att ansöka om bygglov för inkvarteringen.

Tre män bröt sig in i restaraung och pub Santa Fe i Ekenäs natten mellan måndagen och tisdagen (26-27.12). Förödelsen inne i lokalen är stor, säger krögaren Oscar Holmström.

Inbrottet ägde rum någon gång mellan klockan två och halv tre på natten. Tjuvarna lyckades styra bort övervakningskameror både utanför och inne i lokalen.

En kamera på en annan sida av huset visar ändå hur tre män i kommandomössor hoppar ut ur en liten blå personbil av sedanmodell.

Sedan försöker de bryta upp dörr efter dörr. Men på grund av att dörrarna förstärktes efter inbrottet i oktober lyckas tjuvarna först vid den tredje dörren, säger Holmström.

Mycket förstört

På insidan är förödelsen stor. Hela restaurangen är upp och ner, berättar Holmström.

- Allt möjligt är förstört.

Tjuvarna har brutit upp och stulit pengarna från spelautomaterna. De har också fört bort krogens 200 kilogram tunga kassaskåp, troligtvis med hjälp av kärror och vagnar.

- Allt var nästan tömt på pengar så de fick inte med sig så mycket. Men all förstörelse harmar, säger Oscar Holmström.

Polisen har spärrat av restaurangen och utför tekniska undersökningar i lokalen. Restaurangen kommer att vara stängd till en början under tisdagen.

Det var inbrott i restaurangen också i oktober. Då stals pengar och tobak.

Också andra inbrott under julhelgen

Polisen rubricerar inbrottet på restaurang Santa Fe som grov stöld. Enligt polisens pressmeddelande stals en stor summa kontanter.

Det har också varit inbrott i flera källarlokaler i våningshus i Raseborg under julhelgen. Inbrotten ägde rum mellan torsdagen (22.12) och måndagen (26.12).

En man misshandlade en annan man på dansgolvet i en restaurang i Raseborg på julannandagen.

I Pojo misstänks en bilist för rattfylleri och straffbart bruk av narkotika. Han stoppades av polisen på väg 111 på juldagen.

Artikeln uppdaterades den 27.12 klockan 12.17 med mera information om inbrottet och klockan 13.22 med info om övriga brott i Raseborg under julhelgen.

Ett nytt småhusområde planeras mellan Österby och Sköldargård i Ekenäs. Området gränsar till Gamla Tenalavägen, Rudmalmsvägen och Rievägen.

Där ska också finnas ett jord- och skogsbruksområde och ett område för närrekreation.

Det är Raseborgs stad som har tagit initiativ till att ändra planen för det 5,3 hektar stora området som är i privat ägo.

I landskapsplanen är området reserverat för tätortsfunktioner. Det innebär att där ska finnas boende, arbetsplatser och annan service.

Raseborgs planläggningsnämnd beslutade på onsdagen (21.12) att inleda detaljplaneändringen för området

Stadsstyrelsen i Hangö samlas på torsdag (29.12) till ett extra möte för att finna en ny lösning för Roxx café och pubs existens i gästhamnen. Caféet i Östra hamnen har blivit en het politisk potatis i Hangö.

Stadsstyrelsens ordförande Jouko Kavander (SDP) vill inte förklara vad mötet ska gå ut på.

- Egentligen vill jag inte spekulera överhuvudtaget. Det skulle inte gagna saken att spekulera.

Underteckna eller inte?

I höstas beslutade stadsstyrelsen ingå ett fem år långt arrendeavtal med företaget Ruber som driver verksamheten i caféet Roxx café och pub i gästhamnen. På styrelsens senaste möte (19.12) framkom att avtalet mellan staden och Ruber ännu inte var undertecknat.

Många Hangöbor demonstrerade för Roxx i slutet av oktober. En stor grupp människor i gula reflexvästar står och demonstrerar framför en byggnad. Bild: Yle/Malin Valtonen demonstration,demonstration för roxx,Hangö,hangö stadshus,roxx,Västnyland

Då hävdade stadsdirektör Denis Strandell att avtalet inte kan undertecknas innan beslutet i styrelsen vunnit laga kraft.

Under hösten lämnade grannen till Roxx, bolaget Regatta Spa, in en rättelseyrkan till stadsstyrelsen gällande arrendeavtalet.

Stadsstyrelsen förkastade rättelseyrkan med påföljden att Regatta Spa besvärade sig till Helsingfors förvaltningsdomstol.

Avtalet skrivs om

Jouko Kavander säger att målet med styrelsemötet på torsdag är att skriva ett tillfälligt avtal. Det ska garantera att Roxx kan fortsätta hålla öppet över årsskiftet. Efter det ska ytterligare ett avtal se dagens ljus.

Stadsstyrelsens ordförande Jouko Kavander. Jouko Kavander Bild: Yle/Petra Thilman hangö,jouko kavander,kavander jouko,västnyland

Stadsdirektören och Regatta Spa kommenterar inte

Stadsdirektör Denis Strandell vill överhuvudtaget inte kommentera det kommande stadsstyrelsemötet.

- Jag har inget att kommentera om saken nu, säger Strandell.

Jouko Kavander säger att det nu är mycket viktigt att Regatta Spa drar tillbaka sitt besvär från Helsingfors förvaltningsdomstol.

- Nu är det lite som att sitta på ett gungbräde.

Stadsdirektör Denis Strandell. Denis Strandell är stadsdirektör i Hangö. Bild: Yle/Marica Hildén denis strandell,hangö,västnyland

Någon officiell träff har staden och Regatta Spa inte haft för att diskutera besväret. Men parterna har haft kontakt.

- Vi har pratat endast kort om saken. Vi har kommit överens som så att det är stadsdirektören som underhandlar om saken.

Peder Planting, styrelseordföranden för Hotell Regatta och Regatta Spa vill inte heller kommentera saken.

Peder Planting från Regatta Spa. Peder Planting. Bild: Yle/Marica Hildén hangö,peder planting,västnyland

- Jag hoppas vi kan återkomma när vi har officiell information till handa, svarar han per e-post.

Roxx-Ruber rädd för sämre avtal

Keijo Suominen som är vd för bolaget Ruber säger att företaget inte är villigt att ändra på arrendeavtalet.

- Nya förslag som är sämre än vårt nuvarande kontrakt intresserar inte.

Suominen tycker det är konstigt att stadsdirektören går emot stadsstyrelsens beslut.

- Stadsstyrelsen är ju stadsdirektörens arbetsgivare. Det verkar lite underligt att han vill riskera sin egen ställning i styrelsens ögon. Stadsstyrelsen vill uppenbarligen inte ändra på sitt beslut om ett fem år långt kontrakt med oss.

Muntliga överenskommelser?

Keijo Suominen tror inte att stadsstyrelsen kan rucka på Regatta Spas besvär.

- Regatta Spa har besvärat sig till förvaltningsdomstolen och dit kan man besvära sig endast om det har skett några formella fel i beslutsfattandet. Så har uppenbarligen inte skett om inte staden och Regatta Spa har någon muntlig överenskommelse som inte uppfylls i avtalet. Då måste någondera parten stiga fram och berätta om den.

Enligt Suominen kan det handla om någonting som har överenskommits för länge sedan.

- I övrigt så ska det inte finnas några formella fel i processen kring själva beslutet om arrendeavtalet mellan staden och oss.

Suominen känner inte till några sådana överenskommelser.

Gammalt beslut, nytt beslut eller vänta?

Stig Sundberg (SFP) som är vice ordförande i stadsstyrelsen säger att mötet sannolikt kommer att fokusera på tre frågor.

- De tre frågorna är om beslutet gällande avtalet ska verkställas trots att det finns besvär mot det, om det ska fattas ett annat beslut eller om vi ska vänta tills beslutet har vunnit laga kraft.

Sundberg säger att styrelsen kommer att hålla sig inom de ramar det tidigare beslutet ger.

Stadsstyreksens vice ordförande Stig Sundberg. Stig Sundberg i Hangö. Bild: Yle/Minna Almark hamndirektionen,hangö,hangö hamn,stig sundberg,sundberg,sundberg stig

- Det ska handla om ett fem år långt avtal också framöver. Jag har ännu inte sett beredningens förslag till mötet på torsdag, så vi måste vänta och se hurdant förslaget är.

Han säger att caféet i Östra hamnen kommer att fortsätta sin verksamhet under sin nuvarande ägare också efter årsskiftet.

- Stadsstyrelsen har kraftigt signalerat att vi är intresserade att ge det här företaget fem år till så vi kommer nog att hålla fast i att verksamheten fortsätter oberoende vad som händer. Det handlar också om att rädda tio arbetstillfällen vid caféet.

Försöker hitta lösning

Stig Sundberg säger att det känns konstigt att en av stadens samarbetspartners besvärar sig mot en annan av stadens samarbetspartners.

- Det är olyckligt att man har gjort på det här viset.

Sundberg säger att stadsstyrelsen ännu inte har diskuterat med Regatta Spa att bolaget skulle dra sina besvär tillbaka.

- Vi försöker nu hitta en lösning som alla kan vara nöjda med.

Gran: Roxx ska få sina fem år

Stadsstyrelseledamot Birgitta Gran (VF) säger att hon önskar att Roxx ska kunna fortsätt med sin verksamhet i Östra hamnen.

- Därför ser jag det som en bra sak att stadsstyrelsen sammankallas till ett extra möte om den här saken.

Hon säger att hon utgår ifrån att Rubers fem år långa avtal inte ersätts med ett kortare avtal.

Birgitta Gran, Vänsterförbundet. Bild: Yle/Jonna Nupponen birgitta gran,Vänsterförbundet

- Hur det ska göras i praktiken återstår att se. Blir det ett avtal på ett år med en fortsättning eller hur man tänker sig vet jag inte.

Förstår inte Regatta Spas besvär

Birgitta Gran säger att hon har väldigt svårt att förstå vilket intresse Regatta Spa har att besvära sig.

- Jag vet inte varför man vill fördärva det för grannen, säger Birgitta Gran.

Hon anser att Roxx med sin existens inte på något vis stör Regatta Spas verksamhet.

Debatten kring Roxx café och pub i Östra hamnen är ett känsligt samtalsämne i Hangö. Jouko Kavander tror ändå inte att saken blir ett valtema.

- Vi ska nog ha saken klar före det blir kommunalval, säger han.

Stadsstyrelsemedlemmarna får tillgång till beredningens förslag i ärendet dagen före mötet, alltså på onsdag (28.12).

De senaste åren har influensaepidemin varit som värst kring februari och mars. Men i år kommer den tidigare - värst är läget nu i Huvudstadsregionen och i Nyland.

Omkring 2 000 fall av influensa har registrerats i hela landet, enligt Institutet för hälsa och välfärd (THL). Men alla som är sjuka söker sig inte till hälsovården.

– Epidemin är i full gång. Vi går mot toppveckorna, det finns så pass många sjukdomsfall, säger specialist Niina Ikonen vid THL.

Senast har influensan kommit så här tidigt år 2009.

Helsingforsbor och nylänningar se upp!

De flesta influensadrabbade bor i Helsingfors och Nyland, i Satakunta och i Lappland.

Det handlar främst om A-typens influensa. Kartan visar influensavirusets aktivitet i Finland.

Kartan visar influensavirusets aktivitet i Finland. Kartan visar att influensan är aktiv i Huvudstadsregionen, Nyland och Lappland. Bild: Ylegrafik kartor

Nys i ärmen - inte i handen

Du kan minska risken att insjukna eller smitta andra genom att tvätta händerna ofta.

- Efter att du har tvättat händerna lönar det sig att stänga av kranen med en pappershandduk och öppna toadörren med samma papper eller med armbågen, säger Carita Savolainen-Kopra som leder enheten för virusinfektioner vid THL.

De lönar sig också att nysa i ärmen, inte i handen.

Vaccin mot influensa ger det allra säkraste skyddet.

Lojo stad satsar stort på sina elever och övriga invånare de kommande åren. Laurentiushuset ska hysa 900 elever och dessutom vara ett allaktivitetshus för Lojoborna som får vara med i planeringen.

Det var den dåliga inneluften i Anttilan koulu och Tytyrin koulu som födde tanken på Laurentiushuset, berättar bildningsdirektör Katri Kalske som är ordförande för arbetsgruppen som planerar Laurentiushuset.

Laurentiushuset ska bli en stor skola för eleverna i Anttilan koulu, Tytyrin koulu, Ojaniitun koulu, Metsolan koulu, Roution koulu, Sammatin koulu och Harjun koulu.

Dessutom ska det bli ett allaktivitetshus för alla Lojobor.

- Vi kom ganska snabbt på idén med ett allaktivitetshus för Lojoborna, berättar Kalske. Då man bygger något som är så stort som Laurentiushuset så måste det vara öppet för alla året om.

Campus mitt i Lojo

Det här beräknas kosta 17 miljoner euro och huset ska finnas i centrum av staden, i närheten av bibliotek och stadshus. Katri Kalske ser Laurentiushuset som ett campus där Anttilan koulu, Laurentiussalen, Solbrinkens skola och sedan Laurentiushuset ingår.

Laurentiushuset blir en del av Anttilan koulu som just nu är intäckt i ett vitt hölje eftersom skolan grundrenoveras för 9 miljoner euro.

Tytyrin koulu finns intill Anttilan koulu, men den skolan ska rivas. Det blir för dyrt att göra något åt den byggnaden.

Tytyrin koulu i Lojo. En skola i Lojo som heter Tytyrin koulu. Bild: Yle/Marica Hildén lojo,tytyrin koulu,västnyland

De båda finska skolorna finns längs Kyrkogatan med Lojo kyrka på ena sidan och Laurentiussalen och Solbrinkens skola på andra sidan.

Det är frågan om tre tomter som ska bli en tomt efter att detaljplaneringen är slutbehandlad. Katri Kalske säger att det ännu är oklart var byggnaden placeras på tomten.

Kalske: Inga svenska elever i Laurentiushuset

Solbrinkens skola måste också få en lösning, anser Solbrinkens Hem och Skola som föreslår att man antingen bygger ut nuvarande skola eller reserverar mera plats för skolan i det nya Laurentiushuset.

I dag är daghemmet Laban i Ojaniittuhuset eftersom daghemsbarnen inte ryms in i Solbrinken.

Solbrinkens skola. En gul skola i Lojo där de svenska barnen går i skola. Bild: Yle/Börje Broberg lojo,skola,skola lojo,solbrinkens skola

Det som är klart är att staden bygger ett nytt daghem i anslutning till Solbrinkens skola.

- Det är inte i det här skedet meningen att Solbrinkens elever flyttar in i Laurentiushuset, men de ska få använda allaktivitetshuset precis som alla andra, säger Kalske.

Planeras ur barnens synvinkel

Katri Kalske säger att det är viktigt hur Laurentiushuset planeras eftersom skolan är basen i huset.

- Det ska planeras ur barnen synvinkel, så att det inte blir stora lokaler där många elever samlas. Det ska i stället finnas olika mindre rum för barn i olika åldrar.

Lojos bildningsdirektör Katri Kalske. Katri Kalske är bildningsdirektör i Lojo och står vid Anttilan koulu som grundrenoveras. Bild: Yle/Marica Hildén katri kalske,lojo,västnyland

Kalske anser att Lojo har ett gott exempel på hur ett liknande, men mindre, hus fungerar.

- Ojaniittuhuset med skola och daghem fungerar och har blivit en bra miljö för barnen.

Laurentiushuset ska fortsätta att leva efter skoldagen, förklarar Katri Kalske.

- Huset ska byggas så att det kan användas för olika evenemang och möten, kulturen är viktig och medborgarinstitutet Hiiden opisto kan ha kurser där liksom olika klubbar. Jag hoppas att folk kommer och går hela dagen.

Invånarna med i planeringen

Lojo stad har redan haft ett möte för invånarna för att höra deras åsikter och Lojoborna ska få vara med i planeringen.

- Det är viktigt med tanke på att bygget beräknas kosta 17 miljoner euro.

Lojo stad ska ordna flera möten, diskutera med föräldrar, med aktiva inom kulturen och alla andra som är intresserade av huset.

Svenska barn ska vara tillsammans

Michaela Lönnblad är en av de Lojobor som var med på det första mötet som staden ordnade för att berätta om planerna. Hon har ett barn i Solbrinkens skola och två barn i daghemmet Laban.

- Skolan kan vara en del av helheten den dagen Laurentiushuset är klar, tycker Michaela Lönnblad.

Michaela Lönnblad. Michaela Lönnblad står vid Anttilan koulu i Lojo som renoveras. Bild: Yle/Marica Hildén lojo,michaela lönnblad,västnyland

Hon vill helst att de svenskspråkiga eleverna är kvar i Solbrinkens skola med ett daghem intill. Egentligen har Lönnblad inte någon skillnad var den svenska enheten finns, bara daghem och skola är tillsammans.

- Det är mycket viktigt för den språkliga utvecklingen på svenska i Lojo.

Lönnblad funderar 30 år framåt i tiden.

- Jag är rädd för att det kan bli svårt att få en egen svensk enhet om Solbrinkens elever placeras i Laurentiushuset.

Lojo växer - det måste tas i beaktande i planeringen

Jan Tallqvist är ordförande för Solbrinkens hem och skola och han är nöjd med att staden börjat göra något åt skolorna i Lojo.

- Det viktigaste är att få bra och tillräckligt stora lokaler för skolelever och daghemsbarn.

Den finskspråkiga skolan Anttilan koulu finns alldeles intill Solbrinkens skola som är svenskspråkig. Föräldrar vill att de svenska barnen har en svensk miljö även om Laurentiushuset byggs intill. En massa bråte och kontainrar på Anttilan koulus skolgård då skolan renoveras. Bild: Yle/Marica Hildén anttilan koulu,anttilan koulu arbetsplats,anttilan koulu renovering,anttilan koulu skolgård,lojo,västnyland

Tallqvist har ett barn i daghemmet Laban och två barn i Solbrinkens skola. Han anser att staden från början måste tänka på att de svenskspråkigas antal ökar i Lojo och det syns i elevprognosen för Solbrinkens skola.

- Skolan byggdes till 2012, men är redan för liten. Jag hoppas att den nya byggnaden blir tillräckligt stor med tanke på att staden planerar nya bostadsområden i Routio, Hiidensalmi och Paloniemi. Man måste tänka litet längre in i framtiden.

Det är också viktigt att svensk- och finskspråkiga elever har egna gårdar och rum i Laurentiushuset om det blir så att även svenskspråkiga barn ryms in i nybygget, säger Tallqvist.

- Gymnastik- och matsal kan man ha gemensamt, men det är viktigt med tanke på den språkliga utvecklingen att barnen har vissa rum som är skilda.

Hoppas på rymlig byggnad

Michaela Lönnbland tycker om tanken med ett stort allaktivitetshus. Hon önskar att det skulle finnas ett öppet daghem i Laurentiushuset där föräldrar som är hemma med barnen kan vistas.

- Där skulle kunna finnas eftermiddagsverksamhet för de barn som inte längre har rätt till det. Äldre kunde också umgås i Laurentiushuset.

Det är inte alls klart hur Laurentiushuset kommer att se ut, men Michaela Lönnblads önskemål är att det blir rymligt och luftigt.

- Jag hoppas också att det kommer att finnas möjlighet till motion, skolan ska uppmuntra barn att röra på sig.

Man kör längs Kyrkogatan för att ta sig till Lojo kyrka och museet, där rör sig också elever i Anttilan koulu och Tytyrin koulu. Om det kommer ännu flera elever till området så måste staden verkligen fundera på hur trafikfrågan löses, anser föräldrar. Lojos kyrka syns bakom träden vid Kyrkogatan. Bild: Yle/Marica Hildén kyrkogatan lojo,lojo,lojo kyrka,västnyland

Tallqvist ser också positivt på att Laurentiushuset ska bli ett allaktivitetshus.

- Det är en bra idé att skolor och andra offentliga byggnader används så mycket som möjligt och att man beaktar att de kan användas även på kvällen.

Det här innebär också att det kommer att vara en hel del trafik på området. Tallqvist konstaterar att staden måste tänka på bilar, cyklister, fotgängare, mopedister och så vidare innan man planerar området allt för långt.

Invånarna ska vara med i planeringen

Lojo stad går tydligt ut med att invånarna ska vara med i planeringen av Laurentiushuset. Michaela Lönnblad är glad att hon kan vara med och påverka.

- Det är jättefint att alla får vara med, men jag kan tänka mig att det finns utmaningar då det är så många grupper som vill olika saker.

Lönnblad säger att det säkert inte är den lättaste vägen att gå då man tar med invånarna i planeringen.

- Det är ju bra att folk får säga sitt, men till sist är det politikerna som måste bestämma, och man kan inte förvänta sig att få som man vill.

"Det blir politisk diskussion"

Jan Tallqvist är också politiker på hemorten, han är medlem i miljö- och byggnadsnämnden och ordförande för den politiska gruppen Meidän Lohja. Tallqvist tror att det kommer att bli en hel del politisk diskussion om storbygget på 17 miljoner euro.

Därför är det bra att Lojoborna får vara med i planeringen av Laurentiushuset.

- Jag hoppas att de som är med i planeringsgruppen lyssnar på åsikterna och i synnerhet på föräldraföreningarna i de skolor som man tänkt att ska vara i Laurentiushuset.

Tjänstemännen i stadshuset i Lojo måste informera ännu mera om planeringen, anser Jan Tallqvist. Stadshuset i Lojo är rött och vitt. Bild: Yle/Marica Hildén lojo,lojo stadshus,monkola lojo,västnyland

Tallqvist efterlyser mera öppenhet från stadens sida. Han skulle vilja veta mera om planeringsgruppen och hur den planerar vidare.

- Jag hoppas att planeringen är öppen i fortsättningen så att man inte slår fast saker i förväg utan att evaluera allt så att det blir så bra som möjligt. Man måste ta platsen i beaktande, kunde den vara mindre eller huset uppdelat i två byggnader och så vidare.

Tallqvist: Ta det lugnt

Barnen måste också tas i beaktande, säger Tallqvist, skolan måste fungera ur deras synvinkel.

- Man måste fundera på om en stor skola är bra för barnen, och om man besluter sig för det så måste den göras bra för dem.

Det här klarar man om ärendet bereds så att man hellre tar tid på sig än drar förhastade slutsatser, säger Tallqvist.

- Vi har diskuterat mycket i Lojo den sista tiden om hur ärenden sköts och beredningen har fått en hel del kritik. Vissa ärenden har beretts för fort och har inte skötts så som de borde.

Tjänsterna vid avfallsstationerna ska bli mer enhetliga. Det nya året för med sig ändringar för avfallsstationernas verksamhet både i östra och västra Nyland.

Från och med början av 2017 kommer Rosk’n Rolls avfallsstationer att ta emot samma typer av grundavfall.

När avfallet är korrekt sorterat tar bolaget emot det mesta från vanliga hushåll, utan avgift.

Utöver grundutbudet finns också mottagning av andra slag av avfall vid de större avfallsstationerna. Separat information för varje avfallsstation finns på Rosk’n Rolls webbplats.

Små leveranser prissätts enligt volym

Då tjänsterna görs mer enhetliga betyder det också ändringar då det kommer till mottagning av vissa slag av avfall, och prissättningen.

Från och med 2017 prissätts alla småleverantörers avgiftsbelagda avfall enligt volym, med undantag av styckesprissatta däck och stubbar.

En småleverantör är en kund som levererar avfall med personbil eller paketbil med släpvagn.

I praktiken bedömer Rosk’n Rolls anställda hur stor volymen på avfallet som kunder levererar är. Priset för hushållens små laster är inte samma som företagens.

Stora laster ska prissättas enligt vikt. Storleverantörer är kunder som levererar avfallspartier med lastbil, långtradare eller traktor. Priserna är de samma både för hushåll och företag.

Stora laster tas emot bara på de avfallsstationer som har en bilvåg, alltså i Hangö, Karis, Sibbo, Lojo, Borgå eller Vichtis.

I östra Nyland debiteras dessutom mottagning av överskottsjord per last.

Nya trafikarrangemang på Munka och Domargård

Dessutom kommer trafikarrangemangen vid avfallscentralerna Munka i Lojo och Domargård i Borgå att ändras.

Småleverantörstrafiken dirigeras i fortsättningen förbi vågen, vilket betyder att de professionella avfallstransportörerna och de som levererar avfall från hushåll inte köar i samma fil i fortsättningen.

Avfall på Domargård. Arkivbild. Hög av avfall Bild: Yle/Jeannette Lintula avfall,domgården,rosk,skräp,sopor,östra nylands avfallsservice

Vid de två avfallsstationerna ska dessutom utföras bygg- och ändringsarbeten under våren. Skyltar läggs upp, men kunderna får också råd av personalen på plats.

I västra Nyland ändras sorteringsanvisningarna för blandavfall som levereras till avfallsstationen. Kunden ska själv sortera det som brännbart och icke-brännbart avfall på stationen.

I östra Nyland har kunderna redan tidigare sorterat avfallet.

Mer information om förändringarna finns på Rosk’n Rolls webbplats.

En äldre man som misshandlade sin hustru i Raseborg har dömts till böter. Mannen hade slagit och sparkat sin hustru och hotat med att piska henne.

Då hon flydde till grannens bostad hade han följt efter med en yxa i handen och hotat att slå in dörren.

Mannen hade också ett gevär utan tillstånd. Han hade också förvarat ett miniatyrgevär i ett olåst skåp vid ytterdörren och ett annat miniatyrgevär under sängen. Han hade tillstånd för de här båda vapnen.

Västra Nylands tingsrätt dömde den 72-årige mannen till 50 dagsböter för misshandel, olaga hot, skjutvapenbrott och skjutvapenförseelse.

De sista arbetena görs som bäst vid omfartsvägen öster om Salo.

Vägen öppnas på torsdag för trafik.

Omfartsvägen leder trafiken mot Bjärnå och Ekenäs förbi Salo centrum.

Vägen förbättrar trafiksäkerheten och trafikflödet då den tunga trafiken och genomfartstrafiken inte längre åker rätt genom centrum.

Den nya omfartsvägen leder stamväg 52 på en cirka 7,5 kilometer lång sträcka öster om staden. Vägarbetena inleddes i maj 2015. Kostnaderna beräknades då bli 10 miljoner euro.

Omfartsvägen öster om Salo byggdes åren 2015-16. Omfartsvägen öster om Salo byggdes åren 2015-16. Bild: Trafikverket/Valokuvaamo Saaristo Salo,salo omfartsväg,Stamväg 52

Västra Nylands räddningsverk har sammanfattat en rad råd och tips för att nyårsafton ska bli en fest utan olyckor. Det finns bland annat vissa lokala begränsningar för fyrverkerier. Om du inte vill skjuta raketer själv ordnas det fyrverkeri på flera håll i Västnyland.

På nyårsafton får du skjuta raketer från klockan 18 fram till klockan 02. För att undvika ögonskador är det viktigt att bära skyddsglasögon då du tänder fyrverkeripjäser. Det är också bra för publiken att bära skyddsglasögon.

Nu när nyår ser ut att bli snöfattigt är det viktigt att välja underlaget med omsorg.

Öppna platser är bra för raketer

Åkrar, fält, vattenområden och andra öppna platser är lämpliga för fyrverkerier. I vissa delar av Västnyland finns det begränsningar var du får skjuta raketer.

• I Hangö centrum får du bara avfyra fyrverkeripjäser vid frihetsmonumentet på Regattastranden.
• I Karis är det förbjudet att skjuta raketer i närheten av järnvägsstationen.
• I Ekenäs centrum får du bara skjuta raketer vid Södra viken, Ormnäs strand, Knipnäs strand, Norra hamnen och Stallörsparken.
• I Sammatti i Lojo är det förbjudet att skjuta raketer inom en 300 meters radie från kyrkan.

Kom ihåg att det är olagligt för personer under 18 år att köpa, inneha eller använda fyrverkeripjäser. Det är också förbjudet att hantera raketer när du är berusad och att använda nödraketer som fyrverkeripjäser.

Nyårsfyrverkerier för allmänheten

I år ordnas flera offentliga nyårsfester i Västnyland. Det här på grund av att Finland fyller 100 år i nästa år.

• I Hangö tas det nya året emot i Kyrkparken. Festen inleds klockan 18 och avslutas ungefär en halvtimme senare med fyrverkerier som lokala företag och Hangötidningen sponsrar.
• I Raseborg ordnar Pojo frivilliga brandkår traditionsenligt fyrverkeri i Pojo centrum. Festen inleds 16.30 och fyrverkeriet startar klockan 18.
• I Sjundeå samarbetar kommunen och de lokala företagarna och ordnar ett fyrverkeri som börjar klockan 19. Det här sker på sportplanen i Sjundeå.
• I Lojo inleds stadens nyårsfest klockan 19.30 på Lojo torg. Fyrverkeriet startar ungefär klockan 20.

Artikeln preciserades 28.12 klockan 15.38 med informationen om att man i Hangö får skjuta raketer endast vid frihetsmonumentet.

Det hände mycket positivt i Västnyland under år 2016. Vi har plockat fram en del av de bästa västnyländska nyheterna under året som gick.

I Västnyland ordnades två Prideparader den första i Hangö i augusti och den andra i Ekenäs i början av september.
De västnyländska idrottsframgångarna var många. Bland annat vann Lojobon Henry Manni brons i paralympiska spelen och Daniel Forsell vann VM-guld i skytteorientering.

Nanna Vainio deltog i OS i Rio de Janeiro. Nanna Vainio hade det kämpigt i den första matchen mot världsettan från Spanien. Bild: All Over Press Nanna Vainio

Fotbollsguld till Ingå

Ingåbördiga fotbollsspelaren Robin Sid blev finsk mästare med IFK Mariehamn. På hösten skrev han på ett nytt två år långt kontrakt med klubben.

- Jag tvekade inte en sekund då jag erbjöds kontraktet. Jag trivs verkligen på Åland och i IFK Mariehamn, säger Robin Sid.

På invigningen av Pickala ABC serverades bland annat tårta. Invigning av ABC Pickala i Sjundeå. Bild: Yle/Marica Hildén abc pickala,abc pickala invigning,sjundeå,västnyland

- Som att komma till himmelriket, utbrast daghemsföreståndaren Ann Nordström.

I Hangö hamn fortsatte det att gå bra hela året. Hamnen slog nya rekord, till exempel i oktober transporterades 420 000 ton varor över hamnen.

Publikrekord på bio och teater

Karisbon Marko Röhrs dokumentärfilm Sagan om sjön (Järven tarina) slog tittarrekordet för dokumentärfilmer i Finland. Över 130 000 personer har sett filmen.

Raseborgs sommarteater slog publikrekord. Familjen von Trapp sjunger på scenen. I bakgrunden syns en nazistflagga. Från vänster: Leif Wadenström, Simon Wadenström, Birk Lerviks, Inka Lounela, Felicia Wadenström, Minea Korenius, Emilia Ekström, Ellen Haakana och Sarah Nedergård. Bild: Yle/Malin Valtonen birk lerviks,ellen haakana,emilia ekström,felicia wadenström,inka louneva,leif wadenström,minea korenius,raseborgs sommarteater,sarah nedergård,simon wadenström,Sound of Music (musikal),sound of music på raseborgs sommarteater

- Vi har precis korkat champagnen! Jag är jätteglad över att publiken hittat hit och gillar vår föreställning. Här har alla bitar fallit på plats: inom rollbesättning, scenografi och orkester, sade Sid.

Nytt rekord gjordes det också på bb i Lojo sjukhus. Redan i slutet av november hade över tusen barn kommit till världen på sjukhuset.

Det blev billigare att åka tåg och staten gav Västnyland pengar för bland annat järnvägstrafiken och fiskvägar i Billnäs och Åminnefors.

Fiskars valdes till årets bästa resmål och Hangö prisades av en kanadensisk nyhetssajt.

Härlig publik, strålande stämning, Ekenäs har en strålande bollkultur. Så sade landslagsspelaren Panu Autio efter att hans GFT slagit ut Raseborgs Bollklubb ur futsalcupen på onsdag kväll (28.12).

Matchen som spelades i Ekenäs bollhall slutade 0-6 (0-1).

Division 4-laget Raseborgs Bollklubb bjöd ligalaget Golden Futsal Team från Esbo på fint motstånd i matchen som ingår i futsalcupens fjärde omgång. Gästernas bästa spelare Panu Autio är en av tre landslagsmän i Esbolaget. Han gav hemmalaget en eloge efter matchen.

- Slutsiffrorna berättar inte hela sanningen. RBK kämpade bra och bjöd på fint motstånd.

Autio konstaterade att GFT kom till matchen med sin bästa trupp inkluderat lagets två andra landslagsspelare Miika Hosio och Ari Makowski.

- Vi förberedde oss bra och hade inga problem med inställningen. Vi blev inte heller överraskade av att RBK hade ett så bra lag, vi känner ju flera av lagets spelare från den tiden ESC spelade i ligan.

Felaktiga domslut

En av de spelarna är Calle Forsström som förlusten till trots var rätt nöjd efter matchen.

- Slutsiffrorna blev onödigt fula, men annars bjöd vi på bra motstånd. Jag vill också säga att vi nog i första halvleken blev berövade av ett par mål på grund av felaktiga domslut, sade Forsström.

Han har helt rätt. Domarparet Toni Lehtinen – Tommi Grönman hade inte sin bästa dag på onsdagen och fick också höra det flera gånger av Ekenäspubliken.

Calle Forsström sa att det kändes fint att spela inför publiken i Ekenäs bollhall.

- Vi kom så långt i cupen som våra resurser räcker för. Kanske prövar vi på nytt nästa säsong igen.

Panu Autio bäst i GFT

Flera av RBK-spelarna har inte sysslat aktivt med fotboll under de senaste åren. Ingen av killarna har spelat futsal sedan Ekenäs Sport Club lade ned sitt lag för ett par säsonger sedan.

- Mot den bakgrunden gjorde vi riktigt bra ifrån oss mot detta stjärnspäckade lag, sade Calle Forsström.

I GFT var det egentligen endast Panu Autio som skiljde sig ur mängden. Visserligen stod målvakten Matias Majander för några parader, men i övrigt övertygade GFT inte.

Ett ligalag kan man spelmässigt vänta sig mera av. GFT är försvarande mästare i futsalcupen.

I hemmalaget gjorde Zacharias Ekström och Johan Estlander en bra match, liksom också bröderna Calle och Oscar Forsström. Calle spelade på planen medan Oscar vaktade målet i första halvlek och ersattes i den andra av Martin Ekholm.

RBK:s Robin Sid var matchens bäste spelare. Robin Sid sparkar bollen. Bild: Yle/ Patric Westerlund Ekenäs,futsal,Raseborg,raseborgs bollklubb,rbk futsal,Robin Sid,Västnyland

Den fartfyllda matchen sågs av närmare 300 personer. Stämningen var bra matchen igenom.

- Härlig publik, härlig stämning, Ekenäs har en strålande bollkultur, summerade Panu Autio.

Futsalcupen, fjärde omgången: Raseborgs BK – Golden FT 0-6 (0-1), 7.47 Niko Stenholm (Miika Hosio) 0-1, 21.01 självmål 0-2, 29.32 Jarkko Reinikka (Ville Spangar) 0-3, 33.15 Hosio 0-4, 38.54 Panu Autio (Reinikka) 0-5, 39.55 Alysson Soares 0-6.

Varför fascineras vi av småstadsidyllen som spricker? Filosofen Mari Lindman skriver om den fiktiva staden Flatnäs där den nya finlandssvenska tv-serien Lola uppochner utspelar sig och hittar beröringspunkter med klassikern Twin Peaks.

Småstaden är älskad och hatad. Den är också mytologiserad som ett existentiellt tillstånd. Har du växt upp i en småstad har du kanske en massa tankar inte bara om din stad, utan också om själva småstadigheten. Är du en sådan som hatar småstaden och dess instängdhet, flyttade bort så fort du kunde? Eller har du slagit dig till ro i en känsla av närhet, en social väv av bekant och nytt?

Det jag minns från mina gymnasieår i Mariehamn är en sorts kärleksfullt omhuldat hat som uttrycktes i hur många snackade om staden, också jag. Det rådde en närmast tjatig enighet om att alla sticker så snabbt de bara kan. Ingen hade väl vågat säga något annat. Småstaden häcklas på ett annat sätt än storstaden, det verkar finnas ett behov att häckla (att framstå som den som är nåt större, nån som har en framtid).

Ändå fanns det under mina gymnasieår en stor ömhet i hur många av dem som sade sig hata hålan förhöll sig till platser: bibban, bästa fiket, den legendariska korvkiosken, nattklubben. Småstadshatet ligger kanske inte så långt från knutpatriotismen.

Den fagerholmska stämningen av småstad

I romanen Lola uppochner länkar Monika Fagerholm ett pärlband av stilar som alla tillsammans fångar stämningen av småstad. Kanske småstad med stort S, för det här är den hypermedvetet mytologiserade småstaden. Här kallas den Flatnäs. (Ekenäs lurar i faggorna).

I Flatnäs fifflas, mördas och amoureras det.

Den ytterst litterära och stildrivna romanen har nu blivit tv-serie i Ulrika Bengts regi – en serie som förvaltar blandningen av parodiskvättad dramatik, fagerholmglamour och vardaglighet, men med en egen, filmisk stil.

Storyn (som myllrar) utgår från ett antal ungdomar, som lever mycket olika sorts liv. Seriens huvudperson, om man kan kalla henne det, är Ca, en rastlös själ som drömmer om ett annat liv. Cas rullstolsbundna och ensamma syster Anita leker hotfull siare inför sin underdåniga barnarmé. De bor i en kvarn tillsammans med sin mamma, en poet som det går sådär för, och mammans skotska älskare Ib, som också är Konstnär.

I de finare kretsarna finns Minnie, som vill vara anständig och framgångsrik, och där finns också kusinbratsen Henrik & Flemming. De vuxna är mestadels frånvarande figurer i ungdomarnas liv, upptagna med affärer, tyngda av egna sorger. I serien finns kärleksaffärer som snarare än att vara klichéer (den äldre mannen & den unga kvinnan, etcetera) är underligt svåra att få grepp om – ibland bara antyds de.

Monika Fagerholm Bild: Ida Pimenoff/Schildts & Söderström monika fagerholm,vegas sommarpratare 2013

Filmregissör Ulrika Bengts i bild Bild: Bengts/Cata Portin ulrika bengts,vegas sommarpratare 2014

"Flatnäs, mon amour, hit kommer man för att dö."

Serien stuvar på många sätt om romanens händelser och fokuserar på lite andra saker. Romanens Flatnäs skildras genom platser som förmedlar en känsla av en kluven stad – en småstad där gapen mellan samhällsklasserna är både ekonomiska, geografiska och emotionella. Istället för breda panoramabilder rör vi oss bland enskilda platser som markerar den sociala värld som karaktärerna befinner sig i.

Flatnäs badar ofta i ett vitt ljus som ständigt rör sig på gränsen mellan glansbild och kuslighet. Persongalleriet tenderar att gå runt i ett drömskt tillstånd, uttråkade, eller på väg mot andra platser och sfärer. Serien slår an en mörk ton som djupnar an efter. Som Anita i kvarnen säger: ”Flatnäs, mon amour, hit kommer man för att dö.”

Just den här vingliga gränsen mellan gemytlighet och mörker kännetecknar ett antal skildringar som ställt småstaden i sikte. Både Fagerholm och Bengts har i intervjuer snackat om Twin Peaks, David Lynchs mordmysterium från nittiotalets början som ju också är aktuell nu med anledning av de nya avsnitten som kommer under 2017.

Twin Peaks Bild: Creative Commons, Skärmdump från kultserien Twin Peaks intro. kult,kultserie,twin peaks

Bengts blinkar och lånar hämningslöst av Lynch, från ett robust nordväst-USA med rutiga skjortor och sågverk till en finlandssvensk stad med solkiga glamourdrömmar. Att låna från Twin Peaks är inte alldeles ofarligt, eftersom det formligen kryllar av Twin Peaks-inspirerade serier, både amerikanska och svenska (tänk: Rapport till himlen och Jordskott), med fäbless för det ”mystiska”.

En fäbless som i värsta fall blir en tröttsam parodi på sävlig småstad som är ”lite out there”, fullproppad med lustiga juntar som talar i gåtor.

Paj, skräck och mys

I Twin Peaks kastas tittaren mellan mys och skräck, mellan kaffe&paj och själens avgrund. Man visste aldrig vad man som tittare ställdes inför; en rolig scen kunde plötsligt övergå i en sorts fasa som många tittare burit med sig sedan serien kom. David Lynch och Mark Frosts serie etablerar småstadsperspektivet redan i seriens introbilder, där vi ser den numera ikoniska skylten med Twin Peaks, Population 51 201.

Det ryktas att den ursprungliga avsikten var att det skulle stå 5120 på skylten, men att produktionsbolaget fick kalla fötter; publiken skulle kanske inte flockas kring en serie med ett alltför ruralt anslag.

Den mytologiska småstaden: alla vet allt om alla, eller tror sig veta.

Det finns en strävan att hålla ihop, att hålla sig på god fot, men oro och osämja puttrar under ytan. Typiskt för många småstadsskildringar är en ganska pessimistisk bild av mänsklig samvaro: gemenskapen döljer lager på lager av hemligheter, dolkstötar och en smålöjlig småstadssocietet som, för att citera Twin Peaks, ryms i en telefonkiosk.

Ib Kavanaug och Ca Bäck i dramaserien Lola uppochner Bild: Långfilm Productions / Yle screenshot 6265 2001 000,avsnitt 1,Geoffrey Newland,geoffrey newland som ib kavanaugh,lola uppochner,Mimosa Willamo,mimosa willamo som ca bäck,Yle Fem

Flickor i centrum

Upptagenheten vid Mörkret kan bli en trött klyscha; alla bär på hemligheter, fiender lurar i varje vrå, alltid finns det en yta som döljer något smutsigt och snaskigt. Men det mörker som finns i serien Lola uppochner är inte något allmänt existentiellt mörker, utan mera en bygd som präglas av mygel, klassklyftor och kotteribildningar.

Flatnäsmänniskorna är så upptagna med sitt att de inte riktigt bryr sig om varandra, även om mångtydiga möten mellan människor ibland bryter upp den allmänna kontaktlösheten som skildras i serien.

Samtidigt, som i Twin Peaks, låter många småstadsskildringar det ljusa och det mörka slingra in i varandra. David Lynch är inte ironisk när han tar sig an småstadens sammanhållning, hur mycket bisarrhet den än rymmer. Serien målar upp en sorts hederlig tidlöshet – en godmodig gemenskap.

I Lynchs hederlighetsideal insmyger sig nog också skumma drag, såsom i bilden av redbara män, samfundets pelare som skrider till undsättning när gemenskapen krackelerar. För er som sett serien: tänk på ”the bookhouse boys”.

David Lynch David Lynch gör oss nyfikna Bild: EPA/DANIEL DAL ZENNARO david lynch

Lola uppochner följer inte ett sådant mönster. Flickor och kvinnor står i centrum, och ingen fagerholmläsare förvånas väl av att det är det bångstyriga som regerar, till och med - eller framför allt - när det gäller till synes snälla och diskreta former av femininitet. En av seriens huvudkaraktärer, Minnie Backlund, är den ordentliga societetstjejen som är van med att pappa betalar, vännerna finns tillgängliga för hennes behov och killarna står på kö.

När hon ordnar fest gör hon det enligt principen att bjuda in Flatnäsungdomar ”med olika bakgrunder” – för att det är kul, som ett lustigt experiment. Seriens Backlund är övertygande och stillsamt ruggig.

Men varför fascineras vi så mycket av temat ”småstadsidyllen som spricker”?

Bortom glansbilden

Småstaden som genre: vi tror oss veta vad något är, vi tror att något är tryggt och hemvant, inrutat, går sin gilla gång – vi tror oss ha överblick. Men det har vi inte. Småstadsskildringen kan verka på oss som en tankeövning i att vända på det vi trodde var bekant. Verfremdung i det småskaligt vardagliga och det till synes banala. Tänk: hur utvinns kalla kårar av glansbilden av glittrande hav och strandpromenader i en finlandssvensk sommarstad?

Fagerholm/Bengts leker med våra föreställningar, tar fasta på glansbilden, behåller ett hörn och integrerar den med något annat, betydligt mera hotfullt.

Jag tror att ett sådant behov av att vrida på etablerade bilder av en viss ort inte bara dyker upp i olika konstnärliga sammanhang, utan gör det i övriga livet också. Just i en småstad kan det uppstå ett tryck på att leverera, eller leva upp till en elegant bild utåt av hur staden är - för investerare, sommargäster, potentiella inflyttare. Det här kan föda motröster, andra sorters upplevelser och minnen av en stad.

Att börja tala om fattigdom, svågerpolitik eller kotteribildningar i en småstad är för det mesta en sårig process, speciellt när det stöter mot en förväntning om att ”här håller vi minsann ihop”.

De mytologiserade småstäder vi stöter på i TV-serier och i litteratur är påfallande ofta småstäder i chock – där vardagslivet på något sätt satts i gungning. Livet är inte längre som förut, utan har ryckts ut ur sina gängor. Människor möts på nytt, i nya omständigheter, gamla roller vittrar kanske sönder, nya konstellationer uppstår. Hemligheter som alla varit införstådda med i det tysta börjar kanske plötsligt diskuteras helt öppet.

Utbölingen i småstadens centrum

Det som funkar med Lola uppochner är hur småstaden hackas upp och beskrivs dels ur dimensionen småstaden som alla bara vill bort från, småstaden som alltid är för banal och alldaglig. Dels småstaden som sitt eget mystiska universum med Platser som nästan sprängs av betydelse. Istället för ett enhetligt avtäckande av hemligheterna under fasaden är Lola uppochner (både som roman och som tv-serie) mera inriktad på det undanglidande, det svårfångade, det som är in-between, off.

Vissa hemligheter går det aldrig riktigt att få ordning på.

Det där tror jag fångar något av livet i småstaden (och måste inte utgå från att någon särskild tes om sakers tillstånd bankas fast). Sådant är livet med bekanta människor, bekanta knutar – som aldrig ändå är helt bekanta, som ändrar skepnad, som kan blixtbelysas och bli kusliga mitt i sin bekanthet.

I flera av TV-serierna som handlar om småstäder är det en utböling som står i centrum. Utbölingen rör om i soppan. I hens ögon är allting nytt och ingenting tas för givet. Jag tänker igen på Twin Peaks och Dale Cooper, FBI-agenten som med upphöjt sinne tar sig an småstadens goda och onda sidor – och alla dess udda existenser. Kvintessensen av serien: Cooper sitter och myser på stamcaféet tillsammans med de lokala gängen, där de talar om det som hänt i staden, mordet på gymnasieflickan Laura Palmer.

Reppan Tallqvist i dramaserien Lola uppochner Bild: Robert Nordström / Långfilm Productions 6265 2002 000,Alma Pöysti,alma pöysti som reppan tallqvist,avsnitt 2,lola uppochner,Yle Fem

Trygghet och total otrygghet går in i varandra.

Jag tänker också på den suggestiva nyazeeländska serien Top of the lake, regisserad av Jane Campion och Garth Davies. Liksom Twin Peaks handlar den om en mansdominerad värld. Huvudkaraktären kommer tillbaka till sin hemstad för att ta hand om sin mamma. Hon är polis till professionen, och blir så småningom inblandad i att försöka hitta en flicka som stuckit hemifrån. Machovärlden i stan ser vi genom hennes ögon; hon känner igen den för hon har vuxit upp där, men ändå ser staden annorlunda ut när hon återvänder, äldre, med andra erfarenheter.

Manligt våld löper genom serien som en historia om vad det innebär att återvända till ett ställe där saker aldrig blivit utredda eller ens påtalade, utan fortsätter att gro.

Naturen, ugglan och mystiken

På tal om Top of the lake råder det i många av serierna som utspelar sig i småstäder ett spänningsmättat förhållande mellan det urbana och det rurala. Naturen laddas ofta till en form av mystik. Den ikoniska fladdrande gardinen – och en hoande uggla ute i natten. Med andra ord: naturen är inte bara en vacker fondvägg. I Top of the lake spelar naturen en stor roll – den blir aldrig turistbroschyrsnygg, utan bilderna av sjöar, dalar och snötäckta bergstoppar ramar liksom in händelserna, sätter dem i ett sammanhang så att människorna och deras affärer ibland framstår som miniatyrer vid sidan av den ståtliga naturen.

I själva berättelsen finns också ett stråk som handlar om huruvida naturen kan ses som ”paradis”, vilket ställs i relation till den sjaskiga staden.

I Twin Peaks är det framför allt skogen som är mystisk och skrämmande, och ibland trösterikt vacker. Men inte ens naturen har en självklar betydelse. Naturen figurerar inte som ett återvändande till det betydelsemässigt enkla. ”The owls are not what they seem” har numera närmast blivit ett ordspråk.

Det är som om den mytologiserade småstadens oro är inbäddad i gåtfull natur.

Detta ordspråk - ugglorna är inte det de ser ut att vara - plockas upp av Lola uppochner, som kanske inte laddar naturen med mystik, men där skogen blir en frizon, eller drömmen om en sådan. Samtidigt är naturen för seriens kommunpampar en resurs att exploatera. ”Problemet med Flatnäs är inte att vi har för lite natur, utan att vi har för mycket natur”, filosoferar entreprenören Backlund som vill bygga ett ”naturnära” äldreboende och kämpar mot miljötomtar som krånglar till det för honom.

Min upplevelse av de postkortsvackra scenerna är att det postkortsvackra neutraliserats; havet glittrar på i bakgrunden, det vi ser i förgrunden är två gamla ärkefiender som rutingnabbas vid en minigolfbana.

Den här växlingen mellan naturen som frizon och naturen som neutral bakgrund känns viktig för seriens småstadsvinkel.

Texten av Mari Lindman är den första delen i en serie artiklar som skrivits i samband med premiären för tv-serien Lola uppochner. Se avsnitt ett här:

Barn känner sig ensamma och oroar sig bland annat för hur vuxna använder alkohol. Familjemåltiderna blir allt färre och det blir grönsakerna på tallriken också.

Det framgår ur en undersökning som gjordes i våras bland femteklassare bland annat i Ingå. Undersökningen utfördes också på sju andra orter i landet.

Nästan 40 procent av barnen uppgav att de inte äter middag tillsammans med sin familj under vardagen.

Skolhälsovårdare Jonna Karlsson-Bergman misstänker att den gemensamma måltiden sakta men säkert får en allt mindre betydelse i hemmen Skolhälsovårdare Jonna Karlssn-Bergman Bild: Yle/Maria Wasström jonna karlsson-bergman,skolhälsovårdare,Västnyland

- Det är väldigt viktigt att man åtminstone har en gemensam måltid med familjen varje dag. Då har man möjlighet att prata, berätta och bli hörd, säger skolhälsovårdare Jonna Karlsson-Bergman i Ingå.

Hon uppmuntrar också alla föräldrar att fundera över om man har tillräckligt med tid för varandra inom familjen.

Karlsson-Bergman förvånas också över resultaten som visar att nästan 75 procent av barnen uppger att de inte äter färska grönsaker och frukter varje dag.

Skolmaten serveras alltid med grönsaker. Vad barnen äter väljer de själva. Lokalproducerad potatis och morot, fiskpinnar och ekologiskt lokalproducerat bröd på skolmenyn. Bild: Yle/Linus Hoffman ekologisk skolmat,Fiskpinnar,närproducerad mat,skolmat

Många verkar också hoppa över den viktiga frukosten. Trettio procent av barnen uppger att de inte äter frukost varje dag.

Karlsson-Bergman tycker att det här är bekymrande uppgifter. Samtidigt påpekar hon att de allra flesta skolbarn mår bra både fysiskt och psykiskt.

- Största delen av barnen mår ju bra. Bekymrande är att ganska många har huvudvärk eller ont i nacke och skuldror, säger Karlsson-Bergman. Orsaken till det är inte svår att finna: Allt mer tid tillbringas framför diverse skärmar.

Skärmtid påverkar också den fysiska hälsan. Tjej som ligger och tittar på sin telefon. Bild: All Over Press sociala medier,telefoner,WhatsApp

Barn tar modell av föräldrar. Motionerar föräldrarna tenderar barnen också att göra det. Karlsson-Berman påpekar att vuxna också ska låta barnen ta sig fram på egen hand.

- Det är viktig att man inte kör barnen överallt. Ett barn ska orka gå fem kilometer, bära sin egen hobbyväska, balansera och klara av att inte halka, nämner Karlsson-Bergman.

Genom att röra på sig minskar man också på muskelvärk och spänningar.

Nästan tjugo procent av barnen kände sig deprimerade eller nedstämda en gång i veckan eller oftare. Nästan hälften av barnen kände sig irriterade och på dåligt humör en gång i veckan eller oftare.

Vuxna som dricker alkohol

Resultaten från undersökningen visar också att tio procent av barnen oroar sig för någon närståendes alkoholbruk.

- När 11-åriga barn funderar på sådana saker är det ganska allvarligt, säger skolhälsovårdare Jonna Karlsson-Bergman.

I fjol konsumerade finländare över 15 år i medeltal nästan 11 liter hundraprocentig alkohol per person, vilket är något lägre än året innan.

Svårt hantera ensamhet

Undersökningen visar också att nästan hälften av barnen kände sig ensamma någon gång eller ganska ofta.

Det här är en hög siffra anser skolkurator Ulla Ekblad som samtidigt påpekar att 98 procent av barnen uppgav att de har åtminstone en god vän.

- Jag tror att det har att göra med att kompisarna inte alltid bor nära här på landet. Barnet träffar sina kompisar i skolan. Sedan körs de hem med skolbussar och taxi och får kanske vänta många timmar tills föräldrarna kommer hem.

Skolkurator Ulla Ekblad Skolkurator Ulla Ekblad Bild: Yle/Maria Wasström skolkurator,Västnyland

Ekblad säger att det är typiskt för vår tid att vi inte kan hantera ensamhet och det gäller både vuxna och barn.

- Hur många av er klarade av att vara utan sociala medier under jullovet och i stället umgås med familjen? undrar hon.

Hon påpekar ändå att det är viktigt att man använder resultaten av undersökningen till konkreta åtgärder.

- Vi har börjat förebygga depression och ångest bland barn här i Ingå genom ett Friends-progarm som i år gäller femmor och sexor, berättar Ekblad.

Friends är ett program som ger medel för att förebygga ångest och depression och att uttrycka känslor.

Barn kan hjälpa varandra

De elever som idag går i årskurs fem deltog inte undersökningen. Ett stickprov bland dagens 11-åringar i Kyrkfjärdens skola i Ingå visar i alla fall att de vet hur ensamhet kan ta sig uttryck - också då man är bland kompisar.

Siiri Koikkalainen, Fanny Määttä och Jasper Nyberg hör till de lyckliga som har goda vänner. Siiri Koikkalainen, Fanny Määttä och Jasper Nyberg Bild: Yle/Maria Wasström fanny määttä,jasper nyberg,kyrkfjärdens skola,siiri koikkalainen,Västnyland

- Om man inte förstår ett skämt så kan det kännas som om man inte är med, berättar Siiri Koikkalainen.

- Nog blir man ju lite ledsen om någon säger fult men jag brukar inte svara och sedan går det över, berättar Jasper Nyberg.

- Om man känner sig ensam i skolan kan man fråga de andra om man får vara med eller fråga en lärare, säger i sin tur Fanny Määttä.

Om hon ser någon som ser ledsen ut brukar hon fråga om hon vill komma och gunga eller vara med i leken.

Vänner gör en lycklig

De tre enas om att det är viktigt att ha vänner.

Även om de själva har goda vänner vet de att alla inte har det och att det också finns sådana som inte vågar säga till om de är ledsna.

Barn som far illa kan få hjälp genom elevvården. Teckningar på skolvägg Bild: Yle/Maria Wasström barns hälsa,skolan (fenomen),teckningar,välmående,Västnyland

Ekblad uppmuntrar föräldrar att vara i flitig kontakt med andra vuxna som är delaktiga i barnens vardag som lärare och vårdpersonal i skolan.

- Vi finns ju till för att stöda föräldrar i uppfostringsfrågorna. Här i Ingå får man lätt tid till skolhälsovården, skolläkare eller kurator och psykologer, säger Ekblad och tillägger att hon hoppas att folk skulle sluta se det som skamligt att vara svag eller ha problem.

- Det bästa man kan lära sina barn är att ta emot hjälp när man behöver den, säger Ekblad.

Stranddetaljplanen för Bonviken i Raseborg kan inte godkännas. Det har Högsta förvaltningsdomstolen slagit fast.

Orsaken är att man inte har tagit vattendragen i beaktande tillräckligt mycket och att det inte finns tillräckligt med sammanhängande obebyggda områden.

Raseborgs stadsfullmäktige godkände stranddetaljplanen för Bonviken i Kvigos i Tenala i november 2014.

De nya byggrätterna som ingick i planen ligger vid Lillsjöns strand. Lillsjön är en känslig vik som förbinds med havet via ett 200 meter smalt sund.

Det finns i dag 25 byggnader vid Lillsjön. Den nya stranddetaljplanen skulle ha inneburit fyra nya fritidsbyggnader med egen strand.

Bristfällig utredning enligt NTM-centralen

Nylands närings-, trafik- och miljöcentral besvärade sig till Helsingfors förvaltningsdomstol. Förvaltningsdomstolen förkastade stadsstyrelsens beslut för Bonviken. Motiveringarna var bland annat bristfälliga utredningar och lagstridigt innehåll.

Företaget Bonviken Ab som äger marken besvärade sig i sin tur till Högsta förvaltningsdomstolen över förvaltningsdomstolens beslut.

HFD förkastade Bonviken Ab:s besvär och konstaterar att planen strider mot innehållskraven i för stranddetaljplaner i och med att den tillåter för många nybyggen.

På torsdag förmiddag öppnades den nya omfartsvägen i Salo för trafik.

Omfartsvägen leder trafiken mot Bjärnå och Ekenäs förbi Salo centrum på en cirka 7,5 kilometer lång sträcka öster om staden. Vägen förbättrar trafiksäkerheten och trafikflödet då den tunga trafiken och genomfartstrafiken inte längre åker rätt genom centrum.

De sista hindren för trafik avlägsnas på torsdag förmiddag. Traktor som tar bort vägavspärrning på Salo omfartsväg. salo,salo omfartsväg,salo östra omfartsväg

- Den första skissen för vägen finns med i generalplanen år 1976, men redan på 60-talet har man påtalat behovet av den här vägen.

Då tungtrafiken inte längre måste köra genom centrum, är det enklare att göra nya planer för centrum.

- Nu kan vi satsa på att göra centrum vänligare för både cyklister och fotgängare. Affärerna kan också i större utsträckning använda sig av trottoarerna och gatorna i centrum då lastbilarna inte längre åker förbi.

Bilarna tog genast i bruk vägen då den öppnades. En bil som kör söderut på den nya omfartsvägen. salo,Salo,salo omfartsväg,salo östra omfartsväg

Vägavsnittet ligger på lerig mark som tidigare varit havsbotten, vilket naturligtvis lagt sin prägel på projektet. Vägen ligger på 200 000 stabiliseringspelare och det behövdes 75 000 kubikmeter stenkross, alltså 10 000 lastbilslass, som grund för vägen.
Vägen är täckt av 20 hektar asfalt och 400 lampor lyser upp vägavsnittet.

Också den tidigare kommunalpolitikern, Bjärnåbon Tauno Kanerva välkomnar vägen. Han har varit transportföretagare hela sitt arbetsliv och ser många fördelar med vägen, till exempel då Hangö också nu satsar på att bygga ut hamnen.

- Den nya omfartsvägen sparar både tid och bränsle för transportföretagarna. Dessutom innebär det också en större trygghet då man nu slipper transportera till exempel farliga laster genom centrum.

Vägarbetena inleddes i maj 2015. Kostnaderna för vägprojektet uppgår till 11 miljoner euro.

Ljudvallar skyddar omgivningen för buller längs en del av vägavsnittet. En bil körr norrut längs med nya omfartsvägen i Salo. salo,Salo,salo omfartsväg,salo östra omfartsväg